Fixa vikten till augusti-08. Är ni med??

Midja: 94,5 cm (+0,5)
Stuss: 111 (+1)
Bröst: 108 (+-0)

Så det har definitivt ökat... trist men så är det när man inte håller fokus, tyvärr och jag har ju verkligen i två veckor nu, gjort allt man INTE ska

Nu jä..lar...

På fredag och lördag kommer jag att unna mig dock för då är ju vi på spa och ska äta trerätters supé osv så då GÅR det ju ej att vara duktig men i övrigt så är det stenhård fokus som gäller nu.

Ska simma flera kilometer när vi är på spa och veckan efter börjar jag ju simma i badhuset här i stan oxå. Mitt problem är ju verkligen att jag rör på mig för lite!!! Det ska väl för sjutton inte vara så svårt att sluta vara en soffpotatis!?

Sara och Per

jag klarar INTE pulvret man blandar. Det kräks jag nästan av, utan jag kör den SVINDYRA varianten, dvs jag köper de färdiga tetraförpackade drinkarna m sugrör till och sjävla barerna (chokladkakorna) och de är jättegoda!!!

Favoriten är nutrilett chokladdryck (smakar praktiskt taget som pucko!!) och bland barerna så gillar jag många, men godast är nog karamell (kola och choklad, ganska seg, god) och jordnöt (gillade jag ej först men den håller i längden, känns inte så söt) och sedan finns det brownie som oxå är god.

Naturdiet har oxå goda barer, bla hasselnöt, mums...

Dessa klarar jag men pulvret man själv blandar. URK...

Har hört att modifasts pulver ska vara mkt godare och helt ok. Ska ta och testa det så småningom. Jag använder ju dessa produkter för att komma igång och för att "känna" att jag är duktig lixom... mest för psyket alltså, eftersom det ger ett snabbt resultat och detta peppar mig enormt och sen BLIR jag duktig lixom

Hej alla nya...

rusar in för jag är på väg t jobbet... missade ju vikten i måndags för jag ej kunde väga mig...

Vägde mig igår dock och jag står, som jag visste, kvar på samma. men det är bara att kämpa vidare.

Annim och mariaochmichael

det funkar ganska bra för alla att väga sig samma dag, annars rapporterar vi bara någon dag efter. Vi har hittills kört måndagar och det funkar jättebra...

Vi brukar då rapportera vikt, bystmått, magmått och stussmått :) Det är kul att följa allas framgångar och peppar vid små bakslag...

Själv har jag haft värsta motivationskrisen i två veckor och hade ej gått ner ett smack, men åtminstone ej gått upp vilket jag trodde

näää shit nu måste jag rusa...

KRAMAR TILL ALLA... Vi är verklgien duktiga hela högen

Usch jag känner fortfarande inte att jag hittat tillbaka till min motivation (JAG VILL JU SÅ JÄ..LA GÄRNA VARA SMAL IGEN, VAR JU SUPERFIN INNAN OCH SAKNAR MIN GAMLA KROPP SÅ JAG GRÅTER EFTER DEN IBLAND). känner mig smal i huvudet och blir så jä..la ledsen när jag ser mig själv.

Nu i helgen var vi på spa jag och sambon och jag mådde sjukt dåligt i min bikini. Jag mådde så illa över mig själv och när jag såg fotona på mig själv från kvällen då vi satt på nattklubben, jag var sminkad och tyckte jag gjort mig fin lixom, så ser jag ut som en val.

jag blir så CHOCKAD. Jag blir så fruktansvärt chockad, på allvar, när jag ser mig själv. Då känns allt så lönlöst, så ledsamt. Jag blir arg, jag blir rasande, jag vill slå mig själv på käften.

Hur dum får man bli om man äter upp sig 40 kg när man är gravid två år i rad och tänker att amningen kommer fixa detta.

Mmmm SÄKERT...

Har dessutom en väninna som gjorde en gastric bypass för 9 månader sen. HOn vägde då 150 kilo. Nu är hon smalare än jag!

Missförstå mig inte, jag är så jä..la glad för hennes skull men hon rasar ju i vikt vad hon än äter, hon har ju för sjutton en minimal magsäck och en stor bit av tarmarna är borta!!! Menar INTE att det är vad jag önskar men hon går ju ner och går ner och går ner och är såååå glad, sprudlande och behöver inte kämpa (nä hon kämpar inte utan hon unnar sig det hon vill ha) och jag kämpar och kämpar och kämpar men det rör sig knappt och jag blir så fruktansvärt ledsen, så besviken och vad händer då...

