Blir tokig snart!

Jag tycker det låter OTROLIGT egoistiskt av din pojkvän att säga såna saker till dig!!!

För det första, varför klagar han på din vikt? Älskar han dig inte för den du är och inte för hur du ser ut? Även om du själv vill gå ner i vikt så borde han peppa dig, och absolut inte trycka ner dig.

Om han vill ha barn bara för att du vill det så är det ingen lyckad grund att skaffa familj på. Det krävs att BÅDA parter är överens och medvetna om vad som krävs när man blir fler än två.

Och... Att han tjatar om sex?! Jag fattar inte hur han kan med när han vet hur dåligt du mår. Han tycker synd om sig själv för att han ev inte kommer få sex i sommar, medans du som du skrev knappt kan ta dig upp ur sängen på morgnarna. I mina öron låter han som en otroligt egoistisk person, som tyvärr bara stjälper mer än hjälper dig.

Jag förstår att det kan vara svårt att bryta upp efter 3 år, och känslorna försvinner inte bara över en natt. Men han verkar bara dra ner dug ännu mer. Du behöver nån som stöttar dig, nån som uppmuntrar och som finns där för dig OAVSETT hur du mår eller hur du ser ut.

Du borde satsa på dig själv istället och försöka komma på fötter igen!

Håller med ladymarmelade! Du ska verkligen inte behöva stå ut med att din kille säger såna saker till dig! Det är ju svårt att råda när man inte har allting klart för sig men jag tycker det låter som du klarar dig bättre utan honom?!
Jag har också erfarenhet av depressioner och mediciniering, för mig hjälpte det jättemycket att kombinera detta med samtalsterapi. Har du prövat det? Lova att du inte ger upp för det kommer garanterat att bli bättre så småningom, men om man har prövat samma sak en längre tid och det inte fungerar måste man nog försöka med något annat, har du några idéer själv? Försök att göra sådant som du trivs med och inte grubbla allt för mycket. När det gäller sexlivet så tycker jag inte att du ska tänka alls, för lusten kommer när du själv vill det!
Lycka till och stor kram!

Att ha distansförhållanden är väldigt krävande, jag är en sådan person som faktiskt behöver LEVA med min partner och känna hans stöd både mentalt men även fysiskt.

Att vara överviktig innebär väldigt ofta att vara deprimerad. Det har med kemikalierna i hjärnan tillsammans med socker och fett i maten: de hämmer tillverkningen av serotonin, betaendorfin och dessutom svajar blodsockret.

Jag är inte överviktig, men jag är socker och fettkänslig. Dessutom känslig mot p-piller eller preparat som rubbar min balans i kroppen.

Så, dina svar på vädjan är enkla men hårda:
- om din kille verkligen älskar dig, borde han förstå istället för att sitta x antal mil ifrån dig och pusha dig via telefonen. Med andra ord - jag hade i slutändan dumpat honom. Jag är svår att hantera många gånger men jag tar fan inte skit från min partner av alla människor. Förstår du?
- lägg av med p-piller, prata med din barnmorska om kopparspiral. Jag är 23 och har ej fått barn än men har kopparspiral och det fungerar jättebra för mig. Ibland lite kraftigare mensvärk, men hellre mig själv och levande kvinna, än ett PMS-moster.
- för att gå ner i vikt kan jag inte ge dig något råd. Jag vet inte vad det är du går igenom. Men en sak vet jag. Man är sin egen motor i livet, det finns INGEN som kan hjälpa dig när det väl gäller utom du själv. Det är DU som måste bestämma dig, DU som måste vilja. Jag kan lova dig, att vill du finns det mycket hjälp och stöd att få. Du behöver bara ta ett beslut och hålla dig till det. Övervikt hästammar många gånger från ett djupare rotat problem som ofta har med tidiga år i livet att göra. Du kanske är ledsen innerst inne?

Om man äter alternativ istället för det vita brödet, tar lätta creme fraichen istället för den vanliga, äter frukt istället för godis o dyl, kan du börja må fantastiskt. Tips: "Slut på sockersuget", min bibel :) har lärt mig att må bra tack vare den.

Jag vill bara hjälpa. Ta inte illa upp om jag på något sätt kan verka fördömande. Jag vet hur du mår även om jag inte lyckats bli överviktig, jag vet hur du mår. Kom igen nu, du kan klara det här. Du klarar mycket mer än du tror, du är stark även om det ibland inte känns så, du har kraften, plocka fram den.

