Bröstförstoring 10

prinsessan_

Jag tycker det är bra att du velar och funderar! Då kan du i alla fall inte säga att du inte tänkt länge och noga över det hela, vilket beslut du än kommer fram till.
Och inte tröttnar någon på att du frågar och funderar! Fråga så mycket du har lust till, det är enda sättet att få reda på något, och ska man fatta ett så här viktigt beslut så tycker jag att det är bra om sitter med mycket information på handen, inte bara den man kan få från kirurger.
Kan du inte kontakta en kurator på din vårdcentral om du känner att du behöver prata med en professionell person om din osäkerhet...
Annars får du gärna ventilera så mycket du vill på detta forum.

Kram på dig

Prinsessan_

Varför är din pojkvän så totalt emot en bröstop? Vad är hans skäl till att vara så negativt inställd?
Sen måste jag säga att jag tycker det är ditt eget beslut, och inte hans, och älskar han dig så får han köpa läget, vilket val du än gör.

Jag hade oxå funderat i många år...alltsedan första barnet ätit upp mina bröst. Jag hade en alldeles lagom, fyllig 70B innan barnen och var jättenöjd med det, men efter varje barn har de försvunnit mer och mer och slutade på en 70AAAAAA med ett minus efter. Det blev bara bröstvårtorna kvar efter sista barnet, och då bestämde jag mig, med många fjärilar i magen och funderingar över vad jag egentligen höll på med.
Så här efteråt ( 5 månader sedan nu ) så kan jag säga att jag verkligen inte vill ha tillbaka det jag hade innan op:en och efter barnen, men hade jag kunnat trolla så hade jag fixat ett par 70C med lite naturligt häng.
Nu har jag ett par skitsnygga 70D, men samtidigt som jag tycker att de är super duper jättesnygga så hade jag hellre haft ett par naturliga lite lagom hängiga 70C istället.
De känns lite för perfekta för en 40-årig 5-barnsmamma liksom...

Om omgivningens reaktioner så kan jag säga att det varit både och...många förknippar en bröstop med ett par gigantiska porrstjärnetuttar, typ.
Min mamma blev förfärad först, likaså ett par av mina vänner och min ena svägerska. Min man ställde sig helt på min sida, likaså barnens farmor och min syster och mina 2 närmsta vänner.
Alla som var "emot" har ändrat åsikt så här i efterhand när de sett resultatet som passar min kropp jättefint.

Hoppas du får någon rätsida på din pojkväns attityd, be honom förklara exakt vad det är som gör honom så negativ. Förklara också för honom varför du vill göra detta och hur stora du tänkt dig. Be honom följa med på en konsultation så att han också kan få ställa frågor och får höra med egna öron vad det handlar om.

Men, i slutänden anser jag ändå att detta är ditt beslut och att han bara har att följa med på resan om han älskar dig.

Kram kram

prinsessan_

Det låter som om din pojkvän tror att du tänker skaffa ett par jättebröst...
Mitt förslag är att du tar med honom på en konsultation, gör klart för honom att en konsultation inte betyder en operatin utan införskaffande av information.
Vill du skaffa ett par jättestora bröst? Då kan jag förstå om han protesterar eftersom han gillar dina små, men det är fortfarande ditt beslut och inte hans.
Har ni prata över huvud taget om vad det är du har tänkt dig eller backar han innan du hinner till det?

Hoppas du kan få honom att lyssna på dig.

Kram igen

prinsessan_

det är inte säkert du behöver göra om dem. Min fd svärmors kompis har haft sina implantat i snart 30 år, och de håller än. Jag vet inte exakt vilken sort hon har, men hon har i alla fall aldrig bytt dem... därmed inte sagt att det är så för alla.

gabbe

jag är så himla oansvarig så jag har berättat för mina två pojkar som är 6 och 8 år vad jag har gjort. Eftersom jag hade ingenting kvar och plötsligt skulle komma hem med ett par betydligt större bröst med "bandage" runtom så bestämde jag mig för att säga som det var. Jag har alltid försökt berätta sanningen för mina barn när de frågar mig något. Med detta menar jag inte att man i ingående detaljer ska berätta allting för sina barn, men jag tycker inte att man ska ljuga.
Kram och lycka till med den arga svägerskan.

Polstjärnan2

jag förstår dig precis, och känns skönt med någon som fattar vad jag menar också. Jag gillar verkligen mina nya "kompisar" men de är så j-la perfekta!!! Och ändå så vill jag inte för allt i världen vara utan dem.

Jag tycker det är svårt att råda dig till vad du ska göra, jag hade ju ett annat utgångsläge än vad du har kan man lugnt påstå. Jag hade absolut ingenting annat än bröstvårtorna kvar av mina fina 70B efter att barnen käkat upp dem...
Dessutom är jag ju ingen kirurg som kan säga vad som passar, men om du inte har något häng så kan jag inte se någon anledning till att du behöver ett lyft. Men en kirurg kan säkert motivera varför eller varför inte du ska göra ett lyft.
Jag tycker att det är viktigt att du är väldigt tydlig gentemot kirurgen vad det är du vill åstadkomma.
Ledsen att jag inte kunde hjälpa dig mer än så

Om du vill kan jag maila dig bilder så att du ser vad det blev för resultat för mig.

Kram kram

polstjärnan2

Aha, är det du som är Lillah kanske?

Har du träffat kirurgen nu? Vad tyckte han/hon då? Kände du att du fick någon hjälp?

