Ska jag skriva äktenskapsförord?

Vi kommer inte att skriva ÄF. Av de liknande anledningarna Vickan nämnde: att ingen av oss vare sig besitter några större tillgångar, eller väntar oss något större arv i någon form. Bägge har lika stora studieskulder. Vi kommer bägge att kunna jobba på en parallell inkomstnivå och betala av dem i liknande takt dessutom.

Så vi känner att allt som händer efter att vi gift oss tar vi som en familj. Lån, avbetalingar, inkomster, inköp etc. Och skulle vi separera så blir det harta var.

Men! Vi hade inte kommit fram till vad VI ville om vi inte pratat om det och resonerat oss fram till vad som kändes bäst för oss. Det var jätteskönt för oss att vi pratade om detta tillsammans hela vägen, så att vi verkligen fått höra varandras åsikter om saken och det känns bra att vi är överrens. Hade verkligheten sett annorlunda ut, tex bara en av oss hade haft studieskulder - då hade vi skrivit ÄF.

Skriv äktenskapsförord! Så länge man är lycklig behöver det inte användas. Om man bråkar så underlättas livet något enormt. Man har väldigt lite att förlora på att skriva ä-förord (egentligen ingenting att förlora) men väldigt mkt att bråka om, om man en dag blir osams.

Skriv det! Det finns ingen anledning att inte göra det!

För det första tycker jag att det är bra att ni funderar på det och framförallt pratar om det!

Men, jag tror att det kan skapa problem mellan er, beroende på hur ni har er ekonomi för övrigt. Om han nu tjänar mer än dig, förväntar du dig att ni ska dela på era ínkomster dvs så att han "ger" dig pengar pga hans högre lön? I så fall skulle jag nog tycka att det var lite taskigt mot honom. Men, om han får spara undan det som han tjänar mer än dig, så är väl ett ÄF bra. Kanske att ni senare river det...

Vi har valt att inte skriva ÄF. Vi tjänar ungefär lika mycket och har inga skulder. Jag har lite mer förmögenhet än honom men ingen jättestor skillnad. Angående arv så vet jag att mina föräldrar har skrivit något i sitt testamente så att arvet aldrig kan bli "gemensam" ägodel och delas i en ev. skilsmässa utan att jag aktivt tar det beslutet. Fråga mig dock inte hur för jag har inga detaljer om det. (föräldrarna gjorde detta innan jag träffade min respektive). Detta kan vara något som du kan prata med dina föräldrar om.

Jag antar att ni som inte skriver ÄF tycker att försäkringar eller annat är någon bra i´dé heller? då utgår man ju ifrån att man EVENTUELLT kan skadas eller dö... Ve och fasa!

Naturligtvis ska TS skriva ett ÄF. Läs gärna mina andra inlägg om ÄF och om paret som vill skiljas men inte KAN för då kommer kvinnan TVINGAS betala 50% av vad hon äger -inklusive sin bostad- till mannen hon inte älskar längre men tyvärr var dum nog att gifta sig med utan ÄF....

KLart ett förord inte är en förolämpning eller en misstroendeförklaring. Däremot är det klokt att reglera sina juridiska förhållanden, särskilt under vissa omständigheter.

Jag föreslår att ni pratar med en jurist på banken om vad ni vill och hur det bäst ska uppnås.

Att inte skriva äktenskapsförord för att vara "finkänslig" som vissa förespråkar tycker jag är riktigt dumdristigt..
Det är inte svårare än att ni båda kommer överrens om att ni har era egna tillgångar och att ni skriver papper om det.
Min sambo har mer pengar än mig och kommer att ärva mer än mig i framtiden. Om han vill skriva ngt så är det helt ok för mig, det är ju inte mina pengar..
Man kan ju också vända på det om jag inte vill skriva på det, är det då för att kunnan tjäna en hacka vid ev. skilsmässa

jocelyn: nja försäkringar har jag till viss del, men bara de jag tror eventuellt kan drabba mig. livförsäkring har jag ingen, men där skulle skillnaden änsdå vara att möjligheten finns att jag dör... skillsmässa bör inte kännas som en möjlighet. döden styr vi inte över, en skilsmässa däremot.

Pama_lija: visst kan man se det så med

fick också upp tanken om ni har delad ekonomi?

