Erfarenhet av mellannamn

En fråga till om mellannamn: Jag tänker att det är lite praktiskt att ha kvar sitt som mellannamn, så att det blir sökbart på tex Eniro och så, men blir det det?? Eller är det bara efternamnet som är det?

Jag kommer att ha mitt flicknamn som mellannamn och som jag har förstått det så är det som ett andra namn man behöver alltså inte använda sig av det. Och sen kan man ju alltid plocka bort det sen om man ångrar sig

Sandymon, på hitta.se kommer båda namnen upp iaf!

Jag är gift sen ett halvår och har mellannamn- och efternamn, inga problem alls! All post kommer adresserad till rätt namn osv.
Enda problemet är väl... att jag själv inte lärt mig använda mitt nya efternamn! Tror jag har sagt rätt namn en enda gång hittills bara... och det var när jag ringde efter en taxi och var lite berusad!

Ja, det här tar knäcken på en, med alla dessa beslut!!
Behålla flicknamn som mellannamn eller ej?
Fördel: Man går att hitta igen för folk som inte vet att man gift sig, bla.
Nackdel: Långt och krångligt? Risk för förvirring?
ViSt och Fru Henax: Använder ni/kommer att "använda" ert mellannamn, tex om ni presenterar er, eller bara ert nya efternamn??

Sandymon! Jag har ju som sagt ännu inte fattat att jag numera har ett nytt efternamn så...! Men tanken är iaf den att jag nog kommer använda båda (båda ganska långa), annars känns det på nåt sätt "onödigt" att behålla flicknamnet som mellannamn. Om det inte används menar jag!

Men men... först ska jag ju fatta att jag har bytt efternamn! Inte ens min man säger rätt än!

Jag tog makens efternamn som mellannamn när jag var gift förra gången och det ångrade jag MÅNGA gånger.
Jag heter Sara och har ett ovanligt efternamn och år 2000 var det inga problem att ta mellannamnet Lövgren i det läget. Det visade sig dock att det var det dummaste jag kunde gjort när Idol drog igång och folk letade upp mitt telefonnummer på alla nummersök på internet och hörde av sig vid alla tider på dygnet för att berätta för mig hur underbar eller urkass jag var.
Det var ju väldigt olyckligt och svårt att förutse men denna gång slopar jag mitt ovanliga efternamn och tar makens namn som mitt. Aldrig mer mellannamn! ;)

Fru Henax, jo det är väl sant. Hade i så fall tänkt att bara använda mitt nya, men ändå ha det gamla kvar. Det blir kanklite onödigt, har nog svårt att "klippa navelsträngen" kanske :)

Varför ha mellannamn överhuvudtaget?

Åh jag vet inte hur jag ska göra... Om min man fick bestämma skulle vi ha tre efternamn! Nu går inte det i Sverige men enligt hans lands traditioner har man minst tre och gärna ännu fler (jag tror han har 5-6 stycken!!)

Detta är för att namnen i hans land är ganska få. Alltså blir det som att ALLA heter nästan samma namn. Därför behövs det lååånga konstellationer för att urskilja dem.

Nu kom jag med mitt fantastiska förslag: han har ETT ovanligt efternamn i sin släkt! Vi tar det tycker jag! Bara ett: lite svensk tradition (att bara ha ett och att fritt välja bland släktnamnen, ny sed men ändå!) men namnet är ju fr hans land. Den perfekta kompromissen! Dessutom är det sååå vackert...

Men han är lite tveksam. Vad tycker ni om den idén?

jagärsåkär: Jag tycker det låter bra! Vid närmare funderingar kanske det är lättast att ha ett namn. Jag vet inte egentligen varför jag vill ha kvar mitt som mellannamn, antagligen bara sentimentala skäl.

Jag ska ha mellannamn (mitt nuvarande efternamn). Jag gifter mig med en man som inte är född i Sverige och tyvärr är det många gånger så att om man tex. söker jobb blir man bortsållad om de ser att man har ett ickesvenskt namn. Susanne, som jag heter är ju ganska internationellt
Sedan har ju namnet en stor betydelse för ens identitet också

Fler kloka synpunkter?