Tycker inte att din kille verkar så snäll. Låter som han inte älskar och respekterar dig tillräckligt. Tycker att du seriöst bör fundera över om du vill fortsätta vara ihop med honom och varför i sådanafall. Tycker inte du ska hålla kvar i honom för att du kanske är rädd att bli ensam eller rädd för att du inte hittar någon annan att få barn ihop med. Du ska inte behöva ha det som du har det. Det verkar som att han tar en massa energi från dig som du skulle kunna andvända på ett mycket bättre sätt. Kanske bör ni ta en paus i erat förhållande eller få hjälp från familjerådgivningen.

Jag tror du skulle må bättre på egen hand utan honom. Tänk på dig själv i första hand och gör det du mår bäst av. Hoppas det löser sig.

ta en paus under sommaren, ägna all tid åt DIG själv och det DU vill göra.

Är det kärlek så kommer den finnas kvar!

Jag träffade en kille under 4-5år.. Jag blev sjuk ganska kort efter att vi börjat träffas. Blev sjukskriven bla för depression och ångest. Han fanns vid min sida och var jätte go MEN förhållandet till honom fick mig att må ännu sämre... Jag ville absolut inte bryta upp eftersom jag tyckte så mycket om honom osv... Till slut tog det slut i alla fall och jag har sååå mycket lättare att leva med mig själv idag. Saknar honom fortf men vet att jag mår så mycket bättre utan honom. Jag är långt ifrån frisk men jag känner mig starkare och mer förhoppningsfull inför framtiden nu när förhållandet inte får mig att må dåligt........

Ville bara säga det. Han kanske stjälper dig mer än han hjälper??? Det låter så i alla fall!

Jag har också varit sjukskriven för depression, åt medicin och gick i terapi. Några veckor innan jag blev sjukskriven råkade jag träffa den killen jag sen var tillsammans med i tre år...

Jag vet inte hur mycket han förstog av min sjukdom, men i början tjatade han om sex hela tiden. Jag låg i sängen hela dagarna och kunde inte äta....medans han tänkte på sex! Å andra sidan förstog han bättre senare när jag förklarade mer utförligt hur dåligt jag mådde... Han ställde ju upp JÄMT och var enormt snäll. MEN att han var frisk och jag var sjuk blev ett problem. Jag hade bara tankar på att bli frisk och han tänkte mest på förhållandet... Ja, min sjukdom gick ut över honom men jag kunde inte hjälpa detta.

Vi var ihop i tre år. Jag ångrar det inte direkt, men mår man inte bra tror jag att ren vänskap är viktigare. Det finns inget värre än sex-press när man är deprimerad!

Tycker att du ska fundera på om du inte behöver, åtminstone, en break ifrån honom. Självförtroendet är lätt att tappa, men svårt att hitta sen!!

Jag tror att din pojkvän menar väl innerst inne. Han försöker pusha dig men gör det på fel sätt så att du uppfattar det som tjat. Att han vill ha sex fast du är sjuk är förstås osympatiskt, men han kanske inte ser att han pressar dig? Han kanske vill få dig att se att du är åtråvärd?

Precis som du säger så vill han veta om du verkligen kämpar för dig själv. Jag tror att han börjar känna sig uppgiven; han har gett 110 % men känner inte att du själv verkligen satsar, eftersom han inte förstår vad en depression innebär.

Det är inte du, och inte inte han, utan sjukdomen som tär på förhållandet. Om ni inte kan prata om detta och förstå varandras situation så är det kanske bäst för er båda att ni inte längre är ihop, som många ovanför har skrivit.

Ni måste båda försöka se saken ur den andres perspektiv.

Tack för stödet. I går bråkade vi om sexet igen. Min pojkvän tror inte att jag åtrår eller vill vara med honom sexuellt. Jag försöker gång på gång förklara för honom hur jag känner, men han tar det inte till sig.

Slutade äta Cerazette i lördags och tänker nu ha ett uppehåll med preventivmedel ett tag. Vill delvis se hur min kropp reagerar både fysiskt och psykiskt utan hormoner. Min pojkvän tycker att vi kan använda kondom, men jag litar inte på den fullt ut. Jag har ångest över att gå ur sängen på morgonen, vet att jag kommer få enorm ångest över att vänta på mensen om jag har sex med endast kondom.

