Anja - Praktiskt. Jag skulle dock aldrig göra det, för då har inte jag koll på vad de gör, även om de vet vad jag har tänkt att de ska göra.. 
Men, jag är också rätt trött efter de däringa julkorten, så det kan nog ge mer inspiration att göra festprogram!
Pumpkin - Det är bra det. Du har så mycket koll!! Det är väldans bra!! Och om det går i arv - så är det ju också väldigt bra! Min mamma blev gravid "när hon ville det" så då hoppas jag väl på att det går i arv - vikten däremot behöver inte gå i arv.
Vilken massa termer och grejer man kommer få lära sig när/om det blir dags för en bebis.. Ska bli mycket intressant, ska jag säga.
Pumpkin - Välj INTE Europaprogrammet! Säkert finns det de som har bra erfarenhet av det, men inte jag. JAg är ju som du och påbörjar lite projekt då och då. Det är ett som jag verkligen ångrar. Kanske berodde det på att jag redan läst en hel del kurser på SU men alltså.. Nej. Ingenting jag rekomenderar. Du har väl dessutom läst en del redan - om jag nu inte minns fel - så i så fall är det bättre att du använder dig av det. Jag var och pratade med en studievägledare när jag började med Europagrejen. Hon menade att det där "att bli något" och att man bara blir någonting för att man läser ett program är helt fel. Har man redan en del kurser kan man lika gärna ta dem, lägga till saker för att få till en bra kombination och söka på den examen man då tar ut. Själv har jag ju läst både ditten och datten, men nu när jag inte gjort någonting på ett tag tror jag ändå att jag ska ta och komplettera mina poäng med 80 poäng arkeologi och ta ut en fil.mag. Då har man inte gjort allt för inget liksom. Sen är det klart att man, om man t.ex ska bli läkare, så är det förmodligen bättre via ett program - men då är det ju mer specifika yrken. Du ÄR ju faktiskt någonting inte enbart för att du tillhör en viss yrkeskategori som polis eller läkare.
Oj, vad det blev långt. Det är ju bara min åsikt, det kanske är helt fel att resonera så, men man gör ju det man vill. Det är, som skrivet, beroende på vad man vill göra. Men det är ju alltid bra att ha nytta av det man redan läst.
I övrigt - jag är jättebarnslig, och jag känner ungefär som att jag inte är någonting. Sjukskriven och 28,5 år. När jag var yngre var liksom 28 en tid då man var SÅ gammal. Tänkte att jag hade man, barn, jobb, hund, villa, volvo - ja - ni vet. Nu tänker jag att "hur skulle jag ha hunnit med det???" och NÄR? Mina kompisar som har jobb säger att jag ju är gift t.ex. Och det har de ju rätt i. Fast ändå - jag trodde jag skulle vara mycket äldre än vad jag är. Sen är det ju ingen i min närmaste bekantskapskrets som har barn och sådär, vilket ju kanske leder till att man lever kvar i "ungdomen" på ett annat sätt. Hade fler haft barn, så tror jag det vore annorlunda. Därmed inte sagt att jag känt mig äldre!!!!
Kära nån, vad jag skriver... Jag har fortfarande inte tagit tag i mina kort och det, men tänkt - jag tror de här två färgerna blir fina, och så guld till. För att inte tala om den där tårtan... I LOVE! Sen är allt klart, vi behöver inte mer. Kan fixa lite korv med bröd eller nåt. 
Jag kom just på mitt värsta vuxanpoäng - Jag missar aldrig "På spåret"! Björn Hellberg - mmmmmmmm... 
Anne - Ja, det kan jag tänka mig att det finns. Sen kan jag tänka mig att det finns skolor som smäller högre än andra också.. Fast det är kanske en fördom..
Pumpkin - Ja, prata med en studievägledare, du har ju en hel del, så det bör ju gå att hitta nåt som kompletterar bra. Ang. färgerna - vi hade ju guld med från början, rött och vitt och svart har jag för mig också. Men somrigt känns det inte, så jag tror mer på det här, även om jag varit väldigt tveksam till det rosa. Fast nu har jag ju hittat rätt nyans!!
Inte riktigt knallknallrosa, men ganska nära.. Eller, det kanske är knallcerise.. Hmmm. Iaf, Om den blir för stark, så tror jag det blir så att vi använder den mer som komplement. Brun och vit som bas och rosa och guld till detaljer.
Pumpkin - Aha! Det är ju bra att vi inte kör ALLT likadant :-P
Jag gillar den mörka kombinationen bättre.
Nu har jag skrivit ett vuxet inlägg i min blogg om arkeolgi.
Gooooooooood moooooooooorning sunshines!
