Min sambo har gett mig ett ultimatum

Jag förstår din sambo fullt ut & han har rätt: du ska ta tag i ditt liv! Ingen annan kan göra det åt dig. Och det blir inte bättre att synd om sig själv. Trust me, jag har varit där (mår toppen idag tack vore min starka vilja att klara av alla motstånd).

Inte konstigt att du börjar tveka på känslor, du käkar ju piller & det påverkar en del. Vet säkert att sålänge man själv inte mår bra ingen relation kan mår bra heller. O din sambo kan inte hjälpa dig. Bara du själv. Så ta ditt eget ansvar.

Ta ett djupt andetag & börja leva ett nytt friskare liv!

Kram Carma

Det är nervöst att öppna sig för en läkare, psykolog eller vem man nu har kontakt med. Det är nervöst att tala om att man inte mår bra..och hur detta yttrar sig. Men du har allt att vinna på det! Tala om läget, precis som det är! Det finns bra hjälp att få!!!

Själv har jag hamnat i ett hjul av lätt depression, ångest, oro och ätstörningar. Det sistnämnda tog jag själv upp, på mitt andra samtal.
Jag gjorde det för min skull, men mest för min sambos skull..och vårt föhållande.
Det har inte gått så långt att han behövt ge mig ultimatum, men jag känner att jag vill må bra och ge honom så mycket kärlek och lycka som han ger mig.
Det kan jag inte just nu, därför behöver jag hjälp.

Du kommer inte må bättre av att hålla allt inom dig, och till slut kanske förlora din sambo.
Att du inte vet vad du känner för honom längre, pga allt tjafs, kan ju vara ett sätt för dig att försvara dig.
Vem vet hur ni hade haft det, om du mått bra?
Ge dig själv chansen att må bra...och se hur ert förhållande kanske utvecklas, så ni hittar tillbaks till varandra igen!

jag tycker du ska ta o gå o träffa en ordentlig gynekolog o skaffa ett pålitligt preventivmedel.

Finns ju massor av p-medel som inte innehåller hormoner o kanske det finns metoder du inte ens tänkt på.

då får du också chansen att låta gyn förklara o visa de olika preparatens verkningsområden och eventuella biverkningar istället för att kanske bara tro o tycka en massa som kanske inte alls stämmer...

Nedvärdera inte några medel så länge du inte provat! O kanske kombinera kan vara en melodi?? kombinera kopparspiral med kondom tex??

Får du den saken ur världen och prova några olika p-medel så kan du ialla fall börja slappna av oron för att bli gravid...

jag förstår att du inte vill ge ett barn det liv du har just nu, just därför måste du ha ett ordentligt p-medel..

för tro mig.. närheten med din sambo är det du behöver just nu o att inte våga ha sex gör att du säkert drar dig undan även kramar , kyssar o övrig närhet för du tror att då vill sambon ha sex....??

Till skillnad från vissa, så tycker inte jag att din pojkvän är tillräckligt förstående.
Det ingår i sjukdomsbilden att inte ha motivation och inte orka och vilja. Det är inget man bara kan "ta tag i".

Jag föreslår att du kontaktar din läkare angående terapi och kanske att du testar ett annat läkemedel.

Det finns vissa människor som kan rycka upp sig av ultimatum, men de personerna sitter inte i den typen av depressioner.

Nej, det känns såklart inte så konstruktivt av honom. Å andra sidan kanske han känner sig fullkomligt maktlös och att han inte orkar motivera vare sig sig själv eller dig vidare? Oavsett vilket så tror jag att du, för din egen skull, måste söka hjälp för att komma tillrätta med de bekymmer som du beskriver. Det måste vara jättejobbigt för er båda. Men att ta upp problemen med din läkare när ni träffas igen snart, så som din sambo vill, låter för mig, som utomstående, som ett ganska bra (och självklart!) första steg. oM du redan nu får hjälp eller medicinering som inte hjälper så är det väl en bra början att tala med den som föreskrivit det om att resultatet ännu inte syns och vad kan ni gemensamt göra mer/istället för att komma vidare.

