• litenflicka

    min fästmans humör

    ush.... jag mår så dåligt ibland

    killen har så mkt att göra med jobbet (eget företag i hemmet)
    så han är stressad
    jobbar 12-16 timmar/dag
    jag jobbar 6 per dag
    så jag sköter allt i hemmet

    jag lagar maten hemma...
    men han kommer aldrig när den är klar
    de är alltid samtal, mejl, möte mm som måste fixas klart

    han ska bara....

    idag hade jag lagat en rätt som tog över 2 timmar..
    och han hade ett viktigt samtal..
    kom 30 minuter för sent

    jag var ledsen för att jag ätit upp och maten hans var kall....
    så då gnällde jag lite såklart

    då blev han förbannan sprang mot mej och svor, tog tag i tröjan när ja inte ville lyssna eller titta på honom, och börja vifta med nävarna som om han skulle slå mej (men det gör han aldrig) men han viftade så ett glas flög väg och bonka handen i bordet

    att jag skulle förstå hur mycket han har att göra, och att han inte kan rusa från allt för att maten är klar...

    hur kul är det för mej???

    när han väl satt sej till bord sa han att han mådde illa och inte kunde äta, så han åt inget
    då blev jag väldigt sur

    då gick han ut genom dörren och sa att ja fick sitt själv och sura...
    var borta hela kvällen (natten)

    han går hem till sina föräldrar eller vänner i samma stad
    min familj och vänner bor i en annan stad
    ja sitter helt ensam då--

    han vet att jag är jätte mörkrädd!

    vad ska ja göra???
    gör jag fel???

    jag gör ju inget fel!
    det är ju han som är oförskämd!!!!!!!!!!!! : `(

    vi skulle ha en mysig kväll efter en massa jobb för oss båda
    faaan!

    ibland är jag rädd för att han ska slå mej
    men han säger att han aldrig skulle göra de

    vart tillsammans över 5 år

    han säger att han tänker flytta hem igen om inte jag förstår att han måste göra klart sina jobb grejer... för att jag stör

    han säger att han lovar att tackla sitt humör, och försöka komma när maten är klar mm
    om jag lär mej förstå honom

    han säger att han alltid haft ett sånnt humör
    men att han aldrig har och aldrig skulle kunna slå nån

  • Svar på tråden min fästmans humör
  • litenflicka

    jag sa till honom att skärper du dej inte så orkar jag inte mer,,, då började han förstå allvaret, och så... nu ska han ut och fiska lite med en vän, första ledigheten på flera veckor... ja vill inte att han ska må så och va pressad.. ja sa att han borde kanske fundera på att byta jobb, men de kan han inte, han har byggt upp företaget i snart 4 år. det går skit bra... men det är för mkt ibland,,, håller hoppet till hösten, att nån han kan anställa kan hjälpa till att underlätta

  • litenflicka

    det är pressande att ha företag, ibland undrar man om de är värt allt slit!

    ush jag är mörkrädd också, han lovade att aldrig mer gå ut på kvällen/natten utan att säga vad han är, jag låg och mådde illa och kallsvettades för jag är mörkrädd, och vi bor vid en skog...

    sen är det jobbogt då han går till sina föräldrar när vi har bråkat... då frågar dom varför inte jag är med, då säger han säkert att jag är grinig och dom tykcer väl då att ja är världens sur puppa, borde jag säga till dom hur deras son är??? eller ska ja hålla dom borta från vårt förhållande??hur ska man göra??

    som när han är stressad så går det ut över mej och jag får dåligt samvete för att jag tjatat om något, fast ja vet att ja inte gjort fel,,,

    jag har ingen att gå till när vi har bråkat, då sitter ja ensam i huset, för hans familj och vänner bor i denna staden, mina bor i en annan : (

    ibland känner jag att jag ska testa att sluta städa, laga mat, tvätta mm så att han ser hur mkt jag gör, liksom strejka, haha ,men vill ju inte ha ett sketet hem....

    han sa när vi pratade "tycker du ja borde söka hjälp för mitt humör" ja, jag tror det, om du inte skärper dig..

    sen är de väll oansvarigt att åka i väg på kvällen/nattn utan att säga vart man ska??

