Vi har inte sagt något till någon faktiskt. Vare sig familj eller vänner. Känns som om det skulle öka på min fixering och stress bara. Men vist, ifall man håller på superlänge och inget händer så tror jag att jag kommer känna mig så deppig att jag måste prata med någon?
Ang förändringen i livet så tror jag helt klart att det är så att ju äldre man är ju mer "bortskämd" blir man. Alltså typ ego med vad man vill göra och så.
Svårare att anpassa sig kanske.
Plus att orken ju liksom inte blir större med åren. Iallafall inte mi :(
Å andra sidan hoppas jag att man som "äldre" förälder kanske har mognat lite mer och är mer redo för barn?
Eh, nu blev det flummigt. Och visst inse räven jag att allt är individuellt.
Men detta är vad jag försöker intala mig själv när jag sitter o funderar på varför man väntade så länge innan man började försöka. Fast sedan inser jag att det berodde på att jag inte alls var ett dugg sugen på barn tidigare... ;) Och då var det såklart lika bra att vänta.
Snartis,
EXAKT!!!
Utan denna tråden hade det kasnke varit betydligt svårare att hålla det hela hemligt! :)
Men med alla er här så har jag itne känt något stort behov av att prata med andra faktsikt!
Page
det är sååååå lätt att bli totalfixerad!!!! Helt sjukt faktsikt!
Från att inte varit ett dugg intresserad av detta med barn gick det väldigt snabbt till att bli en superfixering så snart vi väl bestämde oss för att aktivt försöka.
Kanske är man verkligen ett resultat av det moderna "kontrollsamhället" där man ju helst vill planera allt! Man är ju van att amn har kontroll över allt. Om jag beställer detta nu så är leveranstiden si eller så lång osv.
Så blöir man helt ställd när kroppen inte alls går att påverka!
Lika lite som vädret typ...
Ojdå, skräckexempel!
Låter inte helt bra... ;)
Själv måste jag säga att alla mina vänner (med ett undantag) har blivit otroligt coola föräldrar. Ingen hysteri där inte. De flesta har fortsatt göra vad de gjorde innan de fick barn också, typ resa och så, vilket jag tycker känns jättebra.
Det som verkar jobbigast tyker jag är att småbarnsföräldrar alltid verkar lida av sömnbrist!
Så även om de fortsätter gå på fester och så blir det inte riktigt samma sak för de liksom nickar till i soffan vid 22-tiden eller så. Inget röj till 4 längre...
Vilket inte är så konstigt med tanke på att de oftast har långa diskussioner och förhandlignar om vem som ska morgonpasset dagen efter (som ofta börjar vid senast 7!!!). En annan som kan sova hur länge som helst har ju inte riktigt de problemen. Än!
Kramis Snartis!
Raggla försiktigt efter all glögg nu då!
Så du inte drattar på ändan! :)
Själv ska jag ägna mig åt jobbet lite till nu.
Tittar in senare!
FruL,
Vad bra att de var proffsiga och att du fick stöd för att kämpa för ett titthål!!
Känns alltid så himla mycket bättre när fokk iallafall lyssnar på en och tar en på allvar. Inte bara stressar iväg och säger att man är "jobbig" som kommer dit.
Hoppas verkligen nu att du ska lyckas få en titthålsop du med. För att kunna ha koll på hur det står till med äggisarna!
