Jag känner igen det där.. jag är också fruktansvärt svartsjuk!
Jag och min pojkvän har vart tillsammans i sex år och vi bråkar fortfarande om samma saker.. men vet du, det handlar nog om att man tar upp det när man är som argast. och att man aldrig riktigt vågar tänka "terapeutiskt".
men häromdan fick jag honom att gråta när han för första gången förstod mej!
knepet var (samtalet var min svartsjuka) att vi hade haft en mysig kväll och jag tog upp det när vi båda kände oss trygga, och jag pratade med honom jättelugnt. (Jag hade också bett Gud att han skulle göra mej lugn och att han skulle förstå mej). Detta fick honom att verkligen ta till sej vad jag sagt.. han kände sej jättedum (han är världens finaste, missförstå mej rätt).
folk säger att när man är svartsjuk så handlar det om att man inte litar på varann, men det är djupare än så! för min del handlade det om att min pappa inte gett mej några friheter att åka till gbg och träffa min pojkvän, och han fick mej att känna mej fruktansvärt instängd. min älskling var en fri man och hängde med sina tjejkompisar (ex) hela dagarna. efter detta får jag en déjà vu varje gång han är med en tjej.
det är många saker som spelar in i svartsjukan, men det viktiga är att du funderar över vad känslan verkligen grundar sej i. Vad känner du när du är svartsjuk? Vad är det HON har som inte du har? Försök att bli vän med dina rädslor. Face them! Jag träffade min värsta rival efter tre år, och vi blev vänner. Inse att andra tjejer kan inspirera dej och få dej att bli den du vill vara! min svartsjuka har bara förstört, fått mej att inte tycka om mej själv.
Stå upp för dina känslor men diskutera bara med din man när du är lugn. annars kommer han inte ta in någonting av det du säger. Lycka till chica!
