Hiskan!
Ja, det låter verkligen som ni har många "förmågor" i er familj!
Sanndrömmar och andra "förutsägelser"!
Också intressant att din son verkar "se" och "känna/veta" saker!
Vi får väl se hur det "utvecklar sig" för honom!
Time&Love!
Tycker också sådant här är superintressant! (Inte konstigt att denna tråd hamnat ibland mina favoriter 
)
Tycker inte heller om mörkret och är mörkrädd av mig!
Tack och lov så är jag sällan hemma ensam!
Vad fint att du och din morfar pratar med varnadra!
Men på vilket sätt kommunicerar ni?
Som "tankar" i huvudet eller att du hör hans röst?
Så intressant!!
Ja, jag förstår då verkligen att du dumpade ditt första kille!!!
Det var kanske en väldig tur att du hade denna dröm!!
Så trist att du råkade ut för en sådan otrolig "lurendrejare" till "djurpratare"!!
Sicket nöt!!
Vem vet! Dina katter kanske drev med henne eller nå't!! Hihihi!! 
Älskar själv katter!
Hade katt (Lillemiss) i 15 år och jag saknar henne fortfarande!
Min mamma har berättat saker som inträffade i samband med att Lillemiss dog.
Det hände en kort tid efter att katten dött (hon var jättesjuk och vi fick tyvärr avliva henne).
Vår katt brukade ofta sitta i fönstren, på fönsterbrädan vid växterna.
Mamma tyckte sig i ögonvrån se en svart (hon var svart) skugga kila förbi i huset lite överallt. När mamma tittade efter ordentligt där så var det ju tomt...
Vid flera tillfällen såg hon hur växterna i fönstret gungade våldsamt, precis som de brukade göra när katten gick förbi dem... Som om någon petat till dem ordentligt!
Mamma gick ju dit för att kolla om hon kanske glömt stänga förstret så det stod och blåste eller något. Men föstret var helt låst och tillbommat...
Inda!
Usch, vad tragiskt att din syster tog sitt liv!!! 
Måste ha varit (är) fruktansvärt svårt för dig och din familj!!
Beklagar detta djupt (även såhär lång tid efteråt!).
Måste kännas skönt att du fått kontakt med både din morfar och med din syster!
Och att du vet att din syster nu har det bra!
Time&Love!
OK, då förstår jag lite mer hur du menar med din kommunikation med dina morföräldrar.
Måste väl ändå kännas "tryggt" på något sätt att de finns där någonstans och vakar över dig!?
Låter underbart med era katter! 
Ena katttjejen "känner säkert på sig" att du är i antågande och hoppar upp i fönstret för att kolla inläget!
Ja, vem vet - kanske drev katterna som sagt med den där "djurprataren" för att de ju visste att hon var rena bluffen!
Katter är underbart smarta djur!!
GithKat!
Ja, din mamma och fjärilarna...Låter intressant det där!
Finns många sätt tydligen att "meddela sig" på!
Låter vackert!
Och angående din mormor och morfar...
Låter ju också ganska så "speciellt"!
Tur att det ju lugnade ner sig sedan!
Inte kul att bli "uppläxad" sådär mitt i natten!
Förstår ju verkligen att dina föräldrar blev minst sagt häpna och undrade en massa i samband med Palme!
Slump eller inte - det lär man ju aldrig få vet riktigt!
Jag minns också den kvällen/natten (Ja vem gör inte det! Det gör nog hela svenska folket! ).
Vår klass (jag gick i sexan då) hade klassfest på vår lilla skola just den kvällen.
Det var kallt då, minns jag och min mamma var med och var "klassföräldervakt" och hjälpte till med festen.
Vi kom ju hem sent den kvällen och därför fick jag sova lite extra länge morgonen efter.
Mamma kom in till mig på förmiddagen med tidningen (Kvällsposten) och visade mig den stora artikeln om Palmemordet på framsidan.
Drakdal!
Ojojoj, vad spännande!
Verkar ju verkligen så att du har "förmåga" att "vet" sådant!
Så roligt att din kompis skall ha barn!
"veta" menar jag ju!!! Missade visst en bokstav!
Drakdal!
Ja, det är ju underbart när det gäller sådana här positiva och roliga saker!
Värre då förstås om/när man drömmer något sorgligt/hemskt om att någon kommer att bli sjuk eller ännnu värre gå från jordelivet!
Inda!
Ja, det är ju så otroligt viktigt att få sörja och bearbeta sådant här redan från början!
Att få tala med någon (både närstående och någon utomstående proffessionell som "kan" sådant!)
Få svar på alla dessa frågor som hennes död måste ha framkallat!
Varför hon gjorde detta osv!
Så fruktansvärt, detta!
Att förtränga och så som du så länge gjort måste verkligen ha varit ett rent helvete! Inta bra, alls!
Fruktansvärt jobbigt, det förstår jag!
Så tråkigt att du inte fick tillräcklig hjälp då, när det hänt och du var så ung!
Stackare!!
Jag känner djupt med dig och din familj!
Att berätta och sådant för nya vänner och bekanta är inte alls lätt - inte heller att det känns "rätt"...
Och när du inte ens själv bearbetat och "sörjt färdigt" - Hur skulle du då kunna förklara eller så för någon man inte riktigt känner?
Rör ju upp fruktansvärda och so otroligt djupt liggande känslor!
Det har ju varit ett trauma för dig, detta!
Är så glad att du nu fått kontakt med henne och vet att hon i alla fall har det bra där hon är nu!
Att hon ju vakar över dig!
Jag tänker på dig!
Varma kramar!
Inda!
Har din syster gett dig någon förklaring på varför hon gjorde det?
Så att du kunnat förstå och lättare kan bearbeta det.
