För mycket är aldrig tillräckligt.

Tapetsera verkar supersvårt, har aldrig testat utan med varm hand överlåtit det åt hantverkarna. Har däremot rivit ner fem lager tapeter från ett helt sekel, det var i sanning det jävligaste jag varit med om (förutom att putsa bredspacklade väggar, fönsternicher och tak i en hel, 120m2 lägenhet... den hostan var inte att leka med). Favvoakiviteten är, uhm, bestämma hur det kommer att se ut. Gillar inte så mycket mer i renoveringsväg, men är en bra projektledare tycker i alla fall jag själv ;)

Nu har vännerna, journalisten och fotografen stuckit, vi har ätit middag och snart är det läggdags. Det var jätteskoj, fast svårt att koncentrera sig på att baka medan man pratar och någon antecknar samtidigt... höll på att glömma sockret i biscottina. Sen stylade jag vardagsrummet hur fint som helst med lussekattsfat, glögg, levande ljus, mossa, gran - you name it. De ville ha jul och jul fick de! Nu väntar jag med spänning på mappas reaktion när de öppnar lokalblaskan på julafton... Förhoppningsvis får ingen av oss en chock av negativt slag, i morgon bitti ska jag i alla fall läsa igenom artikeln och kolla att allt är OK. Amelle, eller hur HATAR man när folk kräver att få göra det men shit vad man förstår det när man själv sitter i andra ändan... ska i alla fall ha stor respekt för kreativ frihet men noll tolerans mot faktafel.

Värsta jag varit med om var nog när jag gjorde en jätteintervju med Ebba von Sydow och sen rättade hon hela texten med rödpenna, tyckte framför allt att jag använde för mycket kommatecken och på tok för långa meningar (var i all världen fick hon nu det ifrån ;) ) däremot var hon urcool för jag hade "fått ihop" texten genom att skriva att hon hade gucciväska och rakfönat hår, trots att hon dissade bägge fenomen som ute, och sen avslutade jag med att "även solen har sina fläckar." Hennes reaktion: "Visserligen var det en Chloe-väska och mitt hår är naturligt rakt och inte fönat, men jag bjussar på det för jag tycker att du fick ihop texten så snyggt." Då bara älskade man henne.

Lapinette, din make petig, vaaaa? ;)

Lapinette: Min man skulle ge din man en fet match i petkampen kan jag lova.

Amelle, vad var det för föreställning? Lång som i, eh, lång, eller lång som i utdraget lidande?

Lapinette: Det värsta är hantverkarna som aldrig dyker upp... stod en gång i nästan två timmar och väntade utanför min port i Malmö. Det var på den tiden det gick lite för bra för byggbranchen, vet inte hur det är nu. Vi hade i alla fall ett par riktiga pärlor. En snickare i Malmö som jobbade ihop med en plattsättare och en målare, unga, duktiga och skitsnabba.

I Stockholm tog jag in offerter från tre firmor per projekt och då sållade de värsta bovarna bort sig själva... vi hade riktig tur både med golvfirman och målaren faktiskt. Och vi körde vitt, för i slutändan blev det ändå billigare (vi kunde dra av vid försäljningen).

Hej på er!

Börjar med mest akuta grejen: Izunia, "molvärk" har nog nästan alla i början, känns rätt exakt som mensvärk, mer eller mindre stark. Några nätter hade jag faktiskt svårt att sova så ont det gjorde. Men "extrema krampanfall" låter allvarligare än så, du borde nog gå och kolla upp det. I synnerhet om det kommer blod också.

Förhoppningsis: GRATTIS!!! Det är dig verkligen väl förunnat. Vilken underbar julklapp! Och dina tryfflar låter helt vanvettigt goda, allihop. Vilken är din personliga favorit?

De senaste dagarna har jag varit så trött att jag knappt orkat skriva härinne. Har sovit dåligt, helt enkelt. Stressat, läst och - ahem - photoshoppat. Men i natt fick jag äntligen äntligen åtta timmars djup sömn, efter en dag som såg ut såhär, ungefär: Shoppade världens minsta strumpor på H&M, plus jättetrosor till mig själv (tack förhoppningsis!) och ett gulligt svart nattlinne med holkärm och volang, så nu har jag nåt att ha på mig när bebisen kommer till världen. Det var inte dyrt heller så jag kan kasta det om det blir skitigt. Sen åkte jag till en kompis och hämtade Nina Frisk som vi ska kolla på på julafton. Efter lunch lullade jag bort till favvokaféet Boonna2, ni vet där jag alltid satt och hängde i början när jag kom hit och där alla har Macar, där fikade jag med en av mina gravida mammisar (kanadensiska tjejen). Var såå trött. Tände lite ljus när jag kom hem, snaskade chokladtryfflar, lyssnade på Suzanne Vega och läste nya Mama. När det sen var dags för middag på närbelägna creperiet hade jag någorlunda ork. Det var supertrevligt, jag och mannen plus ett ur-nice tyskt par som ska ha barn exakt samtidigt satt och åt helt OK crepes (men absolut inte lika goda som mina och mannens) medan vi försökte övertrumfa varann med horrorstories à la Jim rose Circus Sideshow och Jackass. Vi tjejer var helt klart värst. Det är så skönt att skoja om sina fysiska, eh, groteskheter och få lite distans till allt. sov som sagt riktigt gott i natt, inga mygg, inga mardrömmar. Gick och simmade efter att ha mailat iväg ett fyrtiotal julkort. Nu ska jag luncha och sen ska jag uträtta en del ärenden på eftermiddagen. Tar det piano, tänker som sagt unna mig lättja, vissa aktiviteter som ska betas av på to do-listan och träning i lagom kombination.

