Och detta att man måste dela upp sin tid på fler personer och saker än sin man, sitt jobb ev fritidssysslor tror jag inte man ska oroa sig så mycket över.
Jag har funderat på detta med, och kommit fram till att det ju inte kommer att handla om att man kommer känna "shit, jag vill verkligen itne spendera tid med migg barn, men jag MÅSTE". Som ett tvång liksom.
Utan jag tror det kommer bli som när man träffade sin partner. Innan (singel) hade man ju all tid i världen för att hänga med vänner heeeela tiden eller göra andra saker på fritiden. Och inte fanns där någon tid eller plats i det hektiska schemat för att klämma in en person till inte. Nej hu hur skulle det gå?!
Men sedan när det väl smällde till så var det ju plötsligt en av de sakerna man verkligen prioriterade jättemycet! Att umgås med den där nya personen. Till viss del såklart på bekostnad av tidigare relationer och aktiviteter, men efter ett tag fick man ju in en bra balans där med! Utan att det kändes alltför hemskt.
Så vill jag iallafall tro dett kommer bli en dag man är fler än bara 2 i "familjen". :)