Hela livet med sin första/enda partner?

vid alla val man gör innebär det ju att man också väljer bort annat. jag är helt för att ålder inte spelar någon roll, förutom kanske i väldigt tidigt skede - då man fortfarande inte "fått" göra allt och då inte kunnat utveckla vissa sidor. kanske är det så att om man träffar nån när man är 14, 15 och håller ihop kan det betyda att det förhållandet gör att man inte utvecklar vissa sidor hos sig som kanske hade kommit annars. omd et är dåligt eller bra kan man ju inte säga - det finns ju bra och dåligt i allt. generellt tror jag det är bra att ha varit fri och levat innan man träffar sin "rätta" och stadgar sig för livet. hur man utnyttjar den tiden är ju upp till en själv, men jag tror risken är stor att man undrar över vissa saker längre fram i livet om man inte hunnit göra dem.
men som sagt - vad man hinner innnan en viss ålder är ju väldigt olika.

glömde...
om man vill förlova sig som 16-åring tycker jag man ska göra det! man kan inte leva sitt liv med tanken att om tio år kommer jag tänka helt annorlunda - så kommer det ju alltid att vara. man ska leva nu, oavsett ålder. det som är rätt, det känns i magen.

Säg att man träffas vid 15 års ålder. Man håller ihop, passerar myndighetsgränsen och gifter sig. 15 år senare inser man att det här inte blev som man tänkt, man vill inte leva ihop längre. Säg istället att man träffas vid 30 års ålder. Man håller ihop, och gifter sig. 15 år senare inser man att man har utvecklats åt olika håll, det blev inte som man tänkt sig. Både scenarierna är fullt möjliga och förekommer dagligen omkring oss. Om det första fallet är vanligare än det andra kan jag inte svara på, har inte hört talas om någon statistik på detta. Däremot är det väl så att ca 50 procent av ALLA ingångna äktenskap slutar i skilsmässa....

Jag och min blivande traffades nar vi var 12 ar. Vi blev inte tillsammans forran vi var 16 ar. Men det har hallt sedan dess, och nu ska vi gifta oss om mindre an tva manader!

Jag ska saga som nagra andra, att man ska alltid lyssna till sitt hjarta. Nar jag och min blivande var 18 ar sa flyttade vi ihop och flyttade aven utomlands tillsammans... det var inte jatte poppis bland vara familjer, men vi kande att det var ratt och nu efter mer an 8 ar ihopa sa forstar alla att vi har gjort ratt beslut!

Det där med att utvecklas åt olika håll,...det KAN ju faktiskt hända NÄR som helst... Personligen har jag ändrats massor de senaste fem åren (är 29 i år)...mer än mellan 12-16 ;) och nästan lika mycket som 16-20

Älskar maken gör jag mer och mer... Han är min första pojkvän och vi blev ihop när jag var 21 ;)

Mina svärföräldrar träffades när de var 14 resp 16... Gifte sig för 23 år sedan och har tre barn. De är det absolut lyckligaste paret jag sett, jag hoppas att jag och deras son får det exakt likadant! De har levt det liv som jag vill leva helt enkelt! Med massor av gemensamma resor och även bott utomlands med barnen i ett par omgångar!! Jätteroligt liv har de!!

Mina föräldrar blev tillsammans när de var 14 år gamla. I år, 37 år senare, firar de silverbröllop!

Jag träffade min blivande när jag var 16 och han 22 och nu 7,5 år senare gifter vi oss! Tror att det har väldigt lite att göra med ålder, allt beror på i vilken riktning man utvecklas och utvecklas gör man ju (förhoppningsvis) hela livet.

Jag och min M2B träffades när vi var 14 resp 16 år gammla. Han är min första och enda "rikiga" pojkvän... Vi har nu varit tillsammans i 11 år och i september gifter vi oss :)

Jag har fått höra att det är dumt att bara ha varit med en enda person, att jag inte har ngt att jämföra med...osv men jag älskar ju honom - jag kan ju inte göra slut på ett bra förhållande bara för att han är min första...

Vi har trots att vi blev tillsammans så tidigt båda gjort vad vi velat (vilket jag tror är mkt viktigt) tex pluggat på högskola, rest runt i världen etc. En del av detta har vi gjort tillsammans men det har också inneburit att vi bott på olika håll i världen vissa stunder, men det har fungerat bra och stärkt oss som personer och vår relation till varandra.

Håller med tidigare inlägg om att man kan ju faktiskt "växa ifrån varandra" eller så, när somm hellst oavsett om man blev tillsammans när man var 14 eller när man var 34 ...

Jag ser det som att jag hade turen att hitta "den rätte" på en gång, och är jätte lycklig över att få leva så många år av mitt liv som möjligt med min älskling!

Man ska följa sitt hjärta!

Är nog svårt att veta!

Känner ett par som blev tillsammans när hon var 14. Nu är de båda över 40 och jättelyckliga.

Mina föräldrar träffades när mamma var 15 och pappa 18. De var tillsammans i lite över 15år.