På julafton kommer artikeln i tidningen. Jag fick läsa igenom den igår och journalisten tyckte inte att jag var en pain in the ass, vilket jag heller inte var. Däremot hittade jag ett par små korrmissar som han var tacksam över att jag fixade till. Det hela var i alla fall både charmigt och välskrivet. Önskar så att jag vore en fluga på väggen och fick se mina föräldrars min när de öppnar tidningen vid frukosten...

Kram, G

Kommer inte riktigt ihåg när jag hade molvärk, men det satte igång efter två månader ungefär och sen höll det väl på ytterligare någon eller ett par månader. Nu har jag haft aningen aningen igen, vissa dagar har jag också sammandragningar som nästan tar andan ur mig, sååå spännande med dessa galna krafter som legat begravda i kroppen. Lite som att ha en gammal bil som man plötsligt hittar turboknappen på.

Lapinette, tror inte att jag varit på Locanda, det råkar inte ligga på Kungsholmen eller..? Dansstep låter så annorlunda mot min stillsamma morgonsimning som väl nästan inte kan kvalificera som träning, men jag strävar på med mina 1000m två dagar i veckan. Plus styrketräningen lika ofta. I mitt nuvarande skick är det guld värt att hålla igång så oförtrutet och jämnt.

Julbord på gondolen låter ljuvligt, vilket generöst jobb din man har! Min mans jobb har bjudit mig EN gång, och det var 2005, på en liten sommarbuffé som avnjöts mitt i fabriken. Typ... legymsallad och kokt skinka i bigpack. Och nu snackar vi ändå ett multimegaenormt stort intnernationellt, franskt företag som definitivt har råd. Men nästa vecka blir det eventuellt "middag med fruarna". Vet inte vad som är värst... att aldrig bli bjuden eller vara tvungen att gå? Känner mig inte ett dugg besläktad med de flesta av expatfruarna.

Alltså nu GÅR det inte att skjuta upp längre.

Måste till posten.

Trots att det spöregnar. Får rigga Ipoden med lite bra musik och bita i det sura äpplet. Ciao!

Amen det vet jag ju såklart var det är! Har bara aldrig käkat där.

Lapinette, så skönt att läsa dina träningstokiga inlägg. Jag tränar ju inte alls lika intensivt som du men jag lovar att det är precis lika viktigt för mig ändå! Berättade jag att jag köpt ett litet hemmagym (hantlar och matta) så att jag ska kunna träna när bebisen har kommit? Den har för övrigt TVÅ egna gym, ett med havstema och ett superfint Tummen-gym. Ser fram emot hur vi ska ligga där bredvid varann och köra järnet (nåja) medan vi lyssnar på åttiotalsmusik.

Det var självfallet inte alls oangenämt att gå till posten. Lyssnade på nyladdade podden och gick genom stora parken som ligger alldeles i närheten. Den är riktigt schysst och modernistisk och designad av en fransk arkitekt, med exotiska träd, vattendrag, kanaler, broar och till och med ett svart svanpar. Eftersom det regnade var jag nästan ensam där jag sneddade över den långa träbron. På posten var det ingen kö och jag fick ut paketet direkt, sen gick jag tillbaka genom parken till ett litet kafé. Satte mig och sprättade paket med en lånad, vass kniv medan jag drack en cappuccino. Killarna tittade såklart nyfiket bakom disken och bakom draperiet, så fort jag kollade tillbaka slog de genast ner blicken men när jag återgick till sprättandet vajade det genast till bakom draperiet igen... de är liksom både söta och irriterade, kineserna, beroende på vilket humör man är. Glada är de i alla fall nästan jämt. Fick hela fyra fina julskivor från mamma och pappa, plus ett par samlingar som vi köpte på HMV på Oxford Street i somras och sedan glömde.

Handlade frukt på hemvägen, såg också att de hade en massa jordgubbar men det är liksom lite... fel för mig, mitt i allt julande. En papaya slank i alla fall ner, det är milt för magen.

förhoppningsis, längdskidor är jättemysigt men svårt när man bara är van vid slalom! Vi åkte en del i jurabergen i Frankrike för två vintrar sedan, det var rejäla branter och sååå knivigt att hålla balansen i backarna när man typ inte kan bromsa. Jag drösade än hit än dit och höll på att skratta ihjäl mig. Inte blev det bättre av att vi åt lunch uppe på toppen Frankrike style, med en massa Vin Chaud... de är för roliga fransmännen.

Skridskor är jag usel på, tror jag i alla fall, har inte åkt sedan mellanstadiet när vi brukade bege oss till ishallen hela klassen, eller till någon sjö. Jag åkte alltid på lädret och ramlade hela tiden så att knäna var gulgrönlila i en månad efteråt. Vi åkte nere på havet också, på den tiden (sent sjuttiotal) var det ju rejäla isar även nere i Skåne.

Du har nog rätt när det gäller tröttheten och eftersom det är så kort tid kvar och jag har lagom mycket att göra välkomnar jag känslan så länge jag bara slipper vara stressvaken på nätterna. Känner mig bara skönt trött idag, sov som sagt ut och nappade även på eftermiddagen, efter min Waitress-DVD. En helt OK feelgoodrulle med fina femtiotalsfärger. Snart kommer mannen hem, då ska vi käka vitlöksspäckad fläskfilé med smörstekta champinjoner, brysselkå, quinoa och rekorderlig gräddsås + sallad. Är så GLAD, mannen sa att han ska vara ledig på tisdag också, undrens tid är inte förbi!

Kram, G