min sambos datorspelande går före allt

Det ligger definitivt sanning i det ni alla säger. Det svåra är att släppa taget, vilket jag inte är redo för. Vill ju bara att allt ska ordna sig. Vändpunkten för min del kommer troligtvis när jag tar min examen från högskolan i juni nästa år och flyttar tillbaka till min hemstad. Följer han inte med då finns det inte nåt mer hopp för förhållandet.

Juni nästa år?! Ändringen måste komma NU (eller ansats till ändring), annars så vad är det du väntar på?

Jag menade mer att det blir ett naturligt sätt att skiljas åt på då i juni när jag flyttar och gör nåt meningsfullt av mitt liv.

Att han slösar med sin tid är inget du kan ta ansvar för eler göra något åt, även om jag förstår att du vill hjälpa honom. En tanke jag fick är att han antagligen lätt uppfatttar din oro som "tjat" och därför inte tar det på allvar och antagligen inte heller der sin egen del i det. Kanske inser han inte alls själv hur mycket tid han lägger på datorn. Ett tips som ev kan öppna hans ögon är att du under, säg en veckas tid, skriver upp hur mycket han sitter vid datorn och därefter konfronterar honom med det. Tycker han att den här tiden känns meningsful och är det så han vill leva sitt liv?

Jag tror din sambo är nära att bli spelmissbrukare (ifall han inte redan är det). Liksom alla missbruk så handlar det om ett flyktbeteende; flykt från sig själv, flykt från vardagen, flykt från krav, flykt från det svåra. Datorvärlden är en enklare värld att leva i än den verkliga världen och om han väljer att ta den enkla vägen - vad är det för kärlek? Vad vill han leva för liv egentligen? Vad skulle hända om inte du fanns och upprätthöll markservicen åt honom? Och framför allt - vad ger han dig egentligen? Det värsta med att leva med en missbrukare är att du kommer bli besviken om och om igen. Varför vill du leva med honom, när han ändå inte är närvarande, inte ser dig och inte vill utvecklas tillsammans med dig? Om han hellre vill leva med datorn än med dig, är han då värd dig? Jag brukar alltid säga att kärleken kan vara både underbar och svår, men fundera på vilket som överväger i er relation. Mår du oftast bra eller oftast dåligt tillsammans med din sambo? Och hur vill du leva ditt liv i fortsättningen? Har hans problem blivit dina? Lycka till, tjejen, någonstans inom dig vet du det rätta svaret!

Kolla den här länken, där finns mycket intressant info om spelmissbruk:

www.spelinstitutet.se/nyheter.asp

Min spontana tanke är att ni borde bli särbos ett tag. Eftersom du inte verkar vilja lämna honom, vilket jag egentligen skulle vilja säga. Om ni blir särbos måste han ju börja ta hand om sig själv med mat och tvätt.

Jag tycker även att ni ska söka hjälp, hans beteende får dig att må dåligt. Tror det skulle vara bra för honom att höra hur han uppför sig från någon annan. Någon annan som han inte kan vifta bort med ett "ja, ja".

Hej tjejen!

Sitter här med min blivande man och läser dina ord. Jag vet ungefär hur det är då min söta älskade ibland bosätter sig framför datorn i typ 8 timmar :D (mer tid för mig att hänga här..hehe...)

Dock går det i perioder och i hans "guild" (gruppen) accepterar dock att spelarna tar pauser från spelandet. Det finns dock en hel del grupper där man inte accepterar att spelarna tar pauser och lever sitt RIKTIGA liv.

Men en viktig sak... Varför vet du inte vad spelet heter? Du skriver Quake med ett frågetecken efter... Men du levlar inte i Quake... ? Hur som helst...poängen är att vet han inte vad dina fritidsintressen är? Det är ju tydligen en stor del av hans liv som du inte är delaktig i...

Det jag menar är bara att du kanske måste bli mer delaktig..ställ frågor...ifrågasätt och ställ krav på balans mellan spelandet och er relation.

