Summan av allt

Trollsländan, jag har inte lika mycket porslin som ni, men dock två serviser (rörstrand + höganäs) och 12 kuvert silverbestick samt cirka 50 Orrefors Intermezzo-vinglas nerpackade i KARTONGER. Tillsammans med ljuvligheter som min Electrolux assistent, Pavoni kaffebryggare, "antika" 60-talsmöbler från mitt barndomshem (mamma och pappa invandrade i slutet av femtiotalet och köpte allt nytt som jag sedan har ärvt). Alltså trängs Le Corbusierstolar med Bruno Mathssongrejer, Ph-lampor, Vipp-papperskorgar, skulpturer, målningar... you name it, it's in our förråd. för typ sex år sen var vi galna i design, nu har vi bara IKEA + tantmöblerna som ingick i hyran. Mår hur bra som helst av det. "Här rivs för att få luft och ljus" var väl devisen på trettiotalet, när man skövlade tunga gamla hus och på samma sätt är det med mitt liv just nu.

Våra kvitton sparas i ett år, max två. Jag är en rensare! Min man är en samlare men jag vinner, han förlorar. Den uppdelningen råder i vårt hem och det gör att allt betalas i tid och man kan hitta saker utan att drunkna på kuppen. Jag är hård men rättvis ;)

Lapinette, jag blir också GALEN på min mamma. Och ingen annan förstår varför jag är så "taskig" mot henne, de vet inte hur elak hon kan vara när vi är själva, är någon annan med spelar hon martyr hela tiden och jag får bära hundhuvudet och vara "den onda". Samtidigt älskar jag henne, hon är ju min mamma. Men det är ofta komplicerat med döttrar och mödrar, alla krossade förväntningar... min mamma önskade sig en liten österrikisk docka i dirndl med rosetter i håret som spelade klassiskt piano så fick hon ett litet svartögt jehu som vräkte ur sig snuskiga ord i tid och otid. Komplicerat är bara förnamnet.

Idag var det nästan en smula kyligt när jag gick till universitet för att registrera mig. Och själva registreringen var, som sig bör i Kina, ingen stel och byråkratisk procedur utan en hel karneval! Det hela gick till ungefär som läkarundersökningen när jag ansökte om visumet, man roterade mellan olika stationer med ett papper som gradvis fylldes i eller stämplades. Betalningen skedde vid en av stationerna, i cash naturligtvis (dollar eller kinesiska RNB). Tio tusen RMB (ungefär lika mycket i kronor) blev en präktig sedelbunt som räknades av en pengaräkningsmaskin.

Vid en av de sista stationerna fick man träffa lärare som efter några minuters samtal placerade in en i lämplig grupp. Vi kom överens om att jag ska gå en kurs för västerlänningar med fokus på vardagligt språkbruk och inte så mycket teckenskrivande. Synd på ett sätt, men jag vill framför allt lära mig kinesiska nu, nu, nu. Så extra glad blev jag när hon föreslog att jag skulle hoppa direkt på level 2 (det finns 3 levels) och om det är alldeles för svårt kan jag byta.

Till sist köpte jag min skolbok till det facila priset av 25 RMB (lika många kronor). Passade på att köpa boken till nivå 1 också så kan jag läsa ikapp.

I eftermiddag ska jag gå på Bodypump på mitt favoritgym, det som ligger i ett lyx-shoppingcenter, strategiskt och farligt placerat mellan Hermes- och Pradabutikerna. Sen ska jag träffa en kinesisk tjej, en kompis till en av våra vänner i Paris. Tror att det som vanligt blir en grönslemmig gurkjuice på hälsorestaurangen Element Fresh. Ibland blir jag besatt av så konstiga saker att jag förvånar mig själv.