Gudars vad roligt att läsa in sig i tråden - fasen vad ni skriver.
Tror definitivt att jag ska dra en vinare med maken ikväll.. :-P Han blev förövrigt nästintill generad när jag berättade (delar) om vad ni skrivit om. Inser nu att min dator (vår kanske) måste vara ständigt uppkopplad för att man ska hänga med. Missar ju både det ena och andra.. Hade ett tag tänkt vara nyttig och gå ute en promenad, men nu vete schjöööön. Man hänger ju inte med i tråden då..
Ah... Jag ska ju kirra en gästlista till vår rostmadame. Tycker ni jag är helt fel ute om jag stryker vissa, somliga som inte ens har hört av sig och sagt ett ljud om vårt giftemål? Alltså - det var ju rätt uppenbart att vi gift oss och att det är fritt fram att säga något, men inte ett ljud. Det är som om det inte har hänt... Jag blir besviken, speciellt när jag tänker på att jag tänkt ha den tjejen som tärna. Så mycket bryr hon sig, liksom. Andra, som jag inte ens pratat med på år och dag hör av sig, men inte den jag verkligen trott. Okej, hon kanske blir besviken för att hon inte blir tärna på riktigt då, det kan jag förstå, men då kan man ju åtminstone säga det....
Min käre älskling är ingen som gillar offentlig sex - han tycker det är obehagligt att krypa ner i sängen på mer än två sekunder när det är tänt i sovrummet och gardiner inte är fördragna.. Själv kan jag ju tycka att det är lite spännande. Fast å andra sidan, när vi väl är i gång, så bryr han sig ju inte, moahahhaha...
Pumpkin - Nej, jag tänker att det är lite väl drastiskt kanske, å andra sidan har vår kommunikation efter det känts mest konstlad och ja. Så jag vet inte. Får se när det väl är dags, helt enkelt.. (att skicka ut inbjudningarna alltså).
Nu ska jag ta en dusch och sen ska jag faktiskt gå ut ändå, trots att jag kommer missa detta chattande. 
Men, jag kommer tillbaka.
Bellanote - Gudars så träligt! Försök dra det ur honom (fast det har du kanske testat förut.. Men iaf, lättare att lösa om man pratar liksom..
Englali - Jag testade en gång med sexstrejk, för att han skulle ta initiativet. Det fungerade inte, han fattade inte ens att jag strejkat.. (och du hade vi ändå sex ganska ofta före dess). Han bara tänkte att jag inte ville. Daaaahhh.. Sen blev det lite bättre, fast nu är det likadant igen. Fast jag tror att det beror på många saker, dels att jag ju nu mår som jag mår och inte alls har lust på trehundra år och också att mitt ex tog sig friheten att ha sex när han tyckte det passade. Men, det är ju en jädra skillnad nu.. Nåja. Vi fick till det ändå i morse, och jag är inte den som bangar.. 
Märker att ni skrivit en del under natten - jag hoppas ni hade trevligt. Det ska bli roligt att ha en stor BT-träff tycker jag!!
Har upptäckt att min mage ser gravid ut!!! Ni vet, sådär en liten bulle. Jag utgår ifrån att det är fett, för jag borde väl kanske inte haft mens på ett tag om det började synas.. Får börja mitt nya liv i morgon, eller när jag nu blir frisk från den här satans förkylningen!
Idag ska vi sammanföra toastmaster och toastmadame för första gången. Vi ska gå på en basketmatch, toastmaster är bollkalle i ett lag som ska spela här idag, så då tänkte vi slå till. Kan tänka mig att de kan tycka en träff så de har sett varandra kan vara en bra grej! Jag hoppas det går bra.. Men de har ju pratats vid iaf tidigare, och de verkar gå bra. Jag hoppas bara att tmme slipper göra allt - det finns en viss sån tendens hos herr master. Men, vi får väl se..
Pumpkin - Det är så svårt att veta hur man "ska" känna sig som gift. Det är annorlunda, men ändå inte. Man är ju samma gamla vanliga, fast med nytt efternamn (i mitt fall då). Men samtidigt, så känns det ju väldigt, väldigt vuxet.. Och de där tankarna om det är läge nu, eller borde man vänta, liksom allt som snurrar - men är det rätt så är det, och man känner det bäst själv. Det känns fortfarande konstigt att säga "min man" istället för "sambon", men andra i omgivningen reagerar ju inte så värst. Jag tror ibland att mina vänner tänker mer på det, än vad jag gör. Kanske för att jag är den enda som är gift...
hondafreak - här är en till från Jkpg.. Vi ska ha festen i IKHP-stugan den 5/7. Vi gifte oss dock i september förra året. I hemlighet med bara våra föräldrar närvarande.
