Hittade en hemsida som också var bra 'Motion minskar inte automatiskt fetma'.
Den snabba höjning av insulin i blodet, som man får direkt av socker är enligt vår uppfattning den ABSOLUT viktigaste orsaken till både viktökning och hjärtkärlbesvär på sikt. Insulin lagrar nämligen in socker, och vilket vi numera vet också triglycerider som fett i fettdepåerna i kroppen. Förhöjt insulin FÖRHINDRAR dessutom att fett används i metabolismen. TROTS slitsam motion minskar således inte fettdepåerna.
Insulinstimulering på grund av kolhydrater är alltså "boven i dramat", något som alltför sällan kommer fram i diskussionerna kring övervikt och hjärtkärlproblem.
Att vi inte var överviktiga förr beror delvis på att vi rörde på oss mycket mer, eftersom de flesta arbetade med kroppsarbete och då förbränner man givetvis mer energi. Om du inte är överviktig och om du rör dig mycket KAN DU ÄTA POTATIS, men du skall ändå veta att enzymet amylas bryter ner potatisstärkelse snabbt till socker, något som t.ex Viktväktarna inte känner till eller i varje fall inte bryr sig om. En sked potatis = en sked socker.
Professor Stephan Rössner m.fl, som hävdar att motion och mindre mat är det enda som gäller, skuldbelägger "tjockisar" för att de inte rör på sig tillräckligt. Om man istället lär sig mera om hur metabolismen fungerar, borde man istället skuldbelägga insulin. Naturen fungerar inte som en maskin, vilket överraskar alla "matematiker" som vet att 1+1=2. I den "biologiska matematiken" kan 1+1 ibland bli 3. Biologin följer inte matematikens lagar. Detta är också skälet varför alla bantare, som skär ner på fett, tappar muskler. Se bara på tanterna i New York, som alla bantar. Alla saknar muskler, eftersom kroppen kompenserar brist på fettintag genom att ta fett från musklerna. 1 minus 1 blir inte noll i det fallet.
Journalisten Anna-Britta Ståhl, som kommer ut med en bok om "bantningsbluffen" avslöjade bristande kunskaper om detta med stöd av Stephan Rössner i en TV-debatt nyligen med Ola Lauritson, företrädare för GI-metoden.
Vi menar alltså om man minskar intaget av den fina potatisen, havret och allt socker givetvis, och istället äter mera fett, så kommer man att banta automatiskt.
Den omotiverade rädslan för fett
--------------------------------------------------------------------------------
Hur kan vi hjälpa våra barn i skolorna så att de får bättre och mera fettrik mat?
I Järfälla kommun arbetar dietister för högtryck för att minimera mjölkfetter och andra fetter till barnen, eftersom barnen också här blir allt mera överviktiga. Våra barn kommer hem från skolan och är vrålhungriga innan de hinner slänga i sig något... Mina föräldrar hade livsmedelsaffär, jag såg tidigt att de som var tjockast också var de som köpte lågfettprodukter samt också snabbmat, chips och läsk. Vi som idag ger våra barn röd mjölk, "Bregott", grädde och helfettprodukter har de smalaste barnen. Familjer som äter lågfettprodukter kämpar ofta vidare med viktproblem.... Vi har försökt prata med skolorna, men de hänvisar bara till dietistsamarbetet. Vet ni om det finns några skolor där man rekomenderar normalfet mat till barn och stödjer sig på studier?
Vårt svar: Vi känner inte till om det finns skolor som aktivt har börjat engagera sig i "fettdebatten". Troligtvis inte, eftersom detta skulle strida mot de av Statens Livsmedelsverk utfärdade reglerna. Men vi har nyligen dragit igång en Dialog om "Kost och Hälsa" där vi bl.a skall genomföra en studie med försökspersoner, som skall få en fettrik kost och dra ner på socker och stärkelse (= lågkolhydratkost).
