För fet för ett....

Jag förstår hur du känner dig delvis, förutom att jag har varit rund hela tiden, visserligen gått upp en hel del sen jag blev ihop med min sambo. Jag förstår att det känns fel när din sambo ta på dig och säger en sak fast du vet att han tycker nått annat, jag tycker han ska peppa dig mer än och ge ultimatum över att om du gå ner i vikt så bli det bröllop och barn, man mår inte bättre utav det och man tappar all lust till allt istället . Men sen målar man själv även upp massa bilder med som du skriver att han sitter och kolla på gamla kort, och saknar dig som smal.
Jag vet själv av erfarenhet att det är inte lätt att gå ner i vikt. Har du berättat för han att du bli sårad och mår dåligt när han säger så?

Hej soffan80.

Tack för ditt svar. Jo han vet precis hur jag känner och är är jätteledsen över att jag mår dåligt men känner samtidigt att han måste säga spom det är. Nu har vi bestämt att inte prata mer om det på ett tag men det känns frotfarande jobbigt för mig.
Har tappat all lust till allt, tycker det är jobbigt med sociala sammanhang och tänker bara på att jag är ful. Fast han ringde nyss och sa att han älskade mig...

Hmmm, ni kanske ska testa parrådgivning...och/eller individuell rådgrivning.... Många killar och tjejer som vill peppa sin partner att gå ner i vikt gör det på ett sätt som ger en negativt effekt och det vinner ju varken den ena eller andra på.. Om man blir uppmärksammad på detta och får tips och råd om hur man kan göra för att stötta och peppa istället så kommer man mycket längre....och då kanske man oxå lyckas nå sina mål.... Sedan kan det kanske vara bra att reda ut situationen och få perspektiv oxå, på dina frågor om huruvida ni har en framtid osv....

Frågan är, VILL du gå ned i vikt? Vill DU?

Det är svårt att gissa sig till hur överviktig du är, eftersom du inte skriver om det, men om du är så pass överviktig att det påverkar din hälsa och din förmåga att få barn, så vore det förmodligen bäst för din egen skull.
Övervikt kan vara farligt och det vore hemskt tråkigt om du fick diabetes eller svårt att få barn pga det.

Det låter som att din kille verkligen älskar dig. Det är förmodligen inte så lätt för honom att vara ärlig och berätta för dig att han inte är lika attraherad längre, han vill förmodligen inte såra dig, men vill vara ärlig.
Kan han inte hjälpa dig att motivera dig så du faktiskt kan gå ned i vikt? Det låter som att han verkligen bryr sig, kanske kan ni göra det här tillsammans? Skulle han ställa upp och gå och träna med dig, äta nyttig mat med dig och lägga om sin livsstil med dig?
Ni behöver lägga om era matvanor helt förmodligen för att du ska kunna gå ned och behålla vikten.

Min kille var överviktig och har nu gått ned över 20 kg med min hjälp. Jag är själv väldigt smal, men har ställt upp på att äta jättenyttig mat, aldrig ha godis/chips/onyttigheter hemma och stöttat honom till 100%, trots att det har inneburit väldigt mycket uppoffringar för mig. Jag har ätit nyttig smalmat och fått lägga till några mackor om dagen för att inte själv rasa i vikt, jag har tränat med honom, jag har hjälpt till att motivera, och lärt mig mängder om GI, Scarsdalemetoden, etc, för hans skull. För mig var det självklart att hjälpa honom och ändra livsstil och matvanor för hans skull.

Jag var mindre attraherad av honom när han vägde mer och det var jättejobbigt. Jag ville inte såra honom och hade jättesvårt att säga det, men var tvungen att vara ärlig. Nu när han har gått ned så är jag mycket mer attraherad av honom och beundrar honom dessutom gränslöst mycket för att han lyckats gå ned så mycket. Det tog två år, eftersom han tappade motivationen då och då, men han lyckades. Jag har hela tiden älskat honom jättemycket, och jag skulle ha blivit hemskt sårad om han hade sagt att han funderade på att göra slut med mig för att jag skulle kunna hitta en smalare kille, det är ju honom jag vill ha!