Jagsaja: har inte låst hela tråden men så här skulle jag göra. Lägga.. tja.. kanske en större del av det pengar du redan har på en personlig pensionssparande. Ja, jag vet att det låter tråkigt men du kommer att få nytta av dom oavsett ni skiljer er eller är fortsatt gifta. Resten skulle jag faktiskt låta "gå in i äktenskapet" för att jag litar på min blivande. I ett äktenskap så delar man på allt. Även hans framtida lön. Då får man faktiskt bidra med det man kan själv.

Om det var framtida arv och det gäller saker man sätter ett personligt värde i form av minen och dylikt, typ fastigheter eller saker så kanske jag ville överväga att skriva något. Så att vi en eventuell skilsmässa "sommarstugan" stannar i familjen. Men det tror jag att din familj kan skriva in i testamentet. Så din man aldrig får det utan efter dig (vid ev bortgång) blir det dina barn som ärver dig i sin tur. Eller syskon.

:)

Min sambo o jag skrev äf om mindre summor! Eller rättar sagt hans bilar... Det är upp till dig. När han tog upp detta blev jag lite paff men sen förstod ju jag varför han ville det. Det är ju för att skydda sina älskade bilar OM det nu skulle vara så att vi går från varandra. Inget säger att vi kommer göra det..l. men det finns ju alltid ett OM.

Oj... ursäkta... min man menade jag. =) Gifte oss i lördags. :D

Om jag inte har helt fel...men om man ej har ÄF och skiljer sig, räknas inte pensionspengarna in i de gemensamma tillgångarna då?

Hörde om en bekant som tvingades dela sitt pensionssparande med sin fru vid skiljsmässan..

Men jag är kanske ute och cyklar..

Sussa - juni 07 - du har helt rätt. Alla tillgångar, som inte är skyddade av tydliga avtal såsom ÄF, räknas vid en skilsmässa som "Giftorättsgods" - och ska enligt standardlösningen delas lika.

Det är därför vi (maken och jag) skyddat mina studieskulder från giftorättsgodset. Annars skulle jag - vid en skilsmässa - kunna räkna av mina skulder mot vår totala förmögenhet och på så vis få ut mer pengar än maken ur boet.

Vi klommer att skriva äf, fast vi kanppt har några tillgångar, jag ärlskar min m2b men om jag mot förmodan skulle komma in på honnom med en annan kvinna kan jag säga att skillsmässa skulle bli mycket mycket ful för jag känner mig själv. Dessutom skyddar äf mer än vid bara skilsmässa, arvegods (som inte är syddad som riktad egendom) som den döde maken har fått kan då utan äf räknas in i boet vilket gör att andra barn som inte är gemensammma kan ärva prylarna. Dessutom så finns det en risk för att våra respekltive släkter (mest hans far och min mamma) kan lägga sig i det hela för att roffa åt sig så mycket så möjligt åt sin släkting, (förmodligen med våran hjälp).

jag är sethårt övertygad om att vi alldrig komemr att skiljas, och den absolut mest övervägande orsaken (till 99%) vill vårat äf är, inte som pasia (som bara ser världen i svart eller vitt) tror, att vi vill skydda oss vi ev skilsmässsa. utan det är att vi vill skydda oss vid ev sjukdom och dödsfall och att vi vill skydda varandra från ev skulder från våra släkter (ett arv i tex fatigheter som ges till båda kommer att påverka båda om det visar sig att fastigheterna dras med stora skulder, med andra ord så måste min make betala för min släkts misstag om jag går och dör eller på annat sätt inte kan betala).

dessutom så tycker pasia mfl att jag ska betala för min blivande svärfars skulder, något som jag inte vill. Svärfader har ett företag som satte sin son dvs min m2b som vd, vilket gjorde att när fadern började missköta företaget så var det min m2b som fick skulderna (idag är detta närstan het överstökat och fadern betalar tillbaka det sonen fick i skuld men det finns fortfarande rester mm kvar).

Så, nu har jag gett er två klockerna exempel på att man inte kan se världen i bara svart och vitt, och där ÄF inte på något sätt har att göra med att man vill skydda sig vid en skilsmässa, utan att man vill skydda varandra från ekomomisk katastrof om något skulle hända.
DET GÖR ÄKTENSKAPSFÖRORDET TILL EN KÄRLEKSHANDLING I MITT FALL EFTERSOM MIN M2B ÄLSKAR MIG SÅ PASS ATT HAN SER TILL ATT JAG INTE GÅR I KONKURS OM HAN SKULLE DÖ, TOM EFTER DÖDEN SER HAN TILL MITT OCH VÅRA EV BARNS VÄLBEFINNANDE, DET DU PASIA, KAN DU TA OCH TÄNKA PÅ!!!!!!