Lapinette igen: Hoppas ni får lägenheten!

kram, G

Trollsländan, tack för att du berättade om din mamma. Gav mig lite perspektiv. Jag försöker ha en regelbunden relation med mina föräldrar medan de båda finns kvar, nu har vi helt enkelt schemalagt telefonsamtalen till en kväll i veckan. Annars blir det nästan aldrig av att vi hörs. Mannens föräldrar har gjort så sedan han flyttade till Sverige för tolv år sedan, det funkar fint. I början blev han frustrerad över att de aldrig tog sig förbi väderdiskussionerna (min pappas motsvarighet är ekonomi, budget och försäkringspapper), men nu har vi båda accepterat att en del (äldre) aldrig kan vänja sig vid att "umgås" per telefon, och att vi alla har våra olika sätt att visa kärlek och omtanke på.

själv tillhör jag ju generationen som växte upp på åttiotalet, hade en rosa telefon monterad bredvid sängen, med ett ljusblått kattklistermärke på, i flanell. Där pratade jag med min bästis hela nätterna; ibland somnade vi med telefonerna på bröstet. Mamma och pappa blev galna över räkningarna men telefonen fick vara kvar, som ni är jag en pappas flicka. Då får man hemfalla åt alla möjliga svagheter ;)

Lapinette, får en snutt magont för din räkning. Hoppas hoppas det går bra.

Trollsländan igen: China telecom släpper inte in mig på din hemsida, fortfarande :(

Stålis: Jag har bara varit en gång på kinesiskt sjukhus, när jag gjorde visum-undersökningen. Och det var säkert tillfixat för västerlänningar. Det gick OK för dig alltså? Fråga: Kommer DU in på Trollsländans hemsida?

Brud juni: Grattis till din fina föräldrarelation (det där var INTE ironiskt menat alltså! ), känner igen det där med att man har olika föräldrar jämfört med sina syskon, men jag kan absolut inte säga att någon av oss har en rosenskimrande bild. Möjligtvis mina bröder, men de flyttade långt ifrån föräldrarna och träffar dem ganska sällan. Så de kan underhålla den fina bilden lite mer effektivt. Men alltså, mina föräldrar är väldigt spännande. Vi har alltid kul och mycket att prata om, eller också bråkar vi så att stickorna ryker. Att ha två forskare till föräldrar är... ja, spännande.

MLK: Jag vaknade, kollade i mailen och - jaaaaaaaaa! Dagens skörd. Ska lyxa med den lite senare. Och andrasortering: Jag växte ju upp 20 minuter från Höganäs så det har fallit sig naturligt att jag samlat på det sedan 18 års ålder. Nu har jag tjugo kuvert i en ljust grågrön nyans som tyvär har gått ut, men som både jag och mannen älskar (tack och lov!) Min mamma har en skitcool senapsgul, kvadratisk servis från 60-talet och jag har lite oxblodsfärgat 50-talsporslin, allt höganäs. Ett tag åkte vi runt på loppisar och försökte fynda men det är svårt när det är så åtråvärda färger.

Nu ska jag sätta mig och läsa ikapp en termins kinesiska glosor...

Oj, coolt! Jag har ju Safari... för Mac. Men jag skulle kunna fixa Explorer.

Extremt snällt alltså.

Först. Stålis: Supertack! Ska leka med den nya IP:n nu i helgen.

Sen: första skoldagen! Var helt fantastiskt, röda flaggor som viftade, lärare som satt på rad på en scen och sa otroligt pompösa saker i kör. Jag hade supertur och landade rakt in i en multikultigrupp av supertrevliga tjejer, en syrianska, en spanjorska, en koreanska och en svenska, vi samlades sedan hemma hos syrianskan som bjöd på te och kakor, sen jämförde vi politiska system i varandras respektive hemländer. Den andra svenskan och jag var inte alls överens, så mellan oss blev det mer nån sorts debatt, kul för de andra som fick dra sina egna slutsater. Nu ska jag panikplugga lite till för att kvala in till min fortsättningskurs (jag blev ju placerad i level 2!), sen vidtar kvällen med enkel men god middag samt utgång till en ny klubb: Den löftesrikt orangeskimrande The Yongfu Elite. Ett par av mina nya väninnor lär hänga på. Hoppas era kvällar blir sköna!

Kram, G

Lapinette: GRATTIIIIIIIIIS!! Det vimlar av härliga uteserveringar där, nu kan ni fortsätta med ert kontinentala liv. Men hur ser lägenheten ut? Berätta, jag vill veta allt! Balkong? Gammalt? Badrum? Kök? Renoverat / orenoverat?

Bra att ni sparar pengarna och ägna er åt varann och inte din otacksamme far.

Å utvandraren, vilket mysigt hotell! Hoppas vädret ler mot er så ni kan äta frukost på en sån där mysig balkong.