Jo jag äter, jag sackar efter, jag orkar inte bry mig, jag resignerar och tänker att jag väl får leva resten av livet så här och sen kommer tankarna om att -ja men jag ska ju vara glad för att jag är frisk, mina barn är friska min sambo älskar mig som jag är osv osv, dumma bortförklaringar som ska rättfärdiga mig att se ut på det här jä..la viset.

Väger mig inte imorgon, ville bara säga det. Tror att jag är uppe på 85 igen jag som nästan var nere under 80.

Jag vill väga mina vanliga 60 kilo. För 4 år sen var jag skitsnygg, hade rutor på magen. Va f...n har jag gjort mot mig själv. Jag mår APA.

Förlåt mig så hemskt mycket att jag deppar ihop så här men jag ser ingen utväg ut ur det här för jag ORKAR inte när det går så här sakta. Jag vill bara dra något gammalt över mig. Jag orkar inte.

Just nu känns det som att jag pga fetman faktiskt inte vill gifta mig. Jag vill vara smal på mitt bröllop. jag ÄR smal inuti, jag är en smal tjej i en FET kropp och det känns för jä..ligt.

usch förlåt för mitt gnällinlägg men jag sitter här och gråter, tjuter så tårarna sprutar och fattar inte hur jag ska fixa detta. det är 20-25 kilo som ska bort och jag kan inte ens se, skymta den snygga kroppen där under någonstans.

Var f..n är den???? Allt överflödsskinn efter tre barn och alla celluliter sen... Jag vet att man ska vara "stolt" över sina märken från graviditeter osv och att jag är så lyckligt lottad som har fått tre friska barn, men jag avskyr ju min egen kropp nu. Det kan jag ju inte bortse från, tyvärr...

Hej allihop

tack för era svar...

Jag tror inte att jag ogillar mig själv egentligen. Inatt var jag extremt deppig, satt uppe ensam, kollade fotona från spa-weekenden, kollade gamla foton på mig själv med tvättbrädemage och snygga bröst och äcklades så jä..la mkt av mig själv eftesrom jag under dagen inte klarat att hålla mig ifrån nånting, hade ätit upp både sonens rester från lördagsgodiset OCH en halv påse chips som vi hade kvar hemma.

Sånt gör mig rasande.

Tror det var den där jä..la frustrationen, vansinnesilskan jag kan känna för att det f..n inte går fort nog. Jag vill inte vara smal om ett år, jag vill vara smal nu, jag vill ju ALDRIG HA VARIT FET lixom. Är så arg på mig själv för det hade varit så lätt att ALDRIG ha låtit detta hända. Jag LÄT det hända och det gör mig rasande. Kan lixom inte förlåta mig själv för det.

Det är väl det som är mitt problem.

Gillar mig själv som person, jag är snäll, omtänksam, trevlig, rolig etc, men jag är inte vän med mitt utseende för tillfället och jag känner mig enormt oattraktiv rent fysiskt!

Min sambo bryr sig verkligen inte, han äslkar mig som jag är och tänder exakt lika mkt på mig, inga skillnader i vårt sexliv eller så men JAG tänder INTE på mig själv.

Det gjorde jag ju tidigare...

visst kunde jag kanske prata m någon, men det är ju bara i svaga stunder som jag är rikigt låg, tex när jag inte klarat av att vara "duktig" osv.

Jag ställer nog höga krav på mig själv och jag blir riktigt nedslagen och fylld av självförakt när jag inte klarar av att uppfylla mina egna krav.

Får väl verkligen försöka att bli mindre sträng mot mig själv men jag vet inte hur jag ska lära mig att stå ut med att detta går sakta för allra mest av allt (ärligt talat, om jag haft pengar) så hade jag bara velat fettsuga bort allt det här överflödet så att jag hade kunnat ägna min energi åt att bibehålla figuren jag HAR, för det har jag aldrig haft problem med. När jag väl ÄR smal så är jag mycket mån om att fortsätta vara snygg.

