berätta för familjen om bröstförstoring?

jag tycker inte att du ska säga nåt. Om dom frågar så får dom väl veta sanningen... föräldrar behöver få info om allt.

hej celesta!
jag var väldigt orolig för att berätta om min op(som är imorgon) för mina föräldrar. först tänkte jag inte berätta ngt alls men valde att berätta för en vecka sen. tidigare än så ville ja inte berätta eftersom de hade semester och ville inte förstöra den och kände att ja inte ville ta de på telefon.
min mamma började gråta, jag trodde att hon skulle bli arg men de blev hon inte. hon undrade varför, va hon hade gjort för fel mm. trots att den reaktionen säkert kan tyckas stark och inte spec rolig är jag otroligt glad för att jag berätta, skulle känts så jobbigt att berätta efter. Så tror jag att min mamma är glad att ja berätta innan med. Nu ska min mamma tom skjutsa mig till op imorgon!

Jag förstår att det är supersvårt och hur du ska göra är upp till dig! Mår du bättre av att inte säga ngt så gör det inte heller men ville bara dela med mig av mina tankar. Lycka till tjejen! Kram

hej smilla! :)

ojoj lycka till så mycket med din operation! hoppas du blir nöjd! var ska du opereras? hur mkt ska du lägga in?

ja, jag har själv en känslig mamma som nog kommer tro hon gjort fel i sin uppfostran.. :-P
hon har förut sagt att hon inte kan förstå såna som opererar sig, o jag vet att hon är rädd för att alla som gör det blir blåsta bimbos eller utvikningsmodeller. fördomar du vet.
min pappa är rätt konservativ, vet inte hur han skulle reagera. :( min syster är den enda som vet, hon sade inte så mycket, undrade bara om jag var säker på min sak.

hur sade du det till din mamma? öga mot öga eller per telefon? usch, konstigt nog är jag mera orolig för vad dom ska tycka om mig efteråt än vad jag är för själva operationen! :-S

och än en gång: LYCKA TILL!!! skriv till mig hur det blev sen!

kramis

jag ska opas hos liss i uppsala å lägga in runt 400cc, runda gelehallon. jag sade de öga mot öga rätt uppochner:) ungefär : jag ska göra en bröstförstoring mamma, det spelar nog ingen roll hur du säger det. Hon frågade mig om jag trodde att ja skulle bli lycklig av en op å ja svarade att det trodde jag inte, isf skulle ja uppsöka en psykolog. jag gör det för att jag vill ha större bröst, för min egen skull å ingen annans. Självklart ska jag uppdatera med lite info:) Kram!

skrev fel i förra inlägget, det skulle vara föräldrar behöver inte få info om allt.

dax att klippa navelsträngen kanske?

hehe, jodå, men dom kommer ju märka det förr eller senare iaf. kanske det är bäst att vara ärlig från början.

En annan aspekt kan ju vara att det kan vara bra att anhöriga vet att man skall opereras? En operation är ju inte helt riskfri?

mjo...det har du rätt i. jag vet bara inte hur ja ska säga det på ett bra sätt, vill inte ha en massa bråk om detta :(
vissa familjer är öppnare än andra, min råkar vara lite konservativ när det gäller ett så hett debatterat ämne som tuttförstoring.

man får ha is i magen heltenkelt *gulp*

:)

Ja det beror nog på vad man har för relation till sina förädrar, det är ju lätt och sitta och säga "ja men självklart ska du berätta" men det är ju inte alltid lika lätt.. Men oavsett kan det vara skönt att ha sagt det innan, även om reaktionen inte blir som man önskat. Senare efter att allt lagt sig kanske det blir lite lättare att prata om det på ett naturligt sätt. Kan tänka mig att förlädrarna kan känna att man "gått bakom ryggen på dom", visst jag hajar att du inte är 17 år och får göra vad du vill med din kropp ;) men jag kan bara föreställa mig att som förälder kan det kännas bättre att ha fått reda på det innan.

Oj vad vuxen och präktig jag lät hoppas att du blir nöjd med resultatet och allt går bra för dig!!

Gå gärna till tråden "Bröstförstoring 10" istället för att starta nya för varje fråga.

Mvh!

