För mycket är aldrig tillräckligt.

Lappis dito, dina helger låter exquisit!

Lapinette, har du inga iitala- eller Marimekko-grejer? Billigaste sättet är att shoppa några pappersservetter på NK-butiken så har du löst problematiken. Överkurs är island eller baltikum... let me know how you're doing.

zua, har du bott i indien? coolt! när och varför? vi verkar ha samma namnsmak! har du några favvo-killnamn, inför framtiden?

Amelle, vi älskade byggfabriken i malmö och ruinerade oss nästan där! Det är en sak att betala en massa för större grejer som skåp, men vi pröjsade 350:- för en sån liten kopparplatta som sitter runt nyckelhålet, och det var liksom inte ETT nyckelhål. Hittade också original-strömbrytare i bakelit, köpte typ femton stycken...De säljer också lister, alltså dörrfoder och liknande, men då surnade mannen till för det var skitdyrt och sen behöll de själva stålet (formen) så självklart gick mannen och tillverkade ett eget stål och gick till en verkstad och svarvade egna lister (som typ ingen kollade på när vi sålde lägenheten). those were the days.

Som ni alla märker är jag inget större fan av omfattande renovering utförd av en själv...

...och jag gillar också schackrutigt kakelgolv men inte mannen så jag fick bara ha det inne på en pytteliten WC.

Förhoppningsis, bor dina föräldrar i närheten ? Då skulle jag hänga hos dem och bli servad hela dagen.

Marimekko - här kryllar av falska marimekkotyger!

Förhoppningsis, det har du ju sagt, om dina föräldrar. Så klantigt av mig, hoppas du inte blev ledsen. Saknar bara mina egna föräldrars ömma omsorger jättemycket... speciellt som typ ALLAS mammor pysslar om dem och lagar mat osv när de fått barn. Ibland är det en smula sugigt att laga frukost-lunch-middag-fixa tvätt, vareviga dag. Men det funkar absolut.

Hej raringar, idag har jag för första gången åkt tunnelbana med plutten i bärsjal. Det gick bra men jag fick hoppa några överfulla tåg tills det kom ett som var halvtomt. Handlade blöjor, laxfilé och andra nödvändigheter och fick det mesta hemlevererat. När jag tog upp henne ur sjalen, hemma, skrek hon som en nyfödd igen. Sådär låter hon bara efter ett bad eller efter sjalen; lite spooky.

Ja, och sen har jag jobbat (bildtexter till artikeln ni minns + självpresentation för jag blir månadens medarbetare, coolt!) och tvättat och städat och, eeeh, nätshoppat lite till. I'm terrible. Fick också höra av mamma att jag måste skära ner på min chokladkonsumtion om jag vill att den lillas utslag ska bli bättre. Bummer. Hur GÖR man för att äta mindre choklad???

Ikväll är jag åter ensam; mannen ska på stor chefsmiddag. På to do listan står bara ett enda ord typ jämt: Sova!

Kram, G

Hej vänner! Sitter i det vackra ljuset (kan inte komma över hur skandinaviskt solen silas in genom de spröjsade fönstren, åt tre väderstreck) i vårt vardagsrum medan lillmonstret chillar i mitt knä; iförd pyamas i nästa storlek. Japp, nu har hon vuxit ut 1-3 månaderskläderna, däribland den adorable lilla randiga merino-dressen och ensemblen med grodor. Nu har hon fin heldräkt i crème med gröna djungeldjur och bruna kanter vilket inte är fy skam det heller. Framför allt är den dunmjuk och praktisk med knappar överallt.