Jag har inte så stor delaktighet i hans spelande.Oftast så vill han inte "släppa in" mig i vad han gör. Många gånger känns det som om vi lever skilda liv fastän vi bor ihop.

Men ta reda på saker om det... Ställ frågor...

Min brukar be mig spela med honom :)

Fröken J: Jo det är så som du säger att han uppfattar det som tjat. Han vill inte lyssna överhuvudtaget. Han tycker ju inte att han gör något fel.
Karinna: En flykt kan man verkligen säga att det är. En sorglig sådan. Det han ger mig den lilla tid han umgås med mig är kärlek och den mår jag bra av. Fast dessvärre uppväger det dåliga det som är bra. Jag BLIR besviken om och om igen. Många gånger har jag tänkt "nu e det slut". Så har han ägnat lite tid åt mig och då har de tankarna tillfälligt försvunnit. Precis som kvinnor som lever med missbrukare som tänker när han är "normal" att "nu ändrar han sig nog". Sen är allt tillbaks där det började.

Ancher: Har också tänkt på att bo isär ett tag. Skulle inte göra någon skillnad egentligen för vi lever olika liv. Söka hjälp? Jo lycka till. Han anser inte att han gör nåt fel. lika hopplöst som att försöka lära en katt att äta med kniv och gaffel.

Vad tråkigt att han är så inne i sitt spelande. Jag antar att det är onlinespel, då är det ju lite mer av ett tillhål än bara spelande, men har en del social samvaro där.

Känner både igen mig och inte i det du skriver. Min man gillar att spela och kan lätt vända på dygnet. Han har alltid haft konstig dygnsrytm även innan vi träffades men då var det inte onlinesaker vilket gjorde det hela enklare. Mat har vi alltid ätit tillsammans, det har aldrig varit tal om att låta datorn styra mattiderna när vi är hemma. Första året vi var tillsammans var det innan min man börjat jobba men i stort sett färdig med universitetsstudierna. Det året hade han väldigt konstiga tider och det var många nätter som jag gjorde honom sällskap i skolans datorsal för att vi skulle få vara tillsammans. (På den tiden var det modemuppkoppling hemma och det gick långsamt, låter som en evighet sedan vi pratar om men det är enbart 10 år sedan.)

Sen började min man jobba och då hade han i varje fall lite tider att passa. Tyvärr så var hans arbetskamrater liknande honom så de brukade börja vid 12-tiden. Han har dock alltid kunnat skärpa till sig när det behövs och vi är både lite konstiga när det gäller datorer. Då i början så brukade han och hans kompisar och på 3-4 stora partyn varje år, jag var med på ett och det räckte för min del. Nu har de alla slutat sedan 5-6 år då de kände att de vuxit ifrån partytiden (spelpartyn). Ibland ordnad de i ett lan i en gemensamhetslokal och spelar en helg. Då bryr jag mig inte om hans vanor, de får spela dygnet runt men det är högst en gång om året nuförtiden.

Mannen har nu bytt jobb och nu kommer han till jobbet mellan 8-9 varje dag. Visst är han svårväckt men hans jobb och hans tider lägger jag mig inte i. Det är hans ansvar att han sköter sitt jobb inte mitt. Han ansvarar för sig själv och vill han sitta uppe till fyra på natten så okej, han får ändå gå upp och ta hand om barnen om det är hans morgon att göra det på. Jag vet att för hans del är de timmarna vid datorn på kvällen ett sätt att koppla av, hans egen tid. Den får han ha för mig, men han måste klara av ett normalt liv.

Nu har det inte varit onlinespel som varit det stora här hemma. Många gånger kan det vara att han sitter och programmerar något själv eller spelar men då lokalt på datorn hemma. Vet att det är stor skillnad på olika typer av spel. Jag spelade ett tag ett spel chaos på en irc-kanal. Det blev ju lite att man visste vilka som brukade vara där och att klara av en fråga gjorde att man kände sig lite bättre till mods. Där var det lätt att säga att bara en fråga till, tills vi vinner osv och snart hade ett antal timmar gått. FIck helt enkelt sätta stopptid för mig själv även om jag fortfarande kan tycka det är roligt att ta en omgång på en kväll för avkoppling.