  • DownUnder

    Förstår att du vill ha familj å framtid med honom, men du... Ursäkta inte hans beteende!! Att du älska honom mest i hela universum, och han älskar dig minst lika mkt, gottgör INTE hans beteende!! Och oavsett vad gjorde eller inte gjorde, så har han ändå ingen rätt att behandla dig hur som hälst! Han gjorde fel, och det får han stå för. (Vilket han säkert gör?!)

    Och det spelar ingen roll om det är varannan dag eller en gång var tionde år, det är kränkande, han gör fel, och du ska inte stå ut med det! punkt. Han skrämmer dig, i ditt eget hem dess utom.

    Skönt iaf att ni har pratat och att han lovar att bättra sig! Bra jobbat båda. Var bara vaken på att han faktiskt gör det också, å inte bara säger så.

    Har dock inga tips på var ni kan få proffisionel hjälp på rak arm, men det finns säker massor som kan ge bra tips på det!

    Men som sagt lycka till och hoppas ni får det bra tillslut!

    Kram

  • litenflicka

    ibland vill ja också rymma ut, men ja har ingen att rymma till : (

    ibland funderar ja på att sluta laga mat, ge kärlek, ha sex, sluta ta hand om hemmet mm, men de funkar väll inte ....

  • litenflicka

    jo han står för det, och skäms som en hund, och bad verkligen om ursäkt...

    jo ja vet.. han säger att han själv blir skrämd, av sej själv,
    han sa att han förstår att jag blir skrämd
    men att ja måste förstå att han aldrig skulle slå mej
    men att han blir förbannad och gör sönder saker, det har han gjort, han skäms för det med... men det är som han måste få ut all stress genom att skrika och göra sönder saker,,,
    tack ni som skriver.
    behövde verkligen prata av mej

  • DownUnder

    Föresten så kanske du själv skulle behöva att få prata ut med någon? Inte lätt att var i en stad helt ensam, och dess utom ha en massa bekymmer att bära på själv...

    Finns det inte någon du kan lätta ditt hjärta för? Kankse häla på någon i din hemstad eller om någon kommer till dig? Eller så kan även du vända dig till någon profisionell.

    Ta hand om dig!

  • litenflicka

    för det är som efter varje sånn här stress utbrott så känns allt så dåligt helt plötsligt.. : (

    jag vet att jag borde krama honom och så när han blir arg och stressad, men jag blir bara så sur själv av hans humör...

    han säger att han får skylla sej själv om han blir sen till maten, men de handlar ju inte om de, har ja stått å lagat dyr och god mat som tar tid vill ja ju äta tillsammans när ,an dukat fint, inte att han äter fort på kontoret bredvid datan, eller värmer den i mikron efter en timme... de är ju inte samma sak, okej nu har han inte tvingat mej att laga mat, eller fin mat, men jag tycker om att laga mat som är god på helgerna,, mmm

  • litenflicka

    jag är sånn som hatar att prata om mina problem inför andra, har svårt att öppna mej för sånna som inte är nära... har ingen som jag vill prata med irl.. : (

    men de är skönt att skriva av sej tex här.

  • Lena+Mattias=sant

    Jag tycker att ni ska komma överens om att han faktiskt måste ha arbetstider även om han har ett företag så att ni kan ha ett liv tillsammans. Tex Mån, Ons, Fre 9-19; Tis, Tor så länge det behövs och helgen max 9-17. Och så måste han gå ifrån när klockan slår, han får helt enkelt lära sig att planera, det går om han vill. Sen borde han sätta av två timmar i veckan till någon typ av hård fysisk träning som han kan få ut stressen genom, tex löpning eller boxerzise.

  • litenflicka

    jo, ett tag tränade han, varje dag nästan,men han hinner verkligen inte det just nu. men ja ska försöka ta med han ut på promenader och så, där man blir lugn, får lite motion och kan prata, är de bra? ja köpte en avstress skiva, men, tror ni att han har lyssnat på den? icke!!! ett år har han haft den-...

Svar på tråden min fästmans humör