Fashion update #2: Manhattanväninnan är på ingång, yes! Har saknat hennes härliga humör. Tänk att jag en gång störde mig på amerikanernas solighet och tyckte att den var falsk; nu inser jag ju att det oftast bara handlar om en social kompetens som snobbiga europeer saknar. Hur som helst har hon shoppat ett juicyställ åt mig; högst på önskelistan fanns ett blågrönt men byxorna var slut så hon skaffade istället nummer två; ett mörkblått i velour. super eftersom jag lever i juicy numera (plus morgonrocken från Vera Velour). Har tre hela ställ plus ett par byxor (jackan gav jag bort till en fattig väninna en gång när jag var salongsberusad - är det bara jag som blir extra generös när jag druckit?) och en udda jacka som jag har på mig just nu; grön jacka plus ljusblå byxor är sådär snyggt. Men monstret är för ung för att förstå det och innan jag ger mig iväg med vagnen för att fika med en ny fransk väninna, Cecile, och hennes lille son Victor på chokladkaféet Whisk, lär jag byta till något schysstare. Apropå lika många klädbyten som Britney så måste jag erkänna att jag blir jätteglad de få gånger som monstret kissat på sig så att jag får använda lite fler kläder ur hennes väldiga garderob. Jag har nog köpt ungefär fyra gånger mer än vad som behövs; de nya blöjorna är superabsorberande så oftast kan de ha samma plagg flera dagar i rad till min stora förtret.

Amelle: Min enda sant originella klänning köpte jag på Old Touch vid odenplan; en handsydd tjugotalsklänning i muslin. Har du varit där?

Zua: Instämmer i de andra tjejernas kör: Wowee, vilken generös brud! Mina stackars tärnor fick kinaklänningar, visserligen måttbeställda men ändå. Det som kallas "siden" här är typ aldrig det, om det inte kostar skjortan här precis som hemma. Har alltid så himla roligt åt de där tjejerna som beställer kinaklänningar i tron att de är lika fina som originalet från Jim Hjelm / Vera Wang / Pronovias bla bla samt "skräddarsydda" och gjorda av "siden" med äkta "spets" och så får de syntetsatin med syntetspets och skräddarsytt kan det ju knappast vara om man inte varit på plats. Ja, förutom att de sytts av skräddare såklart. Fast det är nog inte det som åsyftas. Jaja, bara de är nöjda.

Förhoppningsis; Jag har i egenskap av god mor skurit ner chokladkonsumtionen från fyra rutor till en. Idag blir det en dark chocolate granita på Whisk och ingen ruta. Jordgubbarna skippar jag helt. Tror i allmänhet inte på sånt där men eftersom mamma, forskare i biokemi och inbiten skeptiker, faktiskt hävdar att min bror fick utslag av just choklad och jordgubbar måste jag ju obey.

Idag står sömn åter överst på to do listan. Visserligen fick jag sju timmar i natt men uppstyckat. Monstret byter personlighet varje dag (det är inge överdrift att de utvecklas fort), men det ärdessvärre ingen linjär utveckling utan en kringelikrokig. På sistone har hon blivit helt speedad under sitt bad vilket genererat den fruktade och mytomspunna kvällskoliken. Är helt säker på att det handlar om starka känslor som leder till skrik som leder till svald luft som leder till magont och mer smärtor. Hittills funkar som vanligt Anna Wahlgrens tips bättre än de myriader av andra påstådda kurer, inklusive medicin (!). Alltså - lugna bebis fort och lägg henne att nappa (platt på mage mot magont tycks funka bäst), sen vaknar hon med osviklig precision, exakt innan middagen ska serveras. Då är hon lugn och kan äta sig mätt. Sen väcker jag henne vid midnatt och proppar i henne mat. Dessvärre vaknar hon sedan vid fem på morgonen och nu till det jobbigaste - hon VÄRGRAR äta från flaska om det är mannen som matar! Om jag håller flaskan så går det OK men då missar man ju själva poängen, att jag ska få sova / träna / shoppa / whatever. Ikväll ska jag åter på tjejmiddag och mannen ska babysitta. Blir spännande att se hur det går.

funderar allvarligt på att sätta hårt mot hårt i helgen och jobba bort det där arla morgonpasset som förvandlar oss båda från lyckliga föräldrar till risiga spöken (plus att små monster behöver sin sömn och inte mår bra av att skrika så mycket). Hon är ju i alla fall inte hungrig då. Nu gäller bara att välja någon av de miljoner sova hela natten-metoder och bita ihop och köra stenhårt i tre nätter, sen brukar det lösa sig. Vilket bara gör det ännu värre om vårt monster fortsätter att blåvägra...

Misstänker att ni kommer att ägna er åt lite roligare aktiviteter än så, i helgen? Själva har vi inga direkta planer vilket passar bra med tanke på att vi kommer att gå omkring som spillror av våra forna jag.

Kram, G

Zua: Fick precis foton från min bästa väninnas frackbröllop som var allt annat än konservativt! Överallt coola juvelfärgade vintageklänningar; bäst var den med ving-ärmar i rosa och orange brokad och - håll i er nu! - ett stort hål utskuret runt naveln, som pryddes av ett blingigt smycke.

Bruden hade pälskantad vintage-brudklänning med blingiga Loboutinskor.

Hej vänner! Haha vad roligt med en lapinette som skriver inlägg på örat. spisa hos Helena har jag varit hos några gånger, det låg runt hörnet från bägge mina kungsholmslägenheter. Men bara på dagen. Jättemysigt ställe. Skickligt att få in Kuba, Thailand, Italien, Stockholm och Chile på en enda kväll. Jorden runt på tio glas, typ.

Idag var det vår! Femton grader och min petrolblå Tiger-rock fick ge vika för burberry och bruna stövlarm, härligt! Stuvade in Jordnöten och Bugaboon i en taxi (puh) och begav mig till gågateområdet Xin Tian Di för en härlig lunch i solen med en ny, urtrevlig dansk designertjej (www.stylebutler.com är hennes företag, superglamourösa siden- och cashmeretoppar) och hennes sju veckor gamla pojkbebis. Käkade mustig lammsoppa för jag är FÖRKYLD, följt av stor kycklingcaesar och TRE cappuccino. Gick sedan bort till svenska konsulatet och hämtade monstrets pass, hon ser urskojig ut, jätteilsken och omgiven av mina uppfordrande händer med långa, röda naglar. Få se om hon bilr igenomsläppt, annars får vi väl hala fram hennes franska pass som mannen var och hämtade idag. Japp, mannen är hemma för han är sjuk; ligger just nu och sover i rummet bredvid.

I övrigt njuter vi av vårt välstädade hem; ayin kommer nu tre dagar i veckan och tvättar, städar, viker ihop plagg i garderoben och skojar och stojar med lillmonstret. De är så roliga kineserna. Själv är jag liksom mjuk i rösten när jag pratar med henne, flirtar och lockar, men så stormar det in ett kinesiskt yrväder och riktigt gormar åt henne och smackar till henne på de bara små låren, och då ler hon och tycker att det är jättekul! Det är bara vi vuxna som är lite känsliga tror jag.

Måste försöka sova och bli frisk för jag har haft ont i halsen i två veckor. Men det är så SVÅRT när det finns så många trevliga nya mammakompisar att träffa. Igår var jag åter på chokladkaféet Whisk och drack en gigantisk halvfrusen dark chocolate truffle Granita med Cecile från Paris (fast liksom så många andra unga expats så växte hon upp på drift med sina expattande föräldrar, i Indonesien, filippinerna och en rad andra asiatiska länder). Och tjejen som jag träffade idag bodde 6 år i Malaysia innan hon och mannen flyttade hit. Det här att vara expat verkar onekligen beroendeframkallande. Mannen och jag är ju på väg hem som ni vet, men vi är redan eniga om att vi bara ska stanna i Sverige så länge att barnen hinner få någon sorts grundtrygghet och tillhörighet, sen ska vi dra iväg igen (schysst va..?).

Igår kväll var det middag med tre tjejkompisar på ett nytt underbart medelhavsställe instucket längst in i en liten hemlig lilong (gränd), i en fantastisk boudoirrenoverad sekelskiftsvilla. Kom inte hem förrän vid elva, då var mannen halvt desperat för lillmonstret hade vägrat flaskan igen och dessutom ylat non stop i någon sorts kolikattack. Sen sov hon djupt fram till fem när hon sin nya vana trogen vaknade och ylade men vägrade äta. Klockan åtta gick vi upp allihop; monstret på bästa humör som om ingenting hade hänt och mannen och jag hålögda och förstörda av sömnbrist. I natt ska vi sätta hårt mot hårt (orkade inte börja igår, småsjuka som vi var); nu ska hon lära sig sova åtta timmar i streck. Vi behöver det allihop. Ser fram emot en låååång natt med mycket skrik och desperation. Men allt som allt brukar det ta tre nätter att vänja dem av vid att vakna. Få se om det stämmer för vårt monster också.

