Nu är det nära! Sommarbröllop 2008 är snart i mål.

Pumpkin

japp jag pluggade ju först som ensamstående med ett barn. Gick alldeles utmärkt... Sedan pluggade jag ju sista året med tre barn och det gick oxå bra.

Det svåraste är att ha sambo och plugga tycker jag. Barnen lägger sig ju hyfsat tidigt och man har hela kvällen och halva natten på sig, men har man en sambo som är uppe så man ej får vara ifred (vi hade ju inget extrarum eller så dit jag kunde ta min tillflykt) så är det värre.

det lättaste var att plugga när jag bara hade ett barn och var ensamstående. Barnen är aldrig i vägen... Däremot en annan vuxen kan verkligen vara i vägen hehe

Mitzie

Vad skönt att det gick till på det sättet. Trodde kanske att det blivit ovänskap eller att ett "bråk" kulminerat i att du ej ville ha henne som tärna, men då gick allt lugnt och städat till.

Låter toppen med nya tärnan Är hon oxå en nära vän, eller en släkting eller så?

Jag funderar lite på det här m tärnor. Vet inte om mina vänner är besvikna över att jag ej ska ha tärnor???

Har ju fyra tjejkompisar som står mig så nära som man bara kan och jag skulle ju isåfall få välja dem alla, sen har jag ju även min syster ohc min svägerska som står mig supernära så det hade varit sex tärnor och det funkar bara inte.

Kan inte heller utesluta någon för de är mig alla lika nära. Skitsvårt, så därför får det bli inga tärnor istället.

Känner ju dessutom att jag inte riktigt gillar själva tärn-idéen. det är jag coh daniel som ska stå därframme

Sen är ju alla mina tänkbara tärnor smalare än jag och i hel..ete heller att de ska stå där i vackra klänningar, precis bredvid mig och framhäva hur tjock jag är. INTE EN CHANS

Anja: Har du gjort uppehåll och varit mammaledig eller har du kört på som "vanligt" när bebisarna kommit?

Jag tror faktiskt inte att jag får några problem med Lasse när jag pluggar, vet att han kommer att stötta mig och tvinga mig att plugga även när jag inte vill själv

Pumpkin

nä för bövelen, har tagit uppehåll... skulle aldrig orkat plugga när barnen var bebisar, skulle inte vilja heller... Då vill man inte vara stressad, ha annat att tänka på + att hjärnan verkligen blir till potatismos när man ammar. Jag hade aldrig klarat att fixa skolan (även att jag har extremt lätt för att plugga) när jag ammat, för man blir verkligen okoncentrerad, trött, disträ osv...

Nej, när barnet är litet då vill jag bara vara, vill bara få vara mamma, njuta av mitt barn och ta det lugnt, sova när barnet sover, inte ha NÅGOT annat som upptar min tid eller som tar fokus från det som då är viktigt.

Jag är nog en riktig djurmamma, haha...

Ett år är lagom för mig... efter ett år, då är jag redo att göra annat. Jag hade aldrigkunnat lämna hemmets lugna vrå förrän dess. Varken kroppsligt eller psykiskt har jag varit redo att lämna barnet hemma förrän dess. Jag har ammat länge, för barnen har varit svåra att vänja av (lite för svåra) och själv har jag inte varit "mig själv" förrän efter så lång tid.

Så ett år har jag varit hemma med alla barnen. Med Emil blev det 1,5 år nästan och med Alice blev det ju oxå längre eftersom hon var hemma även när jag fått Ivan.

Jag har tagit all föräldraledighet då Daniel precis hade kommit in på en utbildning som han väntat på i 1,5 år och som det inte gick att avbryta, så vi skrev ju enskild vårdnad på mig utav den anledