Idag är jag väldigt låg... har precis stortjafsat med syrran och min pappa.... min familj är speciell (som allas tydligen..) och istället för att stötta säger de nu att jag är så sur och att stämningen var tråkig igår när de och sambons familj var över till oss... jag var på bra humör, men när vi kom in på bröllopet så hade den ena efter den andra tydligen ingen koll på vad de ska göra och skrattade åt det... fast jag har delegerat vissa uppgifter, sambon hade heller inte varit tydlig att fråga ordentligt och förklara uppgiftens innebörd. Satt med hakan nere vid tårna och blev ledsen på sambon som inte tar detta på allvar och även på familjen som inte frågar något utan skrattar bort det... blev helt enkelt skitlåg...
Imorse ringde jag syrran för att be om ursäkt att jag var grinig och hon godtog ursäkten men sen gick hon på om "bridezilla"... fan vad trött jag blir! Har ju verkligen undvikit att be om hjälp och beklaga mig för att slippa höra om hur jobbigt det är med vårt bröllop! Syrran har ingen annan uppgift än att gå med som tärna... Vi har planerat allt själva och att då ha mage att klaga på att vårt bröllop är så jobbigt... grrr!
Sen träffade jag pappa vid verkstaden då jag skulle lämna in bilen och han skjutsade mig till tunnelbanan. Helt plötsligt undrade han hur det går med bröllopet (han har aldrig frågat förut) och jag sa som det var, att det är tufft att göra allt själva men det går, att vi behöver mycket hjälp under själva bröllopsdagen. Han började gå på om hur stressad jag verkade att jag fick tagga ned... blääää vet ju det, men hjälp mig då liksom... inte ett endaste erbjudande... är så trött på min familj så jag kräks... sorry för långt inlägg, var bara tvungen att skriva av mig...