Jag sitter här och försöker sysselsätta mig för att slippa tankar och ångest med att göra inbjudningskort. Nu blir jag verkligen helt på det klara med att vi beställer! Helt klart. Absolut. Okej att göra ett åt gången, men lixom - 30 kort?? Nej. Jag tror inte det. 
Ah - du vet, gästlistan växer lite efterhand (och så räknar jag lite i överkant),men okej - 25 kort.
Fast man behöver ju faktiskt inte bestämma sig idag, det går ju om några månader också... 
Sjatiir - Det är klart det finns plats!! Roligt med tillökning!
Sjatiir - Visst är det så! Jag är nog ungefär som du, har heller inte planerat sen jag var liten utan kör stenhårt på det nu!! 
Och det är så roligt.
Har tänkt på att det är ungefär lika delar planering och frågor som någon slags substitut för avsaknaden av socialt liv här, vad ska man egentligen göra när bröllopet är över??? Fast då har vi ju flyttat, förhoppningsvis, så då har man ett normalare socialt liv iaf..
Norrsken - Såg att du var tungt bevakad av chefen.. Har du ringt någonting eller???
Sjatiir - Lite osocial blir man kanske, men man vill ju heller inte tjata sönder öronen på sina vänner om bröllop hit och dit. Det är ju inte riktigt deras livs största händelse på samma sätt som för en annan - fast heders till mina, för de är ibland nästan mer engagerade än vad jag är. Jag gör bara massa olika inbjudningskort hela tiden.. 
Norrsken - Fast ljus kan ju göra underverk! Det märker man när alla blir galda och studsar fram på gatorna när våren kommer. Och det är ju bra att det känns bättre - tycker jag!! Kanske var det som behövdes, lite ljus och en urladdning 
.
Norrsken - Det går ju upp och ner alltid. Såklart, så det ena utesluter ju inte det andra. Men vad gott med glass! Jag lånade en glassbok på biblioteket - nu har jag varit konstant sugen på glass i flera dagar, men jag har inte köpt någon än. Egentligen undrar man ju varför? Förmodligen för att jag är korkad.
Nu är jag här - med en glass!!! TipTop! Såg för övrigt att TopHat kommer tillbaka i år... Alltid spännande med de nya sorterna..
Norrsken - Ta en på hemvägen (om du är på jobbet - jag gissar bara det)!
Anja - F'låt - kan förstå att det inte är det första du känner för att diskutera nu. Men det finns ju sorbet, och det är ju förhållandevis nyttigt! Bra att du pratat med din sambo - och att det kändes bra. Det är nog bra att försöka ta tag i det när han mår bättre, när man går in i det där molnet är det ju betydligt svårare att göra någonting överhuvudtaget.. (naturligtvis olika från person till person). Jag upplever det personligen som väldigt frustrerande när jag mår dåligt, och inte kan förklara för någon hur jag känner det, utan allt bara är ett kaos. Man vill ju gärna förklara men det är bara rörigt allting - och jag förstår att det förmodligen inte är en picknick att försöka stötta någon som inte kan tala om hur det är, eller vad det är som är fel utan bara är sur/tvär/avig/ledsen/arg/eller vad man nu är. Han skulle säkert må bättre av att prata med någon (säkert även när han inte mår dåligt) för att "identifiera" problemet. Det är ju mycket lättare att säga att man har ont i magen eller knät, än att diffust försöka förklara att det gör ont i själen...