Vet inte om det här hjälpte, ville bara ge min syn, eftersom jag kanske ha varit i din partners position. Säg till om du vill diskutera/fråga mer.

Jag förstår att det här är jättejobbigt för dig, hoppas du inte tolkar mitt inlägg som att jag inte förstår det... Du har mitt fulla medlidande och jag hoppas att det löser sig för er.

Hej!
Vi har funderat på parrådgivning/ individuell rådgivning, vi får se till hösten.

Tack Zii för ditt inlägg, det var kanske ett sådant jag var ute efter när jag skrev här. Tolkade det inte alls fel, du har ju gtt igenom detta fast som den andra så att säga. Det är så lätt att spontant tänka att han är ett kräk som inte gillar mig som jag är, det kan ibland vara tabu att prata om att det yttre faktiskt spelar roll.

Ja, jag vill gå ner och man kan ju då fundera på varför jag inte lyckats ännu. Cirka 30 kilo för mycket väger jag. Vet att jag måste gå ner för min hälsa.
Nått sjukt är det ju med mig, sitter i huvudet tror jag. Är som en ond cirkel, ger upp när det inte lyckas så bra som jag drömmer om. Jag vet att jag äter av fel orsaker och försöker få kontroll över mina känslor och inte döva dem med att äta onyttigt.
Fast nu känns det som sista chansen så att säga,om jag och min kille ska leva ihop. Gör jag inget åt det nu kommer det ju förr eller senare ta slut. Jag är mer motiverad än tidigare hoppas jag.

Min kille är beredd att göra vad som helst för mig för att jag ska bli sund igen, så det känns ju bra. Har ju egentligen alla förutsättningar.

Det jag funderar mycket på är hur han tänker om mig. Tittar han på mig och känner sig äcklad, skäms han för mig? Hur tänker han? Har pratat med honom om detta och han söger att han inte skäms etc men jag har svårt att tro på honom. Hans ord bara ekar i mitt huvud att jag är alldeles för tjock. Hur var det för dig Zii? Hur tänkte du?

Att bara skriva om detta är som terapi för mig, för känsligt att prata om med mina vänner, mår så dåligt av det.

Vad bra att du tog det på rätt sätt, jag var lite orolig för att trampa dig på tårna där.

Börjar med lite allmänt om vikt...
Det är inte helt lätt att gå ned i vikt, jag har sett vänner som har kämpat i åratal utan att lyckas. Jag tror att det handlar om att bli så motiverad att det överskuggar alla vanor man har och alla spärrar man har. Har sett på vänner att de tröstäter när de känner sig nere och misslyckade med sig själva, vilket givetvis kan bli en ond cirkel, kanske är det så för dig också?

Du måste ta ett beslut, verkligen bestämma dig för att du VILL gå ned i vikt. Om du gör en överrenskommelse med din kille och ni lägger om era liv tillsammans blir det svårare att ge upp. Om han anstränger sig för att börja träna med dig och äta nyttig mat med dig, så kommer du få dåligt samvete om du slarvar, gentemot honom, och då kanske du får de knuffarna du behöver?

Jag kan varmt rekommendera Scarsdale-dieten, som min kille använde, vi åt strikt dietmat (med extra mackor för min del) och började sedan äta ungefär som den maten jämt, mycket sallad, nästan ingen potatis/pasta/ris, och magert kött. Efter ett tag kändes det helt naturligt och vi älskar båda grönsaker och magert kött, så för oss fungerar det helt perfekt. Man äter sig mätt men går ändå ned i vikt och det är lätt att ställa om hela ens matvanor.

Försök så långt det är möjligt att veckohandla, om det inte finns något skräp hemma och maten är planerad för varje dag är det _mycket_ svårare att fuska och man behåller motivationen.

Om du tror att du har spärrar mot att gå ned i vikt, skulle du våga dig på terapi för att ta reda på varför du inte lyckas bli motiverad eller behålla motivationen?