Nu har vi fört samman rostparet, det ska nog gå bra, även om toastmaster var förtvivlad efter lagets förlust. I bättre stämning ska det bli fint, det tror jag allt. Jag blir lite nervös när de pratar om hemligheter som jag inte får höra... :-O
Apropå barn - vi är hemskt sugna på det. Därför är det roligt att min mage ser ut som en gravidmage. Det är ju roligare att låtsas att det är det också, så slipper man sitt dåliga godissamvete. Fast idag åt vi på Max, jag valde något 'nyttigt' dvs. nyckelhålsmärkt med ramlösa och sallad... Fast så hade de glass med turkisk peppar. Tur vi var två som kunde dela....
Englali - Som sagt, jag är glad om det alls blir barn. Lika bra att köra.. Det blir som det blir. Och om det INTE går, så måste man ju hitta ett passande alternativ, men då måste man ju försökt ordentligt ett tag också...
Anja - Du kan få låna min hjälm (om du nu inte har det redan kanske). Jag har ingen cykel nämligen. Förstår VERKLIGEN din irritation.
Det här känns lite uttjatad fras stundtals, men, när jag bodde i en förort t Sthlm och skulle in till Universitetet så var det banne mig ALDRIG skottat, trots att jag kanske inte gav mig iväg förrän framåt förmiddagen (givetvis tidigare, eftersom pendeln och t-banan ständigt är försenad), varken där jag bodde eller i stan. Man borde haft egen skyffel och sand med sig, tydligen.
Jag har just lyssnat på "Du är allt" med Sonja Aldén och gråtit floder.. Kära ni vilken låt!! Jag blev impad. Har trots mitt bättre vetande hela dagen ätit-kräkts-ätit-kräkts och det har blivit en riktig j-la pissdag rent ut sagt. Har ändå varit ganska bra på att inte kräkas rätt länge nu, så varje bakslag känns tusen gånger värre, även om det bara är en dag/månad. Så, när jag hörde låten och tänkte på min underbara man, så får man ju inte stopp på det såklart.. Fast det är ju skönt också. Att gråta alltså.
Tack för att ni är så gulliga!!!
Idag är en bättre dag iaf... Jag var hos min kurator, och jag skulle ha gått på en kurs på ABF i morse, men det funkade inte, så nästa tillfälle (torsdag) så ska hon komma och hämta mig här hemma och skjutsa mig dit, så jag får någon som följer med mig. Det känns väldigt bra! Jag är sjukskriven till sista mars, och sen vet jag inte. Vi pratade lite idag, och förhoppningsvis kan jag börja med någon typ av arbetsträning efter det.. Hon skulle också kolla om det fanns någon möjlighet att få någon typ av stöd utifrån vid t.ex måltider och när jag ska göra någonting. Vi får se. Men det känns iaf skönt.
Nu har jag funderat på vart man hittar snygga sidenband? Alltså, jag har hittat på Åhléns, men det är inte så många färger.. Har någon en bra idé?
Tack Pumpkin- de hade ju rätt mycket fint. Ska kolla lite mer, tror jag, så får jag se. Inte rätt färger riktigt - MEN, jag är inte den som är den, precis...
Idag har jag kompletterat mitt hemmagym (jag fick boxsäck i julklapp) med mitt julklappspresentkort. Jag köpte en sån där gigantisk boll, en stegräknare och ett gummisnöre med handtag. Nu jädrar ska här tränas! Fast jag tror jag ska bli frisk från min förkylning, tror jag..
En tanke som kom idag - Tänk om folk tänker att det inte är så mycket bröllopsfest som när vigseln är med. Att de liksom tänker att det bara är en vanlig fest, eftersom vi redan gift oss och därför kommer de "om de kan". Fattar ni hur jag menar? Jag tycker förstås det är lite bridezillavarning på mig själv - men jag vill ju att alla ska komma! Eller, att så många som m öjligt som kan, ska komma såklart.. Man vet ju att det inte är den viktigaste saken för resten av världen, men liksom, det känns inte fullständigt förrän festen är klar - det är som att tiden nu är en transportssträcka mellan kyrka och festlokal liksom. Vi ska ju göra ett bildspel också, väl på plats, och kanske en dikt eller något sådant innan brudskålen. Jag blir nervös av det..
Såklart vi skriver bröllopsfest... Men ändå ororar jag mig. Kanske obefogat. Tänk, det är egentligen mest synd om dem - TÅRTAN är ju värd att kriga för.
BRA att ni pratar om Hotell.. Det ska ju såklart göras!
