När märker man av att man är...GRAVID???

Om det är så jag befarar kommer jag sitta framför datorn i början av julen! Om jag någongång blir klar med julmaten!

Koko,
Tycker din man att det är jobbigt att han måste lämna spermaprov?

Jag var inte med när Hollandresenären skulle lämna sitt prov men det var visst ingen höjdare. Rummet som han fick var nymålat och stank och dessutom var färgen väldigt ful. Mitt i det roliga gick det ett brandlarm. hehe, har du möjlighet så följ med honom.

Hahaha, "hinner hem till jul"! Det börjar låta som en smörig, amerikansk julfilm! *asg*

Fasen sweet, du är ju vetenskapskvinna! Om man tänker rent biologiskt kan man nästan förstå varför män är så känsliga när det gäller potens och fertilitet. Kvinnan kan bara få ett barn om året, män kan få tusentals under sin livstid. Vi, i likhet med andra däggdjur är skapade för reproduktion och om mäns fertilitet ifrågasätts är de ju inte "lejonet i flocken". Dessutom när vi ska kollas så behöver vi faktiskt inte onanera eller vara sexuella på något sätt. När man kommer in till läkaren med spermakoppen är det som att säga: "Här, varsågod, nu har jag ru**at".

Det verkar också som om män pratar och ventilerar mindre än kvinnor. (Gäller iaf män i min omgivning)Om man inte säger saker högt tillräckligt många gånger så blir det pinsamt helt enkelt. Männen kanske fastna på en tonårsperiod där sådant är pinsamt att prata om.

Tänkte igenom det ang adoption för ett tag sen men upptäckte att jag har så många om och men på min lista så att jag är nog ingen bra kand. för adoption. (Tänker på ditt inlägg sweet)

Jag har nog inte heller kommit så långt att jag verkligen längtar efter barn, att de nödvändiga hormonerna har frigjorts.

Uh...*kniper ihop låren*. Ja, det är verkligen inget kul för kvinnor heller! Personligen tycker jag att det är jättejobbigt hos BM, det är nog ännu värre vid större undersökningar.

I min ungdom var ganska säker på att jag ville adoptera barn, även om jag kunde få biologiska. Men ju äldre jag har blivit har jag funderat allt mer på om det är rätt för mig. Konstigt hur man kan ändras. De går en dokumentär på 4:an just nu om par som håller på med adoption. Mycket intressant!

Sweet, du kommer nog att bli en utmärkt mamma! Jag önskar att jag hade samma säkerhet inför detta med föräldrarskap. Jag vill mycket gärna men samtidigt är det som mycket som spökar runt i huvudet. Har börjat ifrågasätta om jag helt enkelt inte borde bli förälder. Att kroppen säger till mig att inte skaffa några barn. Jag är så hård.

Jag ska också undersöka mig nästa år. Så fram med lupen gyn!

Hoppas att ingen missförstår mitt babblande om adoption. Det jag ifrågasätter är MIN lämplighet som adoptivförälder och inget annat!!

Sweet,
har du förresten märkt någon skillnad med bisolvonet? (Jag vet att du äter något annat slemlösande) Jag är lite förkyld just nu och jag har inte ens märkt att det gör någon skillnad för snoret som sitter i bihålorna!