Vet inte hur det här kommer att sluta. Det jag vet är att mina känslor är i uppror och att min pojkväns tjat gör att jag drar mig mer och mer i från honom. Kanske vore det bäst för oss båda att ta ett uppehåll, eller att bryta upp helt. Jag måste få bli frisk i min egen takt, ett förhållande kanske bara gör mig sämre. Vill inte heller lägga den enorma börda på min pojkvän som jag gör som sjuk.

Vet inte om du har försökt, men det kanske vore bra om du sa till din pojkvän precis som du känner. Att hans tjat och pushande inte har någon positiv effekt alls, utan endast tvärtom. Säg att det känns som om klyftan mellan er bara blir större och större ju mer han tjatar ock kräver av dig.

Och du ska inte känna att du lägger en börda på honom, bara för att du är sjuk. Det är ju inget du har valt frivilligt. Kan han dessutom inte fungera som det stöd han borde för dig, så tror jag bara att han fungerar som en bromskloss på din väg att försöka bli frisk igen.

ladymarmelade: Jag har försökt att säga till min pojkvän precis hur jag känner. Även min terapeut tycker att tjat stjälper istället för hjälper. Måste erkänna att jag har tjatat på honom om förlovning, giftemål och barn, då har han till sist erkänt att han egentligen inte tycker att något av det är viktigt. Kanske att jag undermedvetet känner att jag inte kan satsa på någon som inte vill samma saker som mig. Det kanske gör att det blir svårare att motivera sig att bli frisk.

Jag tror som sagt att han bara bromsar upp ditt tillfrisknande.
Och som du sa, det kan mycket väl vara så att det är ditt undermedvetna som puffar lite på dig och ifrågasätter om det verkligen är värt att satsa på er två.

Tyvärr så låter det inte som ni har så många gemensamma mål med era liv i framtiden. Självklart påverkar detta din hälsa. Hur ska du kunna se ljust på framtiden om du vet att din pojkvän inte alls är överens med dig om barn och giftemål?

Jag var jättedeppig för några månader sen, allt kändes helt hopplöst. Min pojkvän bor också långt bort. Men när vi började diskutera att han skulle flytta hit, och när det väl blev bestämt att det ska ske i slutet av året - då ljusnade allt plötsligt. Det stora svarta molnet som ständigt hängde över mig försvann, och nu känns allt jättebra när jag vet att jag har något att se fram emot.

Ta åtminstone en paus i förhållandet och se om du blir bättre eller om det inte gör nån skillnad.

Känner igen mig! Jag var också väldigt ledsen med min ex på slutet, för han insåg efter lång tid att han varken vill bo ihop eller gifta sig. Han tyckte inte det "bevisade nåt, nån kärlek". För MIG är det viktigt att kunna planera framåt, ett gemensamt liv. Vi är båda 28 år, det är ju inte så mycket begärt vid den åldern...

Har förstått att jag nästan gick honom till mötes i hans åsikter...och körde över mig själv ett tag. Nej, jag VILL planera framåt och ha familj, då får de väldigt veliga killarna "gå bort"...

Nina, glöm inte dina egna önskningar, dom är viktiga.

Den som älskar en, älskar en vad man än väger.. Min älskling älskade inte mig nå mindre när jag gick upp 2-3 storlekar under första året vi bodde ihop. o han älskar mig varken mer eller mindre nu när jag 2 år senare kommit tillbaka till samma form som innan vi flyttade ihop.. Eller ja.. Mer älskar han ju mig hela tiden, men det är inte pga min vikt..
Stå på dig o respektera dig själv. Och viktigast av allt är att bli vän med dig själv o din kropp. Det är a och o. Har själv haft stora problem med ätstörningar o djupa depressioner en stor del av mitt liv, men är helt frisk nu sedan 2-3 år tillbaka.. Det var inte förrän jag bestämde mig för att jag ville bli frisk som jag kunde bli frisk och det första steget för mig att bli frisk var att bli vän med den jag hatade mest av allt: mig själv.
(är lite snurrig idag, men jag hoppas jag skrev nåt vettigt... )

Vill mest påpeka att kondomer är lika säkra som p-piller om man användder dem rätt.

Jag tycker du gör rätt som slutar med p-pillren eftersom du mår dåligt på grund av dem. Du kanske ska fundera på samma metod med din pojkvän, om han bara får dig att må dåligt bör du dumpa honom.