Sniktråd -hur stor var den minsta gåvan ni fick?

Vi önskade oss pengar till bröllopsresa:

Min mans släktingar (inte de närmaste) gick i hop ett gäng och gav ca 100 kr per person. Det är ofint att va otacksam men om man nu får va det; hade kanske räknat med lite mer trots allt. Festen var påkostad från vår sida och de hade inte långt att resa.

Jag blev mer förvånad när några av mina närmaste vänner gav 300 per par, fast de betalade förstås för boende och bilresa, möhippa etc.

De flesta gav 400 per par, en del 500 och några få mycket generösa gav 500 per person eller 1000 per par vilket vi inte hade räknat med!

Om jag får va helt ärlig i det här sammanhanget med er: Jag nog "räknat" med att vi skulle lite mer, själva lägger vi mellan 500 och 1000 beroende på vem som gifter sig och vad vi får lägga för andra utlägg!

Men grejen verkar va att det är så individuellt hur folk tänker och nu så här i efterhand tänker vi ju inte på presenter/pengar utan är bara oerhört glada att alla ville komma och fira vår stora dag....

Men man lyfter ju på ögonbrynet när man hör talas om 45 kr, 8o kr och löften som aldrig blir av - de måste tänka att det där med presenter är totalt ovidkommande!

Nä alltså det där med tallriken slår ju alla rekord - åt andra hållet.

hade jag varit ensam och inte kunde gå i hop med nån hade jag nog hellre köpt ett presentkort på kanske 400 max, jag menar de kunde väl ändå inte förvänta sig att folk ensamma skulle köpa ett sånt där fat.

Är detta paret "girigt" i vanliga fall med? Hur reagerade de på talet?

I övrigt, helt OTROLIGT att en miljonär gav en finlandskryssning i present som redan gått ut...

Jag skrattar så jag skriker när jag läser den här tråden!!!!
(jag behöver få i gång värkar för jag har gått över beräknat födseldatum).

Alltså de där mormors och farmors presenterna tar verkligen priset, jag smäller av. Porslinsgubbar för en tia och hästböcker till en 24-åring....

Skottdagen 2008. BRA att du hittat en bättre arbetsgivare än någon som brydde sig så lite som din förra gjorde!!! Man tror inte det är sant!

en bajsbrun kaffekopp där örat trillat av - HELT SANSLÖST, skämdes han inte?

Nåt annat OT - jag tycker det är aningen sniket när man som singel skall betala lika mycket till en present som ett par gör tillsammans. Det har hänt mig vid minst två tillfällen. exempelvis: Jag och en kompis + pojkvän (det här var när jag var singel) var bjudna på bröllop. Eftersom killen inte kände brudparet så väl (men tillräckligt väl för att bli bjuden...) så tyckte min kompis inte att han skulle betala på nån present. Så vi köper nåt endast vi två (nåt de önskar för ca 300 kr var) men ÄNDÅ står han med på kortet, ovanför mitt namn dessutom OCH hans kuvertkostnad på bröllopet är dessutom precis detsamma som för alla andras - han kom mycket billigt undan - sniket av dom tycker jag!!!

Andra gången är nästan ännu "värre" - då skulle jag och min kompis plus hennes man gå i hop med en inflyttningspresent till en annan kompis + hennes kille. Dessa två par umgicks jättemycket (jag var inte särskilt ofta bjuden när det var "parumgänge"). Men när det gällde presenten så skulle helt plötsligt den endast betalas av mig och den andra tjejen. Det här handlar om två höginkomstagare som umgicks mycket med de som skulle ha presenten. Hur kan det då vara rimligt att de som gift par (bara för att de är ett par) betalar lika mycket som jag som singel?

Diskriminering tycker jag! Säkert är det andra som tycker annorlunda!

jag har inget emot att "bara gå på vigsel" (om det inte är så att ALLA ANDRA är bjudna på festen utom jag) men jag undrar; finns det alltså dom som bjuder in enbart till vigseln via ett inbjudningskort??!! De gånger jag gått endast på vigsel har det mer varit "A och B ska gifta sig, KUL, jag tror jag ska gå till kyrkan och kolla..."

Jag tror knappast jag skulle gå dit finklädd, och jag skulle absolut inte ta med mig en present. De kan de väl inte räkna med? Däremot ett kort kanske..

De där bruna handukarna för 35 spänn HAHAHA, och gratisgåvor från Haléns!!!!

Jag håller nog med Liinda där. tackar man ja till bröllopet kan man nog kosta på sig en present kring 200 per person i alla fall (trots att man har andra utlägg) - Brudparet lägger ju ut enormt mycket mer så då kanske man tillfälligt kan stryka nån annan utgift man har.

När det gäller det där med "andra utlägg" exempelvis resa, boende, kläder etc - man har ju alltid möjligheten att tacka nej till en inbjudan om det blir för dyrt!

Och det där med att man skulle lägga mindre än dessa 150- 200 på en present för att man inte känner brudparet så väl? Om man inte känner paret så väl varför går man på bröllopet?

Detta var bara mina tankar....

Maljor, låter som ett litet konstigt resonemang av din svärmor.

VISST om nu hon lägger för (de yngre antar jag?) syskonen för att de inte har egen inkomst så blir kanske hennes inkomst ansträngd, men när det som sagt gäller hennes egen bror är det kanske inget att trassla om...

fast det där är ju förstås ett gränsland när jag tänker efter... Om min syster och jag går i hop om en present till min pappa räknar jag med att hon och jag delar lika fast hon har två barn och en man och jag ett barn och en man. jag menar ungarna är ju så små, vi kan ju inte börja dela upp det på 7 personer när de är under 10..

Maljor, mycket konstigt resonemnag av din svärmor tycker jag. Om de har det så gott ställt hade de ju kunnat betala allt då!!

Ja ibland är bästa lösningen helt enkelt att köpa själv...

Så här tycker jag - om det där att ge presenter eller ej..

Om man är bjuden nånstans och väljer att gå har man med sig en present (eller blomma eller nåt) vare sig det är födelsedag, konfirmation eller annat. Och vare sig man fått present av dem tidigare eller man inte har barn som fått presenter etc.

Om man väljer att inte gå på det man blir inbjuden till bör den som bjuder in heller inte "räkna" med present. samma sak gäller om nån fyller eller konfirmeras etc men inte bjuder in - då kan man såklart ännu mindre "räkna" med present.

DÄREMOT kan ju den som väljer att inte gå dit den är bjuden till ändå välja att ge en present i efterhand, eller vara med i en insamling etc, men det bör inte tas för givet.