Gemensam ekonomi, hur gör ni?

Vi har en excell-fil med en preliminär budget för hela året. Där finns alla fasta kostnader, mat och beräknade utgifter inräknade. Exempelvis på beräknade utgifter kan vara julklappar och födelsedagspresenter.

Sen så har vi ett gemensamt konto som vi har varsitt kort till. Varje månad för vi över en summa var till det kontot. Allt vi köper gemensamt köper vi med våra kort till det kontot.

I dagsläget så delar vi kostnaderna rätt av men vi har pratat om att ifall någon börjar att tjäna betydligt mer än den andra så för man över en summa som relativt till sin lön.

Vi tycker att det fungerar utmärkt. Man behöver aldrig bry sig om att någon har betalat mer eller mindre, toppen.

Vi har varsitt lönekonto och gemensamma sparkonton. Varje månad räknar vi hur mkt utgifter vi har totalt och drar den summan från summan av våra löner. Av det som återstår sätter vi in en del på sparkonto och delar resten på hälften, vilket vi kallar för våra privata pengar, dvs sånt som man får göra vad man vill med utan att diskutera med den andre - kläder, frissan etc etc... På så sätt har vi alltid lika mkt var att röra oss med oavsett vem som tjänar mest. Det tycker vi känns rättvist.

Vi gör som så här...

I slutet av varje månad räknar jag ihop alla räkningar. Dessa delar jag procentuellt mellan oss, min man har högre lön än jag och får därför betala lite mer. Därefter sätter vi in 5000 kr vardera på vårt gemensamma sparkonto och det som är kvar av våra löner har vi själva.

Vi har inget gemensamt lönekonto utan tycker att detta system fungerar bra. Jag använder mina pengar till mina cigaretter (min man röker inte och jag tycker inte att han ska betala mina laster) och han betalar underhållet för hans ungar av sina pengar (enligt FK ska ju inte jag bli ekonomiskt lidande över att han har barn sedan tidigare). Visst gör vi även som så att om någon av oss får slut på pengar innan nästa lön så delar den andra med sig. Så vi behöver aldig känna att den ena måste suga på karmarna medans den andra har pengar över

Min blivande betalar det mesta eftersom han har en betydligt högre inkomst än vad jag som student har. Han tjänar dessutom mer än de flesta andra som har jobb så mina csn-pengar använder jag i princip som jag vill. Vi har ett gemensamt visa-kort som vi använder när vi handlar mat osv.
Min blivande svärfar brukar tala om för min blivande att det är viktigt att han betalar mest eftersom han tjänar mest. Min svärfar är läkare och han menar att de flesta av hans patienter som har olyckliga äktenskap, ofta har sin grund i ekonomiska skillnader. Om den ena tjänar mer men inte delar med sig tillräckligt känner den andre sig beroende och det är inte en bra grund för äktenskap.

Kul att höra hur ni löser det!

Vi har varsitt lönekonto där vi får vår lön. Vi behåller 5000kr var där som vi har till CSN, kläder, frissan, eget sparande, pensionen mm Resten av lönen sätts in på ett gemensamt konto där alla våra utgifter dras ifrån. Vi har även ett gemensamt sparkonto som det dras pengar till varje månad samt som vi sätter över de pengarna som är kvar på det gemensamma kontot varje månad.

Ang övertid så hade vi tidigare så att halva övertiden fick man behålla själv och hälften gick in på det gemensamma kontot men nu sedan årskiftet har vi beslutat att övertiden får man behålla helt och hållet själv efter som det innebär att man jobbat mer.

Så gör vi och det funkar jätte bra!!!
Vi har ofta pengar över när månaden är slut.

Vi har inte riktigt diskuterat igenom detta helt och fullt än. Just nu gör vi såhär:

- Vi har varsitt lönekonto
- Vi har ett gemensamt servicekonto dit vi för över pengar varje månad som ska räcka till alla våra gemensamma utgifter (mat, räkningar, biobesök, möbler - allt)
- Pengarna som är över på våra egna konton väljer vi själva vad vi gör med

Han tjänar ca 5000 kr mer än jag och får därför lite mer pengar kvar själv varje månad, men just nu är det så att han äger lägenheten och därför själv betalar av på det lånet. Hur vi gör sen när vi skaffar hus har vi inte diskuterat än. Jag tycker att vi ska betala procentuellt eller dela rakt av på hälften och dela resterna pengar på hälften också. Spelar mig ingen större roll.

Vi får in våra löner på ett gemensamt konto och där 8000 går direkt till vårt gemensamma sparkonto. Sen har vi varsin överföring till våra egna konton på 8000 kr som vi får spendera hur vi vill. Det fungerar jättebra. Vi tycker inte den ansra ska bli lidande en månad pga av att någon kanske är sjuk och får ut minder den månaden osv. På det här sättet får vi båda lika mycket att shoppa onödiga grejer för!

Vi har inget som heter mitt och ditt, allt är vårt. Det blev så 3 månader efter vi flyttat ihop, när jag helt plötsligt insåg att jag trillat igenom alla maskor som fanns i det sociala skyddsnätet.

Det är en lång historia, men kontentan blev att jag inte fick a-kassa då jag aldrig haft ett riktig jobb, inte fick alfakassa eftersom jag saknade poäng och därmed inte kunde ses som färdigutbildad, inte kunde avsluta min utbildning eftersom jag saknar för många poäng för att få studiemedel. Och eftersom jag var ärlig nog att säga att jag var sambo så fick jag inte socialbidrag eftersom min sambo tjänar för bra. Märkligt nog är man som sambo inte försörjningsskyldig mot sin partner annat än hos socialmyndigheten, dvs han hade kunnat strunta i att betala min räkningar och låtit mig gå i personlig konkurs.

I vilket fall som helst eftersom jag inte hade någon inkomst överhuvudtaget, så försörjde min sambo mig under hela 2005. Jag blev snabbt så deprimerad att jag inte förmådde att göra någonting, jag har aldrig känt mig så värdelös i hela mitt liv.

Tack vare att min sambo försörjde mig då, så har vi inte sett någon anledning att gå ifrån vår totalt gemensamma ekonomi, nu sen jag blev långtidssjukskriven.

Det enda tråkiga är att det blir så konstigt att köpa presenter till varandra, liksom jag tar av våra pengar för att köpa det här till dig utan att vi tar ett gemensamt beslut om det. Allt annat bestämmer vi ju tillsammans.

Nå det har kommit en bra sak ur det, jag vet nu att min sambo verkligen kommer mena att han älskar mig i nöd och lust, för nöden har vi ju redan upplevt.

Vi har varsitt lönekonto och sen flera gemensamma konton dit vi för över pengar varje månad (oftast lika mycket var men periodvis procentuellt efter ojämlika inkomster). Ett av dem är räkningskonto där alla kostnader för gemensam bostad och hushåll dras, ett är sparkonto där kostander som semester, nya möbler eller investeringar/renoveringar på lägenheten betalas från. Ett tredje konto är för mindre sparande (såsom alla mynt i plånboken och andra mindre belopp) och går till "guldkant" på tillvaron - en weekendresa ibland eller andra gemensamma nöjen vi inte annars skulle unna oss.

Det var och en sen har kvar på lönekontot är "egna" fickpengar (kläder, nöjen mobil, csn) men även det delar vi vid behov - middag ute o bio etc brukar vi ta varannan gång eller att den som har pengar/får upp plånboken först betalar.