Hur fungerar din pojkvän i det vanliga livet? Klarar han av ett jobb med tanke på hans dygnsrytm? Har du frågat honom hur han ser sitt liv om fem år? Hur ska han nå dit? Klarar du av att bo med honom tills den dagen kommer då någon förändring sker? Hur länge har det varit så här? Hur klarade han av att ta sig till skolan?

Av min mans och hans kompisar så har i stort sett alla haft 1-2 år mellan universitetet och jobb då de tagit det lugnt och just spelat mycket. Idag är de personer med jobb med bra löner och som sköts bra. De lever normala liv med familj och barn och de sköter det hela mycket bra. Kan vara svårt för en del att förstå att de här personerna som kunde sova på dagen och spela på natten har gått vidare i livet. Nu räcker det med att de samlas högst en helg om året då de får spela av sig. Dessa män ätillhör nog också den skaran som hjälper till mycket i hemmet nu så det kan ändra sig. Denna speltid var lite ett sätt för dem att känna efter vad de ville göra innan de började jobba på riktigt.

slå sönder datorn?? okej kanske inte, men visst är det frestande? min sambo sitter oxå framför datorn men oftast gör han det senare på kvällen efter att jag lagt mig så vi ändå kan umgås. visst saknar jag att vi inte lägger oss samtidigt men han väcker mig när han kommer till sängen och har minskat sitt dator användande avsevärt. vet inte riktigt hur det gick till?? började med att ha en dator fri dag i veckan.
göm ström sladden o tvinga honom att prata med dig. du måste få reda på om det är så här han tänkt leva sitt liv. han i datorrummet o du görandes allt annat. har han nånsin tänkt leva annorlunda? du måste helt enkelt få reda på hur han har tänkt sig erat liv ihop. o kan du sen ta det?
hoppas det löser sig *kramar*

Jag håller inte med att du ska visa dig mer engagerad för hans spelande och ställa frågor. Vore det ett normalt intresse, som han ägnade sig åt några timmar/vecka, så kunde du ju stötta honom i det, vara intresserad och kanske prova på, för att förstå det han är inne i. Men inte som han är idag. Han går helt och hållet in i "sin värld" och stänger dig ute och ser- men bryr sig inte om att du du mår dåligt av det. Totalt respektlöst.
Jag kände att jag kunde inte få mitt ex att sluta spela, då det verkade vara hans lv, mer värt än mi, och när schemat vi försökte oss på också sprack och han bara var som en oslig ande när han ite "fick" spela, då fick jag nog och åååååh vad skönt. Idag när jag inte har några som helst känslor kvar för honom längre så kan jag för mitt liv inte förstå att jag tillät honom slösa min tid på det sättet. All denna väntan... Nej huvva. Vänta inte, det ångrar du dig bara.
Du behöver inte pang bom bryta upp, men kräv en förändring- för ER skull, för att det ska vara ett NI och för att man vill vara tillsammans och dessutom visar sin partner respekt.
Väljer han ändå spelandet, då är det ju så han vill ha det och då skulle jag bryta upp om jag var du.

Lycka till

Om nu inte han vill gå med på att söka hjälp, så kanske det vore bra för DIG om du gick och pratade med någon. Eftersom du inte mår bra... Jag uppfattade det som du var student? Då kanske du har gratis tillgång till kurator?

Själv har jag mått dåligt i perioder när jag var student och vände mig då till min studenthälsa. Det var otroligt skönt att få ventilera sin oro med någon irl.

Jag hoppas verkligen att det löser sig för er! *kram*

Lightfish; jag känner igen mej såväl i din berättelse... Fan ibland får man bara lust att slå sönder datorn.... Aaarg! WoW är min sambos "problem", trött man blir på dem, pojkar!