Hur blir era helger? Kram, G

förhoppningsis: Missade ditt tips med tröjan som luktar jag, supertack! Ska absolut testa.

Amelle: Anna Wahlgren kör nån sorts rutiner, men det är INGET mot det nazischema vi kör med lillmonstret. Och hon mår så himla bra av det, och det gör även vi.

Den dag ni själva skaffar barn, please ha i åtanke att Sverige är ett extremt land när det gäller att förespråka fri fostran. Personligen anser jag inte att ett nyfött barn är förmöget att planera sitt liv; det är upp till föräldrarna att visa det hur man gör (med fasta rutiner och mild men konsekvent fostran). Tycker också innerligt synd om alla de mammor som får nipplarna söndertuggade och nätterna sönderhackande av en bebis som "samsover" och ammar enligt "demand feeding"-principen (efter att någon välmenande men korkad barnmorska hävdat att "bebisen vet själv när den behöver äta). Nope, det vet den INTE. Många bebisar äter alldeles för lite, eller så ofta att de inte hinner sova ut ordentligt mellan målen utan somnar direkt så fort de börjat äta. Rutiner och scheman är BRA, sen kvittar det om man följer Anna Wahlgrens (milda) metoder eller Tracy Hogg's eller Gina Ford's lite mer strikta. Amen.

Och Amelle, Anna W förespråkar magsoving med andningslarm. Grejen är att alla bebisar, precis som vuxna, har olika preferenser. De flesta nyfödda får panik av att ligga platta på rygg, de känner sig oskyddade som en sköldpadda på rygg (bästa sättet att väcka en sömnig bebis är att lägga dem just så, och tända alla lamporna ). Vårt monster råkar gilla att sova på mage så då får hon göra det halva dygnet + att hon tränar nackmuskler och att åla (hon gör båda jättejättebra redan). Just nu ligger hon på sidan och sover. I natt lägger vi henne på rygg fast lindad (så att hon blir trygg).

Nä, nu ska nazigemma väcka sin bebis för nu är det dags för kvällsmål + bad. Kram!

Låter jättejättefint! Grattis!

Shit, inser att jag blivit exakt en sån där sjukt jobbig mamma som har noll tolerans för att vissa vill uppfostra sina barn på ett annat sätt än en själv. Tror att de flesta sätt är bra så länge föräldrarna trivs med situationen, barn är grymt anpassningsbara.

Hade ingen kolik ikväll och plutten somnade som en stock efter badet, peppar peppar. I natt vidtar operation sova till åtta.

"Kolik" ska jag kanske skriva, för jag har verkligen ingen aning om vad gormandet berodde på.

Nu ska jag försöka sova. Har precis avslutat vår sedvanliga middag med vin och levande ljus. Förrätt var som vanligt chevretoast med tryffelhonung och sallad; sen pasta med kyckling + grönsaker + creme fraiche + berg av parmesan och sist, plommonpaj från PAUL. Till mannen alltså för jag fick typ inte smaka nåt.

Gnatt.

God morgon! Förhoppninsis, ditt tumhållande gjorde susen, i alla fall i viss mån. Monstret hade i sanning sin bästa natt nånsin! Två hålögda föräldrar däremot, drack cappuccino i morse medan de ryckte i barnvagnen med den andra handen: Monstret vaknade så småningom solig och leende (åka barnvagn - jaaa!) och - självklart! - inte särskilt hungrig klockan åtta. Trots att hon hoppat nattmålet. Nu ska vi härda ut två nätter till, vilket är tufft med tanke på att vi är jätteförkylda båda två. Känner oss dock som goda, snälla föräldrar med tanke på att de flesta här (enligt den anglosaxisk-franska skolan) helt enkelt låter bebisen skrika tills den ger upp. Funkar det också men skulle ge stora psykiska men - för oss.