Tycker det var ett bra inlägg, Nanna_3000! Det finns saker som man inte alltid tänker på som kan ske...
Om någon i relationen har ett eget företag (och då tänker jag på mindre bolag som ej är aktiebolag), då anser jag definitivt att man ska ha ÄF. Annars kan det gå riktigt illa om företaget börjar gå dåligt...
Tror också att de som kan diskutera ÄF med sin blivande har större sannolikhet att hålla ihop i resten av livet (oavsett om beslutet blir att skriva eller inte). Det är ett tecken på att man har ett öppet och ärligt förhållande där kommunikationen fungerar, även när man pratar om svåra saker.

Tack Rosen74

jag blev bara så trött på just pasia som bara häver ur sig vilka dåliga människor är när de inte tycker exakt så som hon när de frågar om råd. I en annan tråd var det en tjej som undrade hur hon skulle hjälpa sin vän som verkligen satt sig i skiten och spaltade upp ett antal alternativ som berätta för sambon, inte berätta, göra abort, eller föda mm. Och det första pasia häver ur sig är att abort är mord. Är det vad man säger till någon som frågar om råd i en kn ivig sitation, det var ju bara ett alternatin, hon kunde lika görna ha spaltat upp självmord som alternativ.

Wicks; du tror alltså att du kan tvinga din man att aldrig skilja sig? Intressant.

Saker du inte heller kan garantera dig mot; skador, sjukdom, trafikolyckor, stölder, bränder, översvämningar, ras, stormar osv osv osv.

Men att kunna kontrollera och bestämma över en skilsmässa kan du alltså. Är lagen annorlunda för dig?

Jag vet inte om ni som har skrivit här tidigare är i situstionen att ni har särkullbarn, allstå ej gemansamma barn med er blivande. Antingen era eller hans. Har ni det så tycker jag absolut att ni ska skriva äf då det underlättar enormt vid ett dödsfall. Och ett dödsfall är ju den naturliga delen av livet och det sätt som vi väl alla hoppas på att våra äktenskap ska ta slut på. Det här kan ju handla om fyrtio år eller mer framåt i tiden, men ta kontakt med en jurist så det blir riktigt skrivet. Det kan ju även utformas på flera olika sätt.

Bra påpekande - ett äktenskapsförord gäller alltså inte bara vid en skilsmässa utan styr bodelningen. Bodelning gör man också om äktenskapet avslutas genom att den ena parten dör. Så även om man inte vill tänka tanken skilsmässa så kan man ju ha tankar om hur man vill att saker ska fördelas efter att man går bort. Även det kan man reglera i ett äktenskapsförord, kompletterat med testamente. Så fundera på just er situation och hur ni vill att saker ska bli efter er.

Min man och jag har valt att skriva äktenskapsförord av flera anledningar som redan kommit upp här - bla för att en av oss har mkt stora studieskulder och fördelningen av de pengar vi gemensamt sparat ihop vid en ev skilsmässa därför blir orättvis utan.

Ingen av oss ser ÄF som första steget mot skilsmässa utan som ett sätt att skydda varandra och respektera varandra. Som min man sa; skulle det gå så illa att vi skiljer oss kan vi inte vara säkra på att det inte blir under stora bråk och att vi säger och gör kanske saker vi aldrig någonsin skulle kunna föreställa oss idag.

Jag har genom flera arv fått en ansenlig mängd antika och i flera fall mycket värdefulla saker - tavlor, smycken mm från 1700 och framåt och min man vill absolut inte vara orsak till att detta går ur min släkt. Jag å min sida vill absolut inte heller att saker som han fått när han var liten eller ärvt av sin mamma (som var den enda nära släkt han hade) ska följa med mig vid en ev skilsmässa. Ingen av oss tror att vi skulle bete oss så girigt om situationen skulle uppstå men mycket kan hända mellan nu och då och av respekt för varandra, varandras släkter och vår kärlek har vi valt att skriva ÄF.

Alla gör givetvis som man vill men personligen känner jag att det är litet konstigt om man inte kan diskutera sådant här när man är som mest lycklig och överens - det rör sig ju om ett uttryck för den kärlek man delar.

/Pudan