Kram

sweetface

Du måste nog rådfråga en kirurg. Det beror helt på hur din kropp ser ut i övrigt. Kurvig, smal eller bred över axlarna, etc etc vad som ser bra ut på dig. Själv är jag en rätt "tanig" tjej, 170 lång ca 51 - 52 kg, inte så kurvig, 70AAAAA innan op:en. Jag har lagt in 310cc i varje bröst vilket resulterade i en 70D. Detta var max för mig, annars skulle implantaten och de nya tuttsen ha hamnat ända ute i armhålorna på mig.

Mitt råd är att du rådfrågar en kirurg på en konsultation då han/hon kan se dig och dina förutsättningar och tala om vad som passar dig.

Kram kram

gabbe

vet inte hur det är med primolut-nor, men jag hade mens när jag gjorde min op. Bytte tampong precis innan, så det gick jättebra. jag kvicknade till rätt snabbt och mådde inget illa efteråt.

kolla med kirurgen eller sköterskorna vad de säger om primolut-nor för säkerhets skull.

kramis

Hej Mimselisa,

efter 2 veckor kunde jag sova på sidan om jag gjorde som Gottfrid och "kramade" en kudde som stöd. Jag liksom petade in den liiite under nedersta bröstet och sen in mellan dem, då gick det jättebra med sidoläge.

Jag kunde inte heller springa efter 2 veckor, men annars mådde jag bra och hade inte ont, förutom att alltför yviga rörelser kändes stramt och obehagligt. Jag kände mig så gott som vanligt igen efter 2 veckor, förutom att det spände och stramade när jag var för yvig i mina rörelser, samt att det tog emot om jag lyfte för tungt. Det känns fortfarande när jag lyfter för tungt förresten, eller snarare om jag lyfter med armarna för långt ut från kroppen.

Mina bröst är nu 6 månader, jag är också op:ad på VK förresten, och inte förrän nu tycker jag att de känns rätt okej vad gäller mjukhet. Skillnaden mot efter 2 veckor är mycket stor. Jag gick och väntade och väntade på att de skulle mjukna, och visst gjorde de det, men det gick så sakta. Vid 4 månader slutade jag vänta och tänkte inte mera på det, och nu är de mjuka igen, inte som ett par normala 40-årsbröst som har ammat en hög barn, utan mera som ett par fasta tonårsbröst.

Ska på 6-månaders återbesök på måndag, så får vi se vad Charles tycker om resultatet.

Men lugn du, de kommer att mjukna mycket mera än vad de gjort nu, de är bara 2 veckor än, du får ha tålamod...

Jag hade en 70AAAAA innan op:en, lade in 310cc i varje och har nu en 70D.

Kram på dig

Jaha, då var återbesöket avklarat.
Charles var supertrevlig och alldeles otroligt nöjd var han också med mina nya kompisar. Han tyckte jag var lite smårolig när jag förklarade att jag tyckte att de var lite VÄL perfekta eftersom jag är 40 år och har fött 5 barn. Hans kommentar "jamen det var ju därför du kom just hit, därför att du visste att jag inte levererar annat än perfekt". Han är ju bara för rolig den där mannen, tänk att någon kan ha ett sånt otroligt superstort ego och ÄNDÅ vara så himla trevlig och gemytlig.
Min mamma följde med av ren nyfikenhet, och hon är numera nykär i Charles Randquist ha ha ha!!!!

Rosett,

mina är nu 6 månader gamla, gjorda på VK. Skillnaden från första tiden tycker jag är att de inte är stenhårda och att de liksom "trillat på plats" så att säga. I början kändes det som om de stod ut mera än vad de gör nu, de ser inte mindre ut, bara mer normala...eller hur jag nu ska förklara mig. De har liksom "sjunkit" litegrann längst upp på bröstet så att de mer ser ut som en del av kroppen och inte ett par fristående bröst. Hoppas jag inte är alltför luddig.

Sirili,

jag tycker att det mesta hände mellan 4 och 6 månader. Innan hade jag gått och klämt på dem och otåligt väntat på att de skulle bli ännu mjukare, men glömde liksom av mig nånstans där vid 4 månader och slutade klämma hela tiden...och nu när de är 6 månader så är de bra mycket mjukare än de varit förut, och min nedsatta känsel på samma ställen som du har är så gott som helt återställd. Fortfarande något mindre känsel i vänster bröstvårta, men höger har lugnat ner sig och är inte längre lika hyperkänslig för beröring.

Jag tycker att det är okej att ligga på mage nu, men det är enda gången som jag "känner" att det inte är mina riktiga bröst. Jag tycker fortfarande att det känns att jag ligger på ett par implantat om jag ligger på mage.

Kramelikramen

Sirili,

jodå, jag hade ingen känsel alls i vänster bröstvårta medans höger bröstvårta blev alldeles otroligt överkänslig istället. Och så had jag inte helt känselbortfall, men som bedövat i området mellan bröstvårtorna och ner till ärret. Men som sagt, det är så gott som helt återställt nu vid 6 månader, exakt när det hände vet jag inte, upptäckte det för ett par veckor sedan, men någon gång mellan 4 och 6 månader skulle jag tro eftersom jag slutade klämma och känna hela tiden på dem då hi hi hi.

Jag tycker också att de känns kallare på undersidan ibland, fast när jag påpekade det för min älskling och han kände efter så kunde han inte känna det...antingen hade han kallare händer än vad tuttsen var, eller också upplever vi det bara som att de känns kallare fast de inte är det...inte vet jag.

Förstår precis vad du menar med att ligga på 2 vattenballonger, ha ha , fast i början kändes inte alls skönt att ligga på dem, men nu går det bra igen om jag vill påminna mig om att de är fejk hi hi .