Stroke vid 32 års ålder!

Stackarns stackarns er! Jag hoppas innerligt att rehabiliteringen går bra! Livet är inte rättvist, men kämpa vidare!
Det går att utvecklas och förbättras mycket efter en stroke, så misströsta inte! Så synd att ert bröllop inte blir av!
Men efter rehab kan ni kanske hitta på något annat som kan höja livsglädjen!

Jag träffade en patient som drabbats av stroke rätt så ung. Hon sa att hon trots allt var tacksam, för att hon drabbats av något som bara kan bli bättre efteråt. Om man jämför med andra sjukdomar, som man bara blir sämre av. Det var hennes motivation för att lyckas hålla uppe nån slags livsglädje.

Du, sök upp någon patientförening/anhörigstöd. Du lär behöva bearbeta det här, det är ett trauma som drabbar alla anhöriga!

Kram på dig!

*kramar om*

Ja, sök det hjälp och stöd du kan få - både från era familjer men också från vården. Kan de erbjuda kuratorstöd eller finns det en anhörigförening som du kan vända dig till? Inte bara din sambo utan också du och barnen behöver det - även ni går igenom nåt fruktansvärt omtumlande!

Mon morfar fick stroke och blev förlamad på ena halvan. Läkarna sa att han aldrig skulle bli som förr igen... men efter ett halvår eller så reste han sig upp ur sängen och gick på toa! Den dagen började han tro på gud också (74 år gammal var han då) Han blev helt frisk :)

Hoppas din sambo blir bra snart igen också.
Styrkekramar.

Tack ska ni ha!
Jag har pratat med kurator och det finns även psykolog på min sambos rehab så det löser sig. Men man undrar hur det ska bli med resten av livet! Vet inte riktigt hur min sambo känner det eftersom han inte pratar, han skriver dock lite vilket är ett gott tecken. Det är ju inte det samma som att kunna prata med varandra men han kan göra sig förståd oftast. Kan inte tänka mig hur jag ska få allt att gå ihop och ibland vill man inte ens försöka utan vill bara att allt ska vara som innan. Tänk att man klagade då!!!!!!
Usch ja vad lite man vet om livet.

En släkting till mig fick stroke vid 34 års ålder. Just därför att han var så ung så återhämtade han sig fortare än om han hade varit äldre. Självklart krävdes det tålamod, både hos honom och hos hans anhöriga, men tack vare styrketräning mm så var han uppe på benen efter bara några få månader. Och även han var förlamad.

Många kramar till dig och dina barn!

Har din man inte något tal alls? Se till att han får träffa en logoped som kan hjälpa honom!
Prognosen är bättre ju yngre man är. Nu är ju din man hjärtsjuk sedan tidigare vilket kanske påverkar men jag tror att det kommer att gå bra! Kämpa på! Som sagt, han har åldern för sig! Har han inte en logopedkontakt så tycker jag att du ska ta upp det med hans läkare.

Lycka till! Tänker på er fast jag inte känner er! Och hoppas att ni får ert bröllop så småningom.

Gota: Skönt att höra att det kan gå bra. Man vill hör så mycket sånt som man bara kan.

Azra: Han går hos logoped redan, han är på ett bra Rehab så jag känner att han får all den hjälp som finns tillgänglig. Men man oroar sig endå. Han börjar få fram lite olika ljud men det är lååååång väg till att möjligtvis kunna prata. Det jobbigaste är att man inget vet om framtiden. Ingen kan säga hur bra han kommer att bli, man vill helst ha en prognos men det går ju inte!

Hej!

