Bra då har vi några BIMare igen (även fruLlan nästa vecka tror jag).
Jävligt trist med mensjävulen Lapinette men Frejis har ju hållit på ännu längre...
Jag trodde det skulle vara bara hallelujaglädje när man väl hade plussat. Det är ju det man fokuserar på innan plusset - bara jag får det där förbannade plusset! Men nu har jag gått med i Ciccis klubb att oroa mig för MF. El ja, inte direkt oroa mig (jag försöker tänka att jag inget kan göra ändå) men att hela tiden försöka ta med det i beräkningen. När bästa väninnan tex frågar när planerade datumet är: "26 aug - om allt går vägen". Inte för att jag vill klaga, men bara tala om att allt är ju inte frid och fröjd än. Fast nu vet jag ju att jag kan bli gravid iaf, det var ju värsta oron tidigare. Jag har fortfarande mitt plus liggande på nattygsbordet, lite knäpp är man allt