Kvällen var idealisk, inget skrik och finfin sömn för monstret, dock ej för oss (en kombination av fyra cappuccino+nästäppa för Gemma samt trashig brandmansserie på Tele5 för mannen). Nu är mannen på jobbet och jag har redan på 1,5h hunnit tvätta, städa, äta omfattande omelettfrukost samt se en snutt av en DVD - allt medan monstret matats, blivit bytt och fått en hel del underhållning. Om en kvart ska vi bege oss till sjukhuset för min hälsocheckup med barnmorskan. Mannen är ju inte här så monstret måste följa med, men jag förväntar mig att hon sover hela tiden för det är ändå dags för hennes förmiddags-sovpass då.

Lapinette: Känns det som om du fattat rätt beslut när det gäller håret? Om du är tveksam kan du ju alltid njuta av frånvaron av istappar i frillan efter att du tvättat den på morgnarna. Tycker att det där är en av de bästa grejerna med kort hår (och jag har ju riktigt kort, sen 1993), det praktiska. Ha en jättemysig radda födelsedagar och stay away från prinsesstårtan, den är evil! Det absolut läbbigaste jag vet faktiskt. Och sorry om jag är glömsk, men vad blev det för kinesiska nedslag?

förhoppningsis: Det där med bebisarnas faser är så sant, så sant. När de är i en fas tappar man alltid perspektivet och tänker att det "alltid" kommer att vara just så och att det "alltid" varit jättejobbigt. Och så är det kanske bara magont / övertrötthet / växtspurt / obekväm pyamas. Hon har alltid ätit som en liten häst, det som hänt på senare tid är som sagt att hon inte vill bli flaskmatad av just mannen. Men det gick bra senast så det tycks som om jag kan ha nån sorts privatliv i framtiden ändå hehe.

Izunia: Känns som om alla mina inlägg sedan nästan ett år tillbaka varit idel babytips hehe. Du får väl plocka det som känns OK och hoppa det andra. Men mitt bästa tips är att ha roligt! För det är jättekul med en bebis och man kan fika och luncha nästan hur mycket som helst. På kvällarna är de flesta nyblivna förädrar trötta däremot. Men en kväll i veckan går jag ut själv med tjejkompisarna och det är super.

Amningstips bistår jag som sagt gärna med så småningom för jag är ju superproffs på att amma ;)

Nu ska jag gå och kladda på mig lite smink. Ha en mysig lördag, Kram!

Kära chicks! Hur mår ni? Skriver i all hast medan monstret har sitt morgonsprattel på skötbordet och pratar och gläfser med sina vänner (Tummen, kossan och pandan). Äter fruktfat och omelettsmörgås och njuter av solen som silas så vackert genom spröjsade fönster, i tre väderstreck.

Tog en liten paus nu; det blir ju så numera - frakturerat. Har alltid typ fem projekt på gång, bara ett lager lack på naglarna (Chanel's Rouge Noir, samma som på bröllopet), hälften av tvätten är vikt medan resten ännu är i maskinen (fast det där börjar bli så mycket lättare nu när ayin kommer TRE dagar i veckan, vilket innebär att hon även kan ta hand om den mesta tvätten).

Vet inte hur mycket jag berättat så med risk för att upprepa mig: Förra veckan hade jag i vanlig ordning en massa lunchdater inbokade. Träffar mest mina vänner på dagen eftersom jag är så trött på kvällarna. Lillmonstret var dessutom lite ur fas; mannen jobbade mycket så hon ville absolut inte bli flaskmatad av honom, bara av mig, vilket ju är fullständigt poänglöst. Men nu har det rättat till sig så mannen kan ta nattmatningen igen (vi la ner vagningsprojektet för hon tyckte alldeles för mycket om det...)

I torsdags träffade jag en urtrevlig dansk designertjej och hennes sjuveckors pojke. Han var adorable men äter varannan timme hela dygnet, verkar jobbigt, i synnerhet som hon driver eget företag med massa anställda, över flera länder. På kvällen hade jag mitt vanliga torsdagsmys med väninnorna. Mannen kommer hem tidigare en kväll i veckan så att jag kan gå ut ensam. Det är fantastiskt! Vi gick till en jättemysig tapasrestaurang i en gammal villa här i området, ni vet en av typ tusen likadana men trevliga.

