Hur kan en man säga så till sin fru??

Tyvärr så finns det människor som inte vet bättre. Och jag håller med om att det är väldigt omoget och osäkert av honom att hålla på och försvara sig på det där viset. Han har kanske vuxit upp i en familj där det är så man tar konflikter, genom att gå till motattack etc.
I vilket fall så tror jag att det här paret, och särskilt mannen, behöver hjälp att hantera sin situation innan det går längre än till onödiga gräl.

När man går på personangrepp, alltså börjar tjafsa om utseende, vikt, hårfärg, så är man en väldigt liten och osäker människa som inte har så mycket att komma med.
Hoppas hon har styrka att säga ifrån.

Vi brukar skämta om våra respektive "kroppsliga bristfälligheter" (han har faktiskt en hårig rumpa och knappt någon haka och jag är inte heller personen ni kommer att se på framsidan av en tidning ) men det skulle vi aldrig använda som förolämpning. Men det kanske också beror på att det inte skulle funka, tror jag. Ibland säger man saker man inte verkligen menar men om han skulle skrika åt mig att han har faktiskt sett häckar med mindre celluliter skulle jag nog börja gapskratta. Det är inget som sårar mig för det stämmer nog - och det är ändå min rumpa (och resten) han gifter sig med.

Jag *skulle kunna* såra honom om jag i ett gräl påpekade att han tjänar mindre än vad jag gör. Detta är något som stör honom (men som jag struntar i; inte att det stör honom men att det är så menar jag). Men så har vi aldrig bråkat och jag har svårt att tänka mig att vi skulle "slå under bältet". Visst händer det att vi fräser på varandra, mycket sällan men det har förekommit och det kommer nog att hända igen men då är det något i en viss aktuell situation (att han är dålig på att hålla tider eller att jag har tagit på mig för mycket jobb = mindre tid för honom).

Men för att komma tillbaka till vad du berättade: helt omogen reaktion av honom och ett starkt tecken på att det är något som inte stämmer med självkänslan - både hos honom och henne, tycker jag.
Naturligtvis överreagerade han och det var omoget och fult, men så kan det bli när man grälar. Om hon vet att han har problem med självkänslan var skämtet kanske inte så lyckat... Och om hon tar åt sig det han sa så mycket skulle hon kanske också fundera på sin egen självkänsla.
Jag kan på ett sätt faktiskt förstå honom: han blev sårad (av något kanske bara han förstår men som inte heller verkar vara en hemlighet för henne) och bestämde sig för att "bita tillbaka" eller "ge tillbaka med samma mynt". Han ville trycka ner henne så som han kände sig nedtryckt/kritiserad/ifrågasatt. Nu är hennes rumpa nog inte så hårig så han slog tillbaka med första bästa han kom på. Naturligtvis inte det bästa sättet att bemästra en (onödig) konflikt men inte heller så ovanligt...

Oj, det här blev långt, nu måsta jag nog jobba lite igen.

Jag håller med dig! Jag är nog mer upprörd över det här än min väninna. Hon verkar inte veta om vad hon känner är rätt eller fel! Ena sekunden känner hon att så säger man bara inte till den man älskar och att hon inte vill vara med någon som är så verbalt elak. I nästa sekund så tror hon att hon överreagerar och undrar om folk kanske säger saker dom inte menar när dom bråkar och att hon inte borde bry sig om det han sa. Men jag tycker att det är att gå för långt när man säger något sådant. Det kan ju få en kvinna att få väldiga komplex. Eller förstorar jag upp det här nu???

Till NuÄrDetDags,
tack för dina tankar och åsikter! Du tar upp en del bra punkter. Det är bra att du även kan se hans sida. Men när hon nu är ledsen och undrar om hon ska ta honom på allvar över vad han sa. Vad säger man?
Vem vet om vad han menade är sant?? Eller om han bara ville såra henne?? Det var ju verkligen ett slag under bältet.....

Jag har läst någonstansm, minns ej var, att i undersökningar över vilka förhållanden och äktenskap som håller i längden så är en viktig skillnad att de paren som håller inte går till personangrepp. Man kan häva ur sig jätteelaka saker och sen be om ursäkt, men det lämnar en osäkerhet och en liten tagg som kanske aldrig försvinner.

Hittar inte den länken nu, men en annan ganska intressant om konflikter:

www.samtal.nu/psykologi/konflikter.htm

Jag tycker att din bästa väninnas man låter som en riktig typ.

Angående mannen, det låter ju verkligen som att han tycker att hon är för bra för att vilja stanna med honom och att han har dåligt självförtroende. Alltså försöker han trycka ner henne och få henne att tro att hon ska vara tacksam för hon får äran att vara med honom.

Inte för att det alltid är så, men såhär beter sig även män som misshandlar sina kvinnor till en början. Bryter ner deras självförtroende för att de inte ska våga göra slut.

De borde nog prata om det! Det går säkert att reda ut, men han måste bli medveten om att beteendet är destruktivt.

Nu får det bli en snabbis - arbetet väntar.

Jag tror inte att det är frågan om att knäcka henne eller bryta ner hennes självfortroende. Jag tror att det var en fånig och omogen överreaktion i ett gräl - han kände sig angripen och kanske "förnedrad" på ett sätt - och bet tillbaka.

En reaktion från någon som inte kan ta kritik och även känner sig kritiserad när det inte var det det var frågan om. Dålig självkänsla.

Det är farligt att ta det som sägs i ett gräl på allvar, det måste inte finnas minsta sanning i det. Är man ute efter att såra efter att först ha blivit sårad tar man snabbt till första bästa.

De borde sätta sig ner och prata om det. Visst kan kvinnor få komplex för mindre, även män. Han verkar ju ha en hel del komplex, inte bara vad det gäller rumpan antar jag. Om hon hittills har haft en bra självkänsla ser jag ingen anledning till att det skulle ändra sig bara för att han inte kan hantera konflikter...

Är detta något som belastar äktenskapet kan kanske en parterapi hjälpa...

"Det är farligt att ta det som sägs i ett gräl på allvar, det måste inte finnas minsta sanning i det. Är man ute efter att såra efter att först ha blivit sårad tar man snabbt till första bästa."

Förstår mig inte riktigt på det där. Jag skulle ALDRIG medvetet såra min pojkvän, en vän eller någon annan som jag bryr mig om. Varför skulle jag vilja göra det? Försöker att hålla mig till sakfrågan för att komma någon vart. Hur ska man nånsin lösa nåt om min kille ber mig att inte slänga mina smutsiga strumpor på golvet och jag svarar "Jaha, men du...du...tappar håret!" Men alla har ju lärt sig att gräla på olika sätt.

Omoget och osäkert? Något fruktansvärt.

Jo, Jozzylecter, men i det här fallet bad hon ju inte honom plocka upp strumporna, utan kommenterade hans kropp och fick tillbaka med samma mynt.

Jag tycker att det var jätteelakt sagt av honom (och tackar gudarna för att min man har mer vett än så), men samtidigt så tycker jag att ni glömmer bort att det faktiskt var hon som började. Okej, att hon tyckte att hon skämtade, men sånt kan vara svårt för den andre att uppfatta!

Han borde inte ha sagt så ändå, men som sagt, om man inte vill höra sådant själv kanske man ska låta bli att säga det till andra...

Det är en skillnad att MEDVETET såra någon eller att slänga ur sig något ogenomtänkt i ett gräl, tycker i alla fall jag.
Han har nog inte (antagligen inte) suttit och funderat på vad han kan dra till med för att såra henne. Hennes kommentar om hans håriga rumpa sårade honom och han reagerade instinktivt med att såra henne genom att kommentera hennes utseende. Det är inte väldigt "smart" och är nog inte alls vad han tycker och tänker men det kan hända att man blir så flyförbannad/sårad att man inte tänker sig för.

NuÄrDetDags - vars M2B har världens sexigaste håriga rumpa!

Hon började, visst. Är det nyttigt att då ge igen med samma mynt? Och dessutom ta fram största kanonen? Jag menar inte att man ska ta emot och sitta tyst om någon säger något elakt till en, men att bara rota fram något orelevant ur minnet och slänga fram, något som man vet är 100 gånger "värre" än det man just fick höra, det är det jag inte står ut med.

OK då. Om min pojkvän INTE skulle be mig att ta upp strumporna, utan sa att han inte tycker min nya frisyr var lika snygg som min gamla(mitt utseende), ska jag då svara "Men du har ju ingen ens en frisyr, för du är flintis!"(om jag nu vet att detta sårar honom)?

Jag har en lång lista på saker som jag vet skulle såra min pojkvän mer heller mindre, men skulle aldrig helt slumpmässigt dra till med någon av de sakerna i ett gräl. Kanske för att jag blivit grälad mycket på på det viset och vet hur frustrerande och sårande det är. Hursomhelst verkar jag tydligen vara ovanligt medveten om vad jag säger när jag grälar.

PS Håriga rumpor är sexiga! :)

Jozzylecter, jag för min del har aldrig sagt att det var "nyttigt" det han sa.

Jag har upprepade gånger påpekat att det var fel, dumt, onödigt, omoget - men jag kan på ett sätt förstå "vart han kommer från".

Jag tror inte att du är ovanligt medveten om vad du säger - om någon är ovanligt omedveten om något så är det killen ifråga...
Men samtidigt kan man, om man försöker sätta sig in i honom, förstå vad som utlöste denna - helt överdrivna och inte särskilt vuxna - reaktion.

Nu börjar jag få lust att gå och titta på en helt annan hårig rumpa (tur att vi båda jobbar hemifrån )!

Tack för alla era åsikter i det hela. Jag blev så arg för hennes skull för jag tycker hon förtjänar bättre. Men det har varit intressant att läsa många olika sätt att se det på. Och det verkar som om det hela har med omogenhet att göra. Han kan inte gräla konstruktivt. Och som Dr Phil alltid säger, det är inte VAD man bråkar om, utan HUR man grälar som avgör om det fungerar.