Kommer längtan efter barn när man träffar "den rätte"?

Det är mycket bra åsikter här :) jag vill bara säga att jag inte alls är emot att man skaffar barn efter trettio, även om jag själv inte tänker göra det (inte första i alla fall.) den huvudsakliga anledningen att jag kommit med mina påpekanden är att det lät på vissa som att man SKA skaffa barn efter trettio, och då var jag tvungen att argumentera emot...

Hejsan!
(Ny i diskussionen)
Jag är helt övertygad om att vi idag fokuserar lite snett... Vad är viktigt för barnet?
När vår dotter föddes för snart tre år sedan hade hon inga andra krav än kärlek, närhet, mat och en ren blöja. Och kärlek är ingen konst när man älskar sin respektive och har längtat efter det lilla fina knytet. Och det andra kan vem som helst fixa.
Jag är helt övertygad om att man ska vänta med att få barn (tycker inte det är något man skaffar)
till man verkligen känner tillsammmans med sin partener att man verkligen vill och längtar. Sen om du har en magisterexamen eller inte, är 20 eller 40 bryr sig i allafall inte barnet om, men det är möjligt att resten av samhället gör det....

Ny här också...

Nej, sug efter barn kom inte bara för att jag träffade min partner. Vi har känt varandra och varit bästa kompisar sen mellanstadiet.

Men det var inte förrän vi blev tillsammans som kunde föreställa honom far till mitt/mina barn. Dock började jag inte sukta efter barn. Nu 6 år senare, är vi 26 år gamla, och bilden av oss som en familj är starkare och starkare och suget börjar smyga sig på. Inte särskilt starkt, jag tror att det beror mer på att jag mer och mer kan se utvecklingen av vårt förhållande.

Vi pratar om familjebildande, för mig är det viktigt att vara gift innan barnen kommer, medan han inte har ngn särskild åsikt om det alls. Vi har vissa punkter vi gärna vill pricka av innan barnen kommer och just nu känns det rätt när vi säger att barn kommer omkring 30, och då har vi varit tillsammans i 10år.

Skulle de komma en liten knopp nu skulle vi välkomna det med glädje och kärlek, men inga planer på att "jobbba" i den fabriken ännu ;) (iaf inte på det sättet ;) )

Åsiktsmaskinen här igen.... ;)

Nej, jag har definitivt träffat den rätta personen i mitt liv, längtan efter barn poppar upp ibland, men har ännu inte installerat sig permanent, så att säga. Som Gerda skriver, skulle en oplanerad graviditet hända, så ksulle det vara fint, men det är inget vi börjat "jobba" på.

Olika faser i livet, que sera sera....

Kanske är det ofta så att när man träffar den rätte har de flesta hunnit bli så gamla att de skulle börjat bli sugna på barn vare sig de träffat den rätte eller inte? ;)

Japp längtan efter barn kommer då du träffat rätt man!

Jag e 28 och i mitt förra förhållande, som varade i sju år...ville jag inte alls ha några barn. Fick panik om jag glömde ett p-piller nästan. Nu har jag ett nytt förhållande sedan två år tillbaka..Och jag visste direkt att han var den rätte. Och när vi började prata om barn var det så självklart att vi skulle ha det...snart liksom. Nu har naturen velat annorlunda, vi har försökt i 10 månader utan resultat. Jag tror det har mkt med ens partner att göra...det måste kännas rätt, iaf för mig. Sen är det säkert en ålders/mognadssak oxå...

Nja det har nog med åldern och när man själv är redo för barn att göra tror jag. Min sambo är den förste som jag verkligen velat ha barn med (är i sjunde månaden nu, dock ej planerat).
Visst hade vi pratat om det tidigare men vi hade ändå tänkt vänta några år till. Är 23 och 22 år nu. Vi har varit tillsammans i 1½ år ca.

Nej...
Min exmake var den rätte på många sätt och vis, men jag ville inte skaffa barn med honom av olika anledningar.

Min längtan efter barn är så stor att det var det som fick tala högst när jag bestämde mig för att ta ut skilsmässa.

Jag tänkte undvika att lägga mig i diskussionen och bara svara på trådstartarens fråga. Svar: Ja. Min längtan (kanske fel ord, mer accepterande) att skaffa barn kom när jag träffade min nuvaranade kille. Jag hade innan det varit sambo i två och ett halvt år med en annan kille och visst, nog pratade vi om barn, men mer för att "vi skulle" än att vi ville.

När jag däremot träffade min nuvarande kändes det rätt på ett helt annat sätt och jag har numera accepterat tanken på att skaffa barn med honom och inser att vi två blir bra föräldrar ihop.

En kompis till mig, som jag lärde känna genom min förra kille, har t.o.m. tackat min nuvarande kille för att han till slut fick även mig, barn-motståndaren, att vilja skaffa barn. Att det sen kommer att ta några år till är en annan historia.

Men för att summera, ja, jag tror att barnlängtan kommer när det känns rätt med den partner man har!

Jag har svårt att tro att längtan efter barn kommer i en viss ålder, för jag är bara 19, och som jag skrev tidigare, så skulle jag kunna skaffa barn redan idag, då det känns väldigt tryggt mellan mig och min sambo. Han sa det förra veckan själv, "Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att bli pappa redan idag" *ler* Det är en framgång, då han haft panik för barn förr. Han fyller 31 år snart, så det tror jag inte har med åldern att göra heller, utan att vi båda känner att det är tryggt och stabilt mellan oss. Vi har varit sambos i 4 år nu.