Jag är inte ute efter att vara värre än dig nu när jag skriver följande. Det är så att min smbo o blivande make också är sjuk. Han fick tidigare cancer och vi trodde att det skulle vara över. Vi köpte hus och han friade så vi började planera vårt bröllop. Nu fick han tillbaka det nyligen. Det är jättejobbigt, förstår att ni också har det jättejobbigt. Jag frågade honom hur han kände det med bröllopet. Han ville fortfarande planera och tänka framåt, så det gör vi. Vad jag vill säga med detta är, att det är en morot och ett sätt att tänka framåt, vi ska banne mig klara detta. Naturligtvis inte enbart för att gifta oss utan för att vi vill leva tillsammans. Vi vet inte heller hur det ska gå. Han får behandling nu och jag stöttar honom så gott jag kan. I dag blir så många sjuka, men de botar också väldigt många människor. Vi kan inte vänta på att den ena ska bli frosk, då kanske det är den andras tur...Vi plaerar lite i taget, när jag märker att han inte mår bra psykiskt, då pratar inte jag om bröllopet, utan jag låter honom komma med idéer när han orkar. I bland är det stiltje o i bland händer jättemycket. Vi tar en dag i sänder och njuter av varandras sällskap. Det llåter kanske lite enkelt, men det är det verkligegn inte. Första dagarna när vi fick svaret, stod hela världen still, ett svart hål och jag mådde illa. Allt rasade samman. Nu när vi fått prata m läkare o det ser ut som det går åt rätt håll, känns det något bättre. Just nu har jag gråtit färdigt. Vi har bytt ut oro mot fakta/information o då blir det oftast lite bättre. Nu börjar jag bli långrandig. Men min slutsats eller snarare råd är nog att kanske fortsätta planera ert bröllop, fast kanske skjuta lite på det, vad tror du? Kramiz från en som förstår, suck

Fy vilken jobbig situation med cancer, en sjukdom som är svår att förstå sig på tycker jag. Hoppas att ni klarar det!
Vi har det ju lite annorlunda då man tror att det ska bli bättre och bättre för min sambo men han har dock en ganska stor hjärnskada som alltid kommer finnas där. Han tänker inte som innan och man kan inte förvänta sig att han ska förstå allt man säger och i veckan frågade han vad vår adra dotter heter (han skriver då på en tavla) och det var svårt att inte bryta ihop när han inte vet det. Ja ja, det är bara att bita ihop och vänta och se!

Hej jo2!!
Gud vad livet är orättvist ibland!! Som blivande ssk kan jag iaf en del om stroke... som en ljusglimt i det mörka kan jag trösta dig med att det är de yngre som drabbas som återhämtar sig bäst!! Håller alla tummar jag har för er skull!!Tänker på er!

Japp, en kollega till mig fick stroke när han var strax över trettio. Jätteorättvist kändes det för han hade ett år tidigare tagit tag i sig själv, gått ner 40 kilo, börjat träna osv och det var under ett träningspass som han drabbades av stroke. Dock har han, troligen mycket tack vare sin nya livsstil och kondis, återhämtat sig väldigt bra och är idag tillbaka på jobbet nästan på heltid. Det har varit jättejobbigt för honom och i början var vi alla lite oroliga för att han inte skulle bli sitt vanliga jag igen...och det är jätteskönt! Jag önskar er all lycka och ork och motivation!

Okej...jag ska inte skriva och prata i telefon samtidigt...
"Det har varit jättejobbigt för honom och i början var vi alla lite oroliga för att han inte skulle bli sitt vanliga jag igen...och det är jätteskönt att se att han blivit det och på hyfsat kort tid dessutom!"

Tack för alla positiva inlägg! Lika roligt varje gång man hör att någon har "kommit tillbaka" efter en stroke. Vi kämpar på och försöker få vardagen att flyta på. Han försöker börja prata lite men det går inte att förstå vad han säger för allt låter lika dant, jätte frusterande när han försöker och jag inte förstår!!
Bara att vänta och se.

Ok, jag förstår att det måste kännas svårt när han inte riktigt kan meddela sig som vi andra. Hoppas att det ordnar sig för er framöver, det kanske det gör för oss också...Han är ung och säkert stark och när han har ditt och säkert fler som stöd är jag övertygad om att han kämpar på så gott han kan. Får ta ett snäpp i taget, varje framsteg är så mycket värt. Vi fick nyligen reda på att cancerknölarna minskat m 20 %...HA det så bra, kram på dig!

Skönt att ni fått ett positivt besked iallafall! Hoppas allt går vägen för er. Håller tummarna!

Tack det samma

Hej Jo2.

Jag ska gifta mig i augusti och surfade därför runt lite på dom olika inläggen, när jag såg din överskrift....

Nu skriver du ju inte ditt namn, men utifrån det du berättar, är jag nästan helt säker på att du är min kusin...? syskon Regis och Mona - Lotta. Om det är du, och om du har lust att skriva så säg till här så kan vi byta e-mail adresser!

Kram

Hej!
Du har helt rätt.
Min e-mail är josefina.andersson@telia.com
Kul att höras av! Planeras det bröllop?

Läste visst lite slarvigt. Augusti bröllop! Det hoppas vi på nästa år nu. Blir det i sverige eller danmark?