På fredagen hade jag ånyo date med en skönt bohemisk fransyska, Cecile, och hennes tvåmånaders pojke. Vi åt chokladtårta och pratade en massa; hon har bott hela sitt liv i sydostasien, först med föräldrarna och sedan med sin man. Cecile är lite kär i Maxine och vill hålla i henne hela tiden och jag blir en smula sotis för monstret är lika kär i Cecile och ler som en besatt. Läste att 75% av alla fransyskor som får förlossningsdepression, har fått en pojke... Själv har jag ju inte ens fått nån sorts babyblues, tycker mest att det är kul eller så blir jag dödstrött och gråter och sover och sen är det bra igen.

Helgen var blandad, kan man säga. I söndags jobbade jag! Mannen jobbade i lördags förmiddags och jag hade återbesök på sjukhuset för att kolla hur jag läkt ihop. Det såg väldigt bra ut sa barnmorskan (hjältinnan som masserade mig i fem timmar under förlossningen), men jag har slarvat med mina knipövningar till förmån för "roligare" övningar vilket ju som ni vet gett häpnadsväckande resultat på utsidan, medan jag ibland kissar på mig när jag nyser. Platt mage tappar liksom sin skönhet om den kombineras med blöt fläck i baken (oki, så långt har det inte gått än men ja, ni hajar). Så nu får jag skärpa mig en smula.

På eftermiddagen gick vi en barnvagnspromenad i solen, bort till chokladkaféet Whisk. Aaaah, vill ta med er dit! Fyrasidig meny med bara choklad (fast det mesta är såklart lite för sött). Där träffade mannen en trevlig italienare som han diskuterade lösa affärsplaner med, medan jag slurpade "dark chocolate truffle granita" och konverserade på kinesiska med hans flickvän (mannen drack varm choklad men jag har av någon anledning aldrig gillat konceptet). På kvällen lagade vi grillad lax med en snabb guacamole (kesella gourmet + en mosad avocado + juice från en citron + nymalen svartpeppar + salt). Till förrätt, sallad med rostade frön och fikonbalsamico-vinegrett, plus chevretoast med TRYFFELHONUNG, mums!!!

söndag var ingen höjdare. Monstret befann sig i sin sexveckors-växtspurt och var skitsur hela dagen, spelade ingen roll vad man gjorde så gormade hon ilsket. Hon skriker inte mycket men när hon blir arg så blir hon JÄTTEarg, och hon har värsta rösten, som en bebisbaryton.

På kvällen hade mannen date med sin arkitektkompis. De gick ut och käkade tapas och sen följde en Björk-konsert som tydligen var superbra. Under tiden gick monstret och jag på bio och såg Ett Öga Rött, med hela den unga, svenska communityn. Som alltid när man går ut betedde hon sig som en liten ängel. Sov en kvart så att jag kunde krama om alla mina kompisar - det känns som om man inte träffat dem på ett år! - sen åt hon under hela filmen och efteråt charmade hon alla totalt genom att ligga på ett bord och le mot allt och alla medan hon utstötte de sötaste små ljud. Filmen var sådär; har ju läst boken och älskat den men kände inte igen så mycket.

Nu sover monstret sitt korta morgonpass på mage, jag har passat på att måla det andra lagret på naglarna och ska snart ge mig in i duschen. Sen ska vi promenera bort genom det ljuvliga vårvädret till The Coffee Tree, för lunch på en liten solig innergård tillsammans med tre väninnor (utan barn). Resten av veckan blir fortsatt social, i morgon lunch med mitt lilla sköna mammagäng (som växer stadigt!), på onsdag pedikyr med manhattanväninnan aka Juicy Couture-designern Heather och hennes Charlotte (H har f.ö. Precis kommit tillbaka från NY med ett juicyställ i marinblå velour till mig, jaaa!); på torsdag ska vi på babydate i förorten hos en annan väninna och i helgen ska vi laga massa crepes åt oss själva + två andra supertrevliga par med bebisar. fredag kväll är vi bjudna på födelsedagsfest hos några franska nyblivna föräldrar men jag misstänker att vi sover då.

Tack sötisar för att ni säger så snälla saker om mitt hår! Fast nu liknar det mest en stor volme. Ska klippa det sen... när jag orkar.

förhoppningsis: Tycker att jag haft enorm nytta av dina tips!! Du har prickat rätt i nästan alla fall plus att du gör att jag någon gång tillåter mig att erkänna att det är SKITJOBBIGT, trots att jag av naturen undviker sådant in i det längsta. En del grejer håller jag i efterhand inte med om, gäller mest amningsskydd och att man blir sådär dödstrött, men det beror ju uppenbarligen på att jag bor i en annan kultur än dina väninnor. En kultur där man ska ta det på tok för lugnt under sin graviditet (där var jag utpräglat "svensk") plus att de vill snitta en eller i alla fall spruta en full med olika sorters skit vid förlossningen, MEN där man får kalasfin hjälp med amningsteknik från starten plus inte förespråkar samsovning och "demand-feeding", tack och lov... Fördelen med olika kulturer är att man kan plocka det bästa ur allt, nackdelen är att man lätt blir förvirrad. Där kommer det sunda förnuftet väl till pass.

Zua, när du kommer hit ska du få bästa bästa guidningen, lovar!

Amelle, förkylningarna satt i länge för att vi aldrig riktigt får sova ut. Men nu är min peppar peppar borta och mannens på avfärd.

Izunia, babyshopping så tidigt! Jättesmart att sätta igång innan man blir för trött / busy / glömsk, själva fick vi grejerna en månad innan beräknat datum för jag förträngde allt som hade med själva bebisen att göra... kändes så läskigt. Barnrum låter lyxigt, vi får ha henne i nån sorts "skarv" mellan matrum och kök eftersom vi bara har ett sovrum. Resten av dagen flyttar vi runt vaggan till det rum där vi inte råkar befinna oss. Har ni målat om eller gjort nåt annat? Vi har typ... satt upp en mobil. C'est tout. Men hon ÄLSKAR att sitta i sin baby björn sitter och titta på sig själv i spegeln, och vifta med armar och ben.

Oops, det var visst bara jag som dissade prinsesstårta, verkar ensam om min inställning- att det är det läbbigaste som finns, tillsammans med fastlagsbullar.

Nu - dusch. Kram, G

förhoppningsis, haha just det bananer, minns ännu din beskrivning av Zanzibar och den gigantiska komplotten mot dig personligen. Och jag älskade hur du skrev att du hatar hur de luktar, smakar och hur det LÅTER när man äter dem. Jag skulle vilja lägga till att man omöjligt kan se värdig ut när man äter dem, man ser sjukt korkad ut, som en apa. Vet ni vem Fredrik Strage är? Superbra journalist på... minns inte var. Typ DN. I alla fall ser han ut som en apa, väldigt uppenbart. Och en gång åt han en banan i direktsändning, apropå ingenting. Är säker på att han drev med sig själv. Det såg skitkul ut i alla fall.

Lapinette, mysmys med Hainan och försök gärna ta er upp för femfingersberget, eller om det nu var trefingersberget som var det finaste, men ha INGA förväntningar på själva Sanya city för det är jättepinsamt. Finns också en autentisk by med Miao- och Li-människor som ska vara värd ett besök. Om ni nu orkar lämna hotellet (det gjorde inte vi). Vattnet är helt OK, men grumligt och inte turkost eller så. Påminner mer om franska atlantkusten eller nåt.

Lapinette: Mitt gym är numera här hemma hehe, och då kan jag ju knipa för kung och fosterland. Men jag har bara varit för lat. Ska styra upp det hela, Lapinette Lanefeldt...

Zua, har inga killkompisar, knäppt nog. Hade massa innan mannen. Jo förresten, har ett par sen innan mannen och jag träffades, mest homosexuella. Men min bror är någon sorts kompis. Tror att jag fegar helt enkelt, det känns mer "safe" med tjejkompisar. Och sen har jag ju liksom tillräckligt med "man" i mitt liv.

Nu ska jag gå och laga middag. Kram!

Lapinette igen: Gud vad gulligt med en elgitarr i present, och att han kramade den. Låter som om han verkligen fick vad han ville ha... och de ÄR kramvänliga, gitarrer.