Jag tycker att du först och främst ska koncentera dig på att försöka få dig själv att må bättre. Detta kommer troligen inte ske över en natt utan vara en lång process. Din sambo måste vara beredd på att detta kan ta sig en tid och känner han att han inte kan vänta så får han gå. Jag tror att du just nu inte mår bättre av ett ultimatum utan bara känner mer stress och press. Det är ju bra om du skulle kunna få mer hjälp än bara piller och som någon skrev ovan kolla upp med gyn så att du hittar något bra p-medel som du känner funkar och du kan lita på. Du får föröka sätta upp små delmål för dig själv utan att känna någon ytterligare press från din sambo. Jag tror att du behöver stöd och bli stöttad nu mer än att känna press och stress. Om din sambo stödjer dig så kan du i din tur försöka så gott du kan att kämpa på. Hoppas det ordnar sig och att du mår bätte snart.

Kanske behöver din sambo också få professionell hjälp för att orka stötta dig och kanske också för att förstå att det inte är så lätt att "ta tag i sitt liv" när man mår dåligt psykiskt.

Be din läkare om remiss till en psykolog som du kan prata med om dina problem. Det är jobbigt och gör ont, men är bättre än att äta tabletter, för de löser inga problem, dämpar bara känslorna.

Det måste vara hemskt för dig att må som du gör. Och det måste vara svårt också för dig att känna kravet från din sambo. Men du måste ta tag i situationen för DIN skull!
Det är ju jättebra att du redan har tagit steget och fått anti-depressiva. Hur länge har du medicinerat? Det tar ju lång tid innan sk. SSRI-preparaten verkar. Annars kanske du behöver gå upp i dos.
Går du i terapi? Ta upp det med läkaren annars! Läkarna finns där för att hjälpa oss när vi mår dåligt. De tycker inte att det är konstigt! De är vana. Var ärlig och berätta allt! Ta med en lista med stödord om det känns bättre. Det är inte heller fel att säga till läkaren att du tycker att det är jobbigt att prata om det. Läkaren kan slussa dig vidare till någon. Det är viktigt att prata!
Det tredje du ska göra är att fixa ett bra preventivmedel. P-piller eller spiral är säkrast.

Tre saker alltså:
1. Berätta allt för doktorn.
2. Se till att få komma till en samtalsterapeut (ofta har de en kurator på VC).
3. Skaffa dig ett preventivmedel.

Och det där med dina känslor för din sambo tycker jag inte att du ska tänka så mycket på. Det är svårt att ha energi till andra än sig själv när man mår som du.

Om din sambo märker att du försöker att ta tag i dig själv, så kommer han säkert inte lämna dig.

Sist: Heja på! Du kommer klara det!

Hej!

Allt handlar om hjälp till självhjälp!

Nu kommer jag få hur många ilskan inlägg som helst tillbaka, men för att du ska kunna ta tag i ditt liv tror jag att du under en månad ska öka dosen från 20 mg Citalopram/Cipramil till 40 mg.

Då kommer du kunna ta dig upp ur sängen innan 9 på morgonen, se dig själv i spegeln och komma i underfund med vilka åtgärder som krävs för att du ska må bra igen.

Den moderna psykriatrin förespråkar anitdeprissivt i samband med kognitiv beteendeterapi.

Tro mig jag har vart där du är och nu har jag inte haft en enda depression på 3 år och kommer säkerligen aldrig få det igen för nu kan jag hantera ALLT!

Du fixar detta!

Jag reagerade genast på ordet ultimatum. Finns sånt i ett förhållande så måste jag tyvärr säga att då är man nog inte gjorda för varandra heller. Det skulle aldrig falla min man eller mig in att ställa ultimatum på varandra. Bara där är ett stort fel. Och tro mig, jag förstår hur du känner i och med att jag själv är dålig och har varit det sedan flera år tillbaka. Problemen går inte bara att ta tag i hur som helst. Man får lov att jobba i steg efter steg. Tycker att det är fruktansvärt att man överhuvud taget kan ställa ultimatum i sådana situationer.