Hela livet med sin första/enda partner?

Lord_of_the_flies: Håller inte med dig om att 95 % av 70-talisterna inte kommer att ha några livslånga förhållanden. Varför skulle de inte det? Tycker att det är ganska bedrövligt att jämföra förhållanden med bilmärken, bostäder och jobb....

Jag hoppas att det kommer hålla .

Det har gått bra under de första 7 åren i alla fall

Mina föräldrar blev ihop när mamma var 17 och pappa 20. Gifte sig 3 år senare, fick mig 2 år senare, min bror 4 år efter mig och min syster 1 år efter min bror. I sommar åker vi till Kenya för att fira deras silverbröllop. Och det syns att de fortfarande är lika kära.

Min svägerska träffade sin karl när hon var 15. Idag har de varit gifta i 11 år och har tre barn.

Jag och min kille blev tillsammans när jag var 16 och han 18, i sommar har vi hållit ihop i 7 år och varit förlovade i 2. Det finns inga tvivel, och jag blir mer och mer kär för varje dag som går. "Människor är som pusselbitar, det finns alltid två som passar ihop!"

Oj vad djup och poetisk jag blev ;) ;)

Naturligtvis kan det hålla hela livet, säväl som att det kan spricka efter 10-15 år. Men det kan man ju aldrig veta i förväg, eller hur? Bara för att man är 30 när man träffas finns det ingen garanti för att det skall hålla då heller. Som jag ser det utvecklas man hela tiden i livet, man är inte "färdig" bara för att man uppnått en viss ålder.....

Anemona
Bra sagt!! :)

Jag och min blivande träffades när vi var 15 år. Är idag 26 år och kommer att gifta oss till sommaren. Hur framtiden blir kan ju ingen veta. Men varför skulle man inte kunna leva lyckliga hela livet bara för man träffades när man är ung? Vi har båda två ändå gjort vad vi har velat, ut och rest, pluggat i annan stad men ändå hållt ihop. Bara för att man träffas när man är äldre betyder ju inte det att man lever lyckligare?

Håller med dig anemona, bra sagt!

Anemona: visst ligger det något i det du säger, men i tonåren har man ju inte ens hittat sin identitet. Jag känner par som träffats på högstadiet och är lyckligt gifta idag, 30 år senare. Men jag känner också flera som insett efter att de skaffat barn att hoppsan(!) det här var nog inte den rätta ändå. När man är så ung borde man inte har så bråttom att gifta sig, tycker jag iaf. Äktenskap ska ju vara hela livet.

Jag kanske är lite ovanlig då jag inte träffade min fästman förran jag var 20 år (skulle precis fylla 21). Han är min första pojkvän och om ett år ska vi gifta oss och då har vi varit tillsammans i 3,5 år.

Visst har jag datat och haft flörter, men ingen "pojkvän" innan honom och det är jag på ett sätt glad över. Och självklart är ambitionen att det är vi 2 för alltid!

SÅ - låt din kusin följa hjärtat. Man kan inte råda i sådant här.