Dessa graviditeter, två på två år, med chokladnojja som craving, suck... Åt nog ett kg choklad om dagen eller nåt.

Sååååå KORKAT...

Men ni är för gulliga här inne, som verkligen tagit er tid att svara så engagerat. TAck snälla ni...

jag är nog inte deprimerad utan bara förbannad på mig själv, vilket gör mig tokig ibland.

Önskar jag kunde ta mig upp ur svackan jag haft nu i några veckor för det gick ju så himla bra och nu har jag lixom inte kraft kvar.

Men jag VILL VILL VILL gå ner 15 kg till. Jag SKA vara fin på mitt bröllop.

Jag vill vara fin resten av livet... (fin i mina egna ögon alltså )

Tack än en gång gulliga gulliga ni... jag brukar verkligen INTE vara en gnällmoster eller en negativ person... haha

tvärtom, men jag har absolut inte varit mig själv de senaste veckorna. Mycket stress med jobbsökande och försäljning av lägenhet, mkt bråk m sambon som resultat av detta så jag är nog helt enkelt lite av banan just nu.

Massor av kramar till er...

Anja

Nu låter det på mig som att jag inte tycker att mulliga tjejer är snygga. Så dumt... för det är INTE sant. Om jag ska vara ärlig så tycker jag ofta att just mulliga tjejer är otroligt vackra och attraktiva och hade JAG varit kille, eller lesbisk eller bisexuell så hade jag definitivt dragits till mulliga tjejer rent fysiskt, inte smala tjejer.

Men jag har noll tolerans för mullighet, fetma, övervikt hos mig själv... skumt va??? Helskumt tycker jag!

GME76 080802

Ja verkligen ett psykbryt... Det har väl gått sådär. Mitt tänk har sabbats av någon anledning. Har kommit in i det där, jag har ändå inet varit så duktig på sistone så vad gör en bulle"-tänket... NI vet, där det känns som att man måste börja om från början med en HELT REN dag så att man känner sig duktig igen.

men vi vet ju alla hur lätta den där FÖRSTA DAGEN är.

Det ska gå dock...

Något som jag är lite stolt över är att jag iallafall börjat göra situps och armhävningar på kvällen *asg* Första dagen efter hade jag så ont att jag knappt kunde skratta eller lyfta armarna Jag tycker redan att jag ser lite resultat på mina enormt uttänjda magmuskler... Trots att jag gått upp fyra kilo under mina omotiverade veckor så är midjemåttet konstant och det är ju skönt!

Har bestämt mig för att börja med konditionsträning/styrketräning istället för simning eller eventuellt sedan kombinera detta. väntar bara på att pengarna ska trilla in. Det får bli nästa månad för lönen jag får denna månad är INTE stor.

Fejs

Angående GI-metoden (som jag själv inte har testat) så får man väl äta kött??? rätta mig någon om jag har fel men det är väl kolhydrater man ej ska äta då, dvs inte bröd, pasta, potatis etc...

Så kött är ju helt ok!

Jag är precis som du, det är motionen som är det svåra. Jag skjuter på det, hittar på ursäkter till att inte göra det... Har heller ingen att motionera med och jag skulle aldrig förmå mig att gå på gruppgympa utan att känna någon. Tycker det känns hemskt. Så simning eller gym är det enda för mig. Där man kan känna sig anonym och hålla sig i skymundan, var obemärkt...

men att ta steget och gå dit, känna sig bortkommen, behöva fråga om hjälp osv, ryser bara jag tänker på det... Fruktansvärt jobbigt för mig. Jag tänker mig att folk undrar va f..n den där feta bruden tror att hon håller på med och tror hon verkligen att träning kan hjälpa henne med allt det där fettet typ... äh jag vet att jag är skitlöjlig säkert men när jag försökte träna tidigare så var ju för sjutton alla brudar i träningslokalen smala och plattmagade. Jag gick dit EN gång och aldrig mer. Kände mig totalt främmande och utanför. Ryyys...

Men så SKA MAN JU verkligen inte tänka!!! Var bor du?

Samos07

Superfin klänning!!!

Jag ska oxå ha en med snörning... Funderar på om jag ska köpa strl 44, som går att snöra ner till 42 (eller om det t.om var 40) för då kan det lixom inte misslyckas eller???

Jag är förvisso strl 46 nu, men till strl 44 är det inte långt!