Hej
just nu är jag så usel och dålig på att fixa detta att jag inte ens känner att jag vill skriva :( Fattar inte varför. Jag var ju så duktig, det gick så bra. Det var inte ens jobbigt och jag har ju för sjutton ett bröllop som borde motivera mig som attan, men jag har tappat stinget!!!
Kanske all stress som varit nu pga lägenhetsförsäljning (de var här o tog fotona idag, har aldrig varit så stressad som timmarna mellan kl.9 och 14, måste ha bränt hur mkt kalorier som helst i mitt städande, putsande, skrubbande och hysteriska homestylande ) + att jag ju har sån penga/jobbångest. Är timanställd (socionom) på ett utredningshem och där är så få dagar för mig nu pga att där bor få barn för tillfället, så vi klarar oss inte. Jag har ingen a-kassa heller så det känns tungt...
Kanske beror det alltså på min livslånga vana av tröstätande för att jag bär på så mkt inre stress...
ska köra hel kur denna vekcan med nutrilett har jag bestämt nu så kan jag känna att jag kommer igång igen. Vägde mig på jobbet sen och har iallafall ej gått upp nåt, men heller inte ner, alltid något!
:)
Jag HAR ju trots allt gått ner över 10 kg (nästan 13) sen jag började för 4 månader sen och det ÄR ju faktiskt en del!
Har ca 10-15 kg kvar och det SKA gå...
Önskar att motivationen och styrkan var konstant, att frestelser inte bekom mig. Varför är man superstrong ibland för att sen falla som en pannkaka??? När man egentligen fortfarande ÄR motiverad???
Visst är det skumt!
Tack snälla ni för att ni finns ohc för att ni peppar och hejar på. Det betyder mycket. Jag är livrädd att gå upp allt igen...
Jag VILL inte väga mer än jag gör nu, jag vill väga mindre
Sökte iallafall precis nyss ett jobb som lät jätteintressant, så jobbångesten får lov att lägga sig ett tag nu (det är inte troligt att jag får jobbet men ändå )