Brud Juni: Det där gjorde jag också en gång (nämnde namnet) och efteråt kändes det som om en kall hand kramat mitt innanmäte. Men ingenting av allt det där hemska hände ;) Plus att jag ju outar oss rätt friskt på hemsidan.

Trollsländan: Nu blir det lite fotopyssel några månader framöver... härligt! Som a wee trip down memory lane. Ja, folk ondgör sig över oss som lägger en massa stålar på "en enda dag", de stackarna har inte alls begripit att ett bröllop är något som stannar kvar och förvaras på en varm och ömsint plats under resten av ens liv. Något man kan plocka fram närhelst man behöver det, tänka på, bli glad och kärleksfull. Man behöver nog ett sådant "minnesknyte" vid senare tillfälle när mannen är skallig, sur och distanserad och barnen bara gormar ;)

Nu ska jag råplugga lite till i väntan på att mannen kommer hem från jobbet och vi ska till skräddaren för en första provning. Ja, trots att hjärnan känns som en spärrballong. Det blir plågsamt uppenbart att jag inte KAN lära mig mer cirka fem - tio kinesiska glosor per dag, om allt verkligen ska fastna. Och på min "att göra till på måndag"-lista finns flera hundra... dilemma. Får väl traggla några strategiska meningar som jag kan spotta ur mig på begäran, för att få vara kvar i klassen och slippa flyttas ner till nivå ett. Första veckan är som sagt en prov-vecka.

Kram på er, G

Oki... tillbaka från en kväll på stan. Vi började med middag på ett superflådigt ställe (gott), sen gick vi ner en våning och minglade med en massa bekanta på The Glamour Bar - "it"-stället i shanghai. Och alltså - vi var såååå besvikna! Zero it-faktor. Totalt anonymt, bara massa strömlinjeformat människor med... OK allt. Började till råga på allt bråka med mannen för att jag sa att jag skulle rösta på socialdemokraterna. "Jasså du tänker slösa bort mina hårt ihopslitna pengar på en massa slöa kids som bara vill åka skateboard?". Ungefär sådär gick snacket. Vill bara påpeka att jag ALDRIG varit socialdemokrat tidigare i mitt liv, och han har aldrig varit moderat.

This place was evil. No more Glamour Bar, ever in the history of the world. Inte ens champagne-drinkarna var nåt bra, och jag fick vänta 45 minuter på min. Usch, usch, usch.

Desillusionerat: G.

(men som ni märker av min osammanhängande svada så visst sjutton slank dom ner)

Söndag eftermiddag, nykter, lugn och fin. Mannen har språklektion i rummet bredvid, jag "pluggar". Snart ska vi knata iväg till skräddaren för en andra provning, kostymen blev lindrigt sagt rymlig i första vändan. "Wo bo sir meigouren", sa mannen surt. "Jag är INTE amerikan. Make tighter! Tighter!"

Så nu blir det spännande att kolla om de fattat. Troligtvis inte. Alla säger - eller hur Stålis - "inga problem! Don't worry! - och sen blir det plågsamt uppenbart att de inte fattat ett dugg, eller bara inte brytt sig. Varje litet projekt är som ett lotteri.

Sen ska vi på massage, jag är fortfarande stel efter min body pump-sejour så jag satsar på en shiatsu.

Stålis: Jag kommer från en by med 2000 invånare, en lång sandstrand, en massa skog, åkrar och sen inte så mycket mer. Ändå trivs jag kanon. Men vårt område, French Consession, är som en villastad med slingriga, trädkantade gator. Ja, jag tjatar om de där gatorna men de är verkligen drömfina. Och efter ett tag stänger man in sig i sig själv vid behov. Då kan man vila oavsett omgivningen. Jag är en rätt stresskänslig person så för mig var det verkligen "bära eller brista" när jag flyttade hit, men nu har jag lärt mig otroligt mycket om mig själv och vad jag behöver för att må bra, eller hur jag ska tala mig själv tillrätta om jag känner att jag börjar få spel.

Does this make sense?
Men den rena luften där du bor... aaah, jag avundas dig. Frustrerande att gå höstpromenad i avgasångor.

Kram, G

Stålis ÅÅÅÅÅ nu såg jag utsiktsbilden. Grönska fyller även mitt ansikte, avundsjukefärgen.