Varför gjorde ni slut?

Jag har haft tre langa forhallnade innan jag traffade dromprinsen!

Min forsta pojkvan dumpade mig for att vart sexliv inte funkade. Vi var unga, oerfarna, fumliga...

Jag gjorde slut med min andra pojkvan da jag fick kanslor for en annan. Han var for vek ocksa, jag fick gora som jag ville, han satte inga granser.

Min tredje pojkvan dumpade mig efter tre ar genom att upplysa mig om att han aldrig hade alskat mig, fast han sagt det. Jag var lattad, jag hade ju misstankt hela tiden att nagot inte stamde. Men samtidigt otroligt ledsen saklart.

Har nu varit tillsammans med min m2b i 4 ar. Det borjade stormigt pch passionerat! Mycket brak! Sa mycket brak att jag har varit beredd att lamna flera ganger. Men braken blev farre manad afetr manad, vart liv mer harmoniskt. Vi lever nu som nykara efter 4 ar! Ser fram emot vart brollop och att dela resten av livet med min man!

Jag känner mig lite i samma situation som du, confetti. Är faktiskt väldigt nedstämd idag eftersom det känns värre än på länge. Vi har varit tillsammans länge, planerar att gifta oss och allt har blivit bättre och bättre med åren, det har gått åt rätt håll!

Men min sambo har personliga problem som går ut över vårt förhållande. Vi pratar om det ibland och han lovar att bättra sig. Men det blir aldrig så. Jag har hela tiden trott att det ska ordna sig men nu börjar jag misströsta. Jag vet inte om jag orkar ha det så här längre, jag är trött på de ständiga besvikelserna. Jag pendlar mellan att jag måste stötta honom ("i nöd och i lust") till att jag känner att jag förtjänar någon bättre. Det värsta är att jag börjar ifrågasätta om jag verkligen älskar honom.

Ja, det kanske inte var något svar på din fråga, mer ett igenkännande!

När jag gjorde slut med en av pojkvännerna, som jag på ett sätt tyckte väldigt mycket om, ville han ha en andra chans. För mig var det försent - jag var ju inte kär längre - men jag gav en andra chans för syns skull och vi höll ihop ett par månader till.

Hade man varit ärlig från början hade den andra chansen kunnat vara verklig och kommit tidigare. På film är det ju alltid så att männen ber om en andra chans. Dock har kvinnsen då redan tröttnat på hans långa arbetsdagar, hans otrohet, hans ovilja att binda sig eller vad det nu kan gälla.

Men i era fall kanske man verkligen kan ställa såna ultimatum. "Om du inte gör nåt åt dina problem så lämnar jag dig!". Jag kan ju garantera att han kommer göra allt för att lösa dessa problem. Om inte, så är det kanske inget annat att göra än att gå ifrån varann.

Mastermind
nej jag varke förlovade mig med han eller gifte mig med han det är jag VERKLIGEN GLAD FÖR.
jag har varit med om att en pojkvän sa att han älskar mig efter en vecka en annan efter bara några timmar samma kväll.

confetti

svårt, jag har vart i liknande förhållande då jag bestämde mig för att härda ut över sommaren, ville ändå åka på semester ;) men han hann först. När det väl tog slut blev jag helt knäckt men nu är jag tacksam att jag hittade någon som är helt annorlunda och passar mig så mycket bättre.

Har ni funderat på att gå på någon form av rådgivning? Om ni verkligen vill satsa kanske det är värt en chans

Jag flyttade utomlands och ungefar samtidigt blev hans mamma sjuk sa vi bestamde att tajmingen inte var den basta och gjorde slut. Vi ar fortfarande valdigt bra vanner.

Jag blev dumpad efter tre år tillsammans helt utan förvarning. Någon egentlig förklaring fick jag aldrig då han drog sig undan totalt. Nu i efterhan så har jag fått reda på (genom hans vänner) att han tydligen haft ett annat förhållande på sidan om den senaste tiden och att dom numera är ihop. Så var det med det alltså!
Vilka kräk vissa kan vara. Men jag har det då definitivt bättre utan honom. Hans förust!

det tog slut för att

* Jag insåg att vi hade helt olika mål med framtiden, han ville ha hus på landet och barn och hela kittet. Jag ville bara flytta därifrån, och var inte alls sugen på att bli den typiska tjejen på landet som fastnade i ett hus.

* Var inte redo för barn, och definitivt inte med honom. Insåg att med honom som far så skulle jag alltid få vara den onda föräldern, och han skulle vara lekpappa 100%.

* När jag försökte prata allvar, och försöka lösa våra problem så insåg jag att han var totalt okapabel att prata allvar. Vi hade inte haft några problem på de 2 år vi haft ihop, och därför kom det som en chock när det var som att prata med "Clownen Crusty" när jag ville försöka rädda vårt förhållande.

Han skulle nog säga att det tog slut av helt andra anledningar, det är väl så att man ofta ser saker och ting från olika håll..

Jag blev dumpad i Augusti av min fd... pga att kärleken tagit slut... efter 8 år tillsammans tacka han för sig o gick...

Lika bra det kanske annars hade jag inte mött min prins... (okej vi har varit tillsammans i 2 veckor) men jag älskar verkligen honom...

JÖSSES!!! Skulle aldrig använda ordet "älskar" efter två veckor, hur överrumplad av känslor jag än skulle känna mig. Kärlek och att älska någon är så mycket djupare för mig. Förälskelse är en sak, men...