Nu till dina frågor...
Jag vet inte hur han känner angående dig, det är svårt för mig att veta. Säger han att han älskar dig och inte är äcklad av dig så måste du tro honom.
Hade han varit äcklad så hade förmodligen inte älskat dig lika mycket eller tagit i dig lika mycket.
Om han skäms för dig vet jag inte, beter han sig som det? Håller han din hand när ni är ute? Trivs han med att göra saker med dig, då gör han det förmodligen inte.

Jag varken skämdes över eller var äcklad av min kille. Jag älskade honom massor ändå, men önskade att han vägde mindre...

Jag skämdes inte för honom, men det kändes tråkigt att vi inte kunde vara "det snygga paret" på stranden eller på stan. Jag tyckte att det var lite jobbigt när jag presenterade honom för vänner som jag visste var väldigt utseendefixerade, som att jag behövde förklara att han var underbar.

Innan honom hade jag bara varit tillsammans med vältränade och smala killar, nästan alla hade haft tvättbrädemage. Det kunde kännas lite konstigt ibland. Han var (och är) väldigt attraherad av mig och det kändes tråkigt att inte kunde vara attraherad tillbaka. Jag ville kunna tända på hans kropp precis som han tände på min.
Det är svårt att sätta ord på det här...

Det känns svårt att skriva om det här på ett offentligt forum, men om du finns på MSN/ICQ/Google talk, så pratar jag gärna med dig där!

Tack för goda råd. Ska göra överenskommelse med sambo och tänka som att jag inte bara sviker mig själv utan honom också om jag fuskar.

Egentligen inser jag ju att terpapi borde vara nått för mig, jag tror alla mår bra av det nån gång i livet. Får se hur det blir med det. Har iaf bestämt mig för att köpa personlig tränare på gymmet till hösten OCH träna med min sambo.

TACK så hemskt mycket för ditt engagemang och dina svar. Förstår att det känns svårt på ett offentligt forum och jag är så glad för att du vågade vara så privat. Tyvärr har jag inte tillgång till något av det nämnda just nu så jag får vara glad för dina var här. Känns som om du ahr hjälpt mig mycket och jag förstår min kille bättre.

Han är jättegullig mot mig när andra är med och tar på mig och vill alltid vara med mig. Ingen av mina vänner skulle tro att han sagt så här om de bara tänker på hur han är mot mig, de säger att han ser ut att vara jättekär. Och det är väl det jag får inse att han är men att han troligen känner så som du beskriver så bra. Han önskar och vill att det ska bli annorlunda. Att han tycker det är jobbigt ibland precis som du beskrev kan jag ju tänka mig.

Hoppas du förstår hur tacksam jag är för att du tog dig tid till mig och mina funderingar. TACK, en stor hjälp på vägen.
Långt kvar och det kommer att bli jobbigt för mig och vårt förhållande men en liten bit på väg och det känns annorlunda nu på något sätt. Jag är ändå glad för att han är ärlig fast det gör ont.

En viktig sak som jag tror att man måste lära sig är något som Dr.Phil brukar säga...det handlar inte om viljekraft (stora människor är inte viljesvaga människor med dålig karaktär), det handlar om att förändra sin situation, sin omgivning osv osv osv... Om du och din sambo tex ändrar era vanor tillsammans så du har stöd från honom och att ni skapar nya vanor tillsammans så kommer det bli lättare... Kanske inte lätt, men lättare... You have to set your self up for succes! :)

Å tänk på att det handlar om att förbränna mer än man äter, vilket du skälvklart vet...men vad jag menar och vill påminna dig om är att man inte behöver tvinga i sig en massa som man inte gillar bara för att det är nyttigt... Man kan äta precis vad man vill och olika dieter fungerar olika bra för olika människor, varför, jo för att dieten måste passa individen, så man kan göra det till en livsstilsförändring och inte en bantning.... Tror du vet allt detta redan men det är så lätt att bli förvirrad och att tro på dessa mirakeldieter, som alla innebär olika saker...men alla kan fungera och alla kan vara usla... It all depends....

Stort lycka till!