Jag velade jättelänge (flera månader) med att berätta för mina föräldrar. Till slut kom jag fram till att de förtjänade min tillit och att få veta att jag skulle genomgå en operation (det kan ju trots allt hända oväntade saker under såna ingrepp). Jag skrev långa brev och pratade med dem i telefon etc och lyckades till slut få dem att inse att jag varken var oansvarig, naiv, knäpp eller impulsiv. Jag betonade flera gånger att jag inte ville att någon annan skulle få veta min hemlighet och att jag litade på att de inte spred den. Utöver mina föräldrar visste endast två personer om vad jag skulle göra.

Två timmar senare spred mina föräldrar nyheten om bröstoperationen till alla i min släkt (ca 20 vuxna pers), inkl skvallertanter utan att jag fick veta det. Även grannar och vänner m.m.

Några månader senare, på en släktmiddag, fick jag plötsligt reda på, via en låg pik, att alla visste om min operation (min nya bröststorlek märks inte med kläder på) och berättade under hånskratt att jag var en andra klassens människa.

Så kan det gå. Nu har jag inget förtroende alls för mina föräldrar och kommer aldrig någonsin att berätta något känsligt för dem igen. Om du inte vill att din hemlighet ska spridas, kan det vara en god idé att hålla operationen för dig själv. Just bröstoperationer verkar vara en fruktansvärt het potatis. Oavsett om männsikor mår bättre efter operationen, eller inte, är väldigt många snabba med att totalfördöma oss som gör dem. Ibland utan att ens känna oss.

Den där smileyn var inte avsiktlig...

:( naaaw stackars dig det var inte särskilt kul! hoppas er relation inte blev helt förstörd av det. jag tror inte ja ska säga nåt förräns typ sista veckan innan operationen. jag är 23, o ja vet vad ja gör, dom kan ju inte hindra mig tekniskt sätt, men jag vill ju inte att det går som i ditt fall :( nåväl, det är ju en chock för dem, de kommer säkert över det efter en tid. jag förstår inte heller varför just bröstoperation anses så himla tabu. om folk fixar andra saker e det liksom helt ok.

ha det gott vännen!

Kexet

Trevlig familjemiddag, och trevlig familj! Man förvånas verkligen över hur en del kan välja att såra dem som borde stå dem allra närmast :(

För mig kändes helt naturligt att diskutera det med min mamma innan operationen, pappa däremot kändes lite värre. Mamma sa bara: det kan jag förstå att du vill...kan tilläggas att mina bröst vara väldigt olika stora så hon vet hur jobbigt jag tyckte det var. Jag började med att fråga henne lite fint hur hon skulle reagera om jag skulle vilja operera mina bröst och göra dom lika stora. Kan säga att jag trodde verkligen att reaktionen skulle bli kraftigare än: det kan jag förstå att du vill.....men har du verkligen råd?

Hur som helst så hade jag tänkt att pappa inte behövde veta, men så en kväll när jag skjutsade mina föräldrar till en fest. Pappa i framsätet och mamma bak så utbrister hon: JAG HAR BERÄTTAT FÖR PAPPA NU!!!.......trodde jag skulle dö och höll på att köra av vägen....men det gick bra, han var mest rädd för att folk skulle skära i mig.

Min kompis däremot valde att inte berätta något innan sin operation och hennes mamma grät i flera dagar efteråt efter att ha fått reda på det på omvägar.

Svårt att säga hur du ska göra, men själv tyckte jag det var skönt att min familj visste om det......visserligen lätt för mig att säga när min mamma reagerade som hon gjorde.....men skulle de bli komplikationer så behöver man kanske ha deras hjälp och då skulle i alla fall jag tycka att det kändes bäst om de redan visste.

Jag tror att många sätter likameds tecken mellan bröstop. o jätte bröst. Och föräldrar vill nog inte att deras döttrar får helt plötsligt "jättebröst".
Det var det första min mamma sa när hon såg mina de var ju inte så stora, men snygga.
Jag arbetar i en underklädes affär och ser så många kvinnor som op. sig och de allra flesta till en normal storlek.Men den bilden kommer inte fram utan bara bilden av "jättebrösten".Därför tror jag att alla är så fördomsfulla om bröstop.