Varför gjorde ni slut?

Inte för att det riktigt svarar på frågan - men att ha en relation är ju en gemensam viljeyttring. Alltså, man är tillsammans för att båda vill det. Sen kanske man inte alltid vill lika mycket och samtidigt (eller orkar ge in lika mycket i relationen) men det ska i en fungerande relation jämna ut sig någorlunda över tid.

Jag gjorde slut med mitt ex för att han behandlade mig nedvärderande och sårade mig (gärna inför andra). Dessutom var han en väldigt trist och oinspirerande person som gjorde mitt liv grått och meningslöst...

Ulrica28, det låter verkligen inte som en förlust! Good riddance... !

anne på grönkulla

Ja, du anar inte hur glad jag är att han inte längre är en del av min vardag och mitt liv!!

Mina miniförhållanden (alltid under tre veckor) tog slut för att jag insåg att jag inte gillade killen, och ofta för att dom kvävde mig genom att säga att dom älskade mig efter så kort tid(!).

Mitt enda längre förhållande (9 månader, men väldigt intensivt; vi var inte utan varann i mer än 24 h från första ögonblicket vi såg varann) innan mitt nuvarande (som jag hoppas inte kommer ta slut ;)) tog också slut pga nån slags kvävning, och psykisk misshandel.

Mitt ex dumpade mig för att jag inte vill ha barn och han vill och för att han med åren fick för sig att gräset är grönare på andra sidan...

Hade han inte gjort det hade jag nog till slut tröttnat själv men han hann först
s a s...

Men har ni bråkat så mycket att ni har trott att det ska ta slut eller kännt er osäkra på om det kommer att bli bra igen?

För oss har det alltid blivit bra igen men jag önskar att det inte blev en massa konflikter och tjaffs för det förstör den mysiga stämningen.

Förhoppningsvis är det en dålig period vi går igenom men det allra jobbigaste är när min sambo stör sig på mig för då blir jag sur och tycker att han alltid stör sig och att jag nästan aldrig stör mig på honom, fast det är nog det att han säger till oftare men nån dag störde han sig säkert fyra, fem gånger vid olika tillfällen, alltså blev riktigt irriterad. Då är det inte så konstigt att jag blir arg tycker jag för jag försöker ju inte medvetet iriitera honom utan är bara som jag är. Fast sen dagen efter bad han om ursäkt för sitt beteende så det var ju bra men när jag frågade om han trodde att han kunde sluta att störa sig på mig så sa han att han inte visste och det kändes inte kul men det finns ju bättre sätt att ta upp saker på än att bli jättesur och irriterad för minsta grej.

När man har varit tillsammans ett tag så blir det automatiskt att man stör sig på vissa saker men samtidigt älskar man andra saker hos sin partner. Men min slutsats är ändå att de bra dagarna i ett förhållande ska vara betydligt fler än de dåliga!

Jag har aldrig grälat med mina pojkvänner. För mig är det en märklig situation - att skrika och gapa på den man ska föreställa älska.

Däremot brukade det oftast bli så att jag vaknade upp en dag (efter typ två år) och insåg att vi levde som bästa vänner och det inte fanns nån förälskelse eller passion kvar. Jag var helt enkelt inte kär längre eller ville ha sex eller nåt. Då kom ofta längtan efter nåt annat och jag gjorde slut och levde loppan med andra killar nåt halvår-år tills jag gick in i nåt nytt längre och det blev samma visa igen.

Mina senaste var det dock annorlunda med. Först en kille som det var knackigt med från början. Jag var kär men han visste aldrig vad han ville och efter ett och ett halvt år av velighet gick han bakom ryggen på mig med min bästa kompis, som ej längre är min vän

Nästa kille som jag var sprudlande förälskad i, fick för sig genom falska rykten att jag kysst en annan kille och kunde inte släppa det. Han blev som besatt av svartsjuka och skulle kontrollera allt. Till sist blev jag arg och sa ifrån. Då gjorde han slut med argumentet att jag kritiserade honom för mycket. Det var extremt knäckande, trots att det bara höll i två månader.

Nu lever jag i mitt längsta förhållande hittills, är extremt lycklig, känner förälskelse och lust och kommer knappast tröttna, som jag gjort tidigare. Man mognar ju också med åren och får en annan inställning till det här med passion. Förr skulle det va rajtantajtan dygnet runt. Nu ser jag harmoni som en stor tillgång.

jag gjorde slut med mitt förra ex för att han tjatade hela tiden på tt "han ville stadga sig" han ville att vi skulle skaffa barn , veckan efter att vi blev i hop och förlova oss månden efter att vi blev i hop och gifta oss ett halv år, eftråt.Han tjatade så jag blev tokig.Han ville även att vi skulle skaffa barn dagen efter vi blev i hop men som tur var så hade jag mens då, så det gick inte.

evig trohet - Oj, och jag som tyckte att säga "jag älskar dig" efter tre veckor var snabbt. Men förlovade och gifte du dig med honom, eller var det bara det han ville (fick inte klarhet utifrån din text)?