Träffades ni på ett ovanligt sätt?

Jag och min sambo träffades första gången när min väninna tog studenten. Han gick i samma studenttåget. Honom skulle man ha tänkte jag, men inte skulle han vilja ha en sån liten fjortis som jag. Men efter
1år så började det en ny fritidsledare på högstadiet där jag gick på.Och det var han med stort H. Och det sa bara pang! Han var 19år och jag 14 nästan 15år. Sen visade det sig att min violinlärare var hans pappa. Han var fritidsledare och jag elev. Vi har varit ihop i sedan 1989, har 2 underbara barn.

I kyrkan !

Vi träffades på nätet för tio år sedan, känns lite som pionjär. Allt berodde på att jag körde för fort och blev av med körkortet, blev fast hemma och utforskade nätet(och mig själv).

Han var den ende på chatten som gav mig en verbal utmaning trots att jag verkligen "träffade" många och hade stort utbyte av det. Vi blev förälskade i varandras hjärnor helt enkelt.

När vi träffades räckte det men en blick för att förstå, allt gick fort (med tanke på att han var gift) och två månader senare var vi på andra sidan jordklotet tillsammans.

Kvalar dock inte in i åldersgruppen, passerade de fyrtio strax efter att vi hade träffats, går mot de femtio nu.

Vi träffades på nätet, på en communitysida. Först pratade vi och allt var trevligt, vi övergick snabbt till MSN. Väl där började han med en gång prata om att komma och hälsa på mig i Göteborg till helgen. Han bodde i Jönköping och detta var alltså samma dag vi börjat prata på nätet. Jag tyckte han var galen och sa att jag ville lära känna honom bättre först. Jag bodde dessutom hemma och var sjutton skulle han bo? Inte hemma hos mig i alla fall!

Han var så envis och jobbig så jag tog bort honom från MSN. Då skickade han ett försoningsmail på communityn där vi träffats. Så vi började prata med varandra igen.

Någon vecka senare visade det sig att företaget där jag för tillfället praktiserade skulle delta i en mässa i Jönköping. Min sambo råkar jobba på Elmia-mässan där, så det föll sig så bra att jag kunde följa med på mässan och passa på att ta en lunch med honom.

Detta var på torsdagen den 21/9-2005. Allt kändes jättebra och vi bestämde att jag skulle komma till Jönköping dagen efter och spendera helgen där. Han hade köpt mat och grejer för ca 2000 kr (jag som hellre äter hamburgare än oxfilé!) och på fredagen åt vi mat och gick på bio. På lördagen skulle vi på 30-årsfest. En kompis trodde jag, han hade varit väldigt förtegen angående detta, men det visade sig att det var hans äldsta bror! Hans mamma kom och hämtade oss och skjutsade oss, hans lillasyster och lillebror till festen... Så det blev till att träffa hela tjocka släkten redan den första helgen!

Jag tyckte det var jättegenant... Visste ju inte hur allvarlig han ville vara med mig, och tyckte det var pinsamt att träffa hans familj om det inte skulle bli något seriöst. Han såg/ser dessutom ut som en sån kille som leker runt ganska mycket så det kändes lite surrealistiskt att plötsligt träffa hans familj... Men när jag märkte att han var väldigt gosig och kärleksfull mot mig även inför dem så kunde jag slappna av.

Efter den här helgen åkte jag och besökte honom i princip varje helg. De helger jag inte kunde komma så kom han ner till mig i Göteborg. I juni avslutade jag min utbildning och flyttade till Jönköping permanent. Jag fick ganska snart jobb och den 11 augusti friade han. Nu planerar vi som bäst för att bygga hus och den 11 augusti i år gifter vi oss. :)

Allt i vårt förhållande har gått oerhört snabbt - men varför vänta när det känns rätt?

Jag fyller 23 i år och han fyller 28. Du kan läsa mer om oss på brollop.li-design.nu och kontakta mig på annelie@li-design.nu

Ha, ha, det kan man nog säga att vi gjorde!

Jag satt hemma och kollade på teve i pyamas när telefonen ringde. Det var én kille som hade ringt fel men istället för att bara lägga på så började vi prata... Nu har vi en dotter som är två och ett halvt och ska gifta oss på midsommarafton!

Jag och min sambo träffades på bussen på vägen till jobbet!

Jag hade börjat på nytt jobb och tog varje morgon stadsbussen ut från centralstationen. Efter nån vecka började man känna igen folket som åkte och började ge alla namn i huvudet: "mannen-med-blåa-väskan", "sura-killen", "piercade-tjejen" osv. Plötsligt en dag var där ett nytt ansikte, en kille som snabbt döptes till "snygge-buss-killen". Började spana in honom lite lätt (inte mycket annat att göra på bussen klockan halv åtta på morgonen) och tyckte mest att det var en lite rolig grej. Några veckor gick och snart märkte jag att han nog satt och tittade på mig också, när han trodde att jag inte märkte nåt. Det blev som en lek mellan oss: jag tittade på honom i smyg när han inte såg och när jag tittade bort spanade han in mig. Blev plötsligt väldigt roligt att ta sig till jobbet och alla mina vänner visste snart att "snyggebusskillen" fanns. Efter ytterligare ett par veckor bestämde jag mig för att jag måste göra något, så en fredag när vi råkade sitta snett mitt emot varann tittade jag inte bort när han såg på mig. Höll kvar hans blick tills det blev dags för mig att hoppa av och vi båda skrattade till. Gick sen och tänkte på det hela helgen - vi hade bara tittat på varann men ändå kunde jag inte få honom ur huvudet. På måndagen var tåget sent så jag missade den vanliga bussen, men på tisdag var det dags. Steg på och visst satt han där längst bak. Tog mod till mig och gick och satte mig bredvid honom. Och sen var det tyst. Vi satt och var nervösa och fick inte ur oss ett ord förrän halva resan var över. Kändes superfånigt. Men så tog han fram ett visitkort, skrev "ska vi träffas nån gång?" och gav det till mig. Jag kunde inte annat än skratta, vi började prata och på den vägen är det (även om det nästan krånglade till sig lite av att han varit så nevös att han skrivit fel telefonnummer på visitkortet...). Nu har vi varit ihop i två och ett halvt år och det känns nästan för bra för att vara sant. Håller med någon som skrev tidigare att det känns som en lätt otrolig och ganska romantisk historia som jag aldrig trodde skulle hända mig.
Till saken hör också att det på denna buss satt en liten man i beige jacka som tydligen följde hela vår historia. Han jobbade på samma ställe som min kille (men de kände inte varann) och den dagen vi satt och såg på varann för första gången hade han, när de gått av bussen sagt: "hon sitter och flirtar med dig, dendär tjejen". Sen följde han vår historia med nyfikenhet. Min kille fick ett annat jobb och jag fortsatte plugga så vi slutade åka den bussen ganska snart efter att vi mötts, men i somras sommarjobbade jag på samma ställe, åkte samma buss och tror ni inte jag möter mannen i beiga jackan igen, två år senare! Kändes väldigt roligt att kunna berätta för honom att vi nu bodde ihop - han blev glad och sa att "jo jag såg ju att det var nåt på gång långt innan ni såg nåt själva".

Så, det är vår historia. Ledsen att det blev så långt men när jag väl började kunde jag inte sluta
Om du, "från amelia" fortfarande läser detta och vill höra av dig så kan du maila på strandlunden@gmail.com

jag och min blivaden träffas på en chatt på tel. men allt började men att min kompis chattade på tel med hans bror och då fråga jag om inte han hade en singel kompis då sa han att han hade en bror sen träffas vi alla fyra och på den vägen är det och vi har varit i hopp i 5 år den 18 april och 30 mars föra året förlova vi oss och nu den 02/06 gifter vi oss heheh

vad är ovanligt, om inte detta.

Jag och min blivande träffades i Taizé, ett kloster i frankrike! Tillsammans blev vi i den av munkarna helt fantastiskt anläggda trädgården, för övrigt belagd med talförbud.

Vi blev tillsammans i nov -05, förlovade oss i juni -06 och bröllopet går av stapeln den 16 juni -07.

Jag är 22, min blivande 34.
Om det är av intresse, så kontakta oss på anna.gyllstedt@spray.se

Gyllan: Härligt! :D Jag har också varit i Taizé vid ett par tillfällen. Längtar tillbaka! Helt OT, var bara tvungen att säga det. ;)

forlat mig nu alla har om jag e korkad, men vad betyder m2b?? har fattat av sammanhangen att det ar nagot med man, men exakt vad??

har lagt marke till att manga skriver sa...

Logan:

valdigt sot historia iaf, om hur ni traffades. jatte romantiskt!

DownUnder: Man 2 Be. :)

Lilla Li:

ja, men sjalvklart... *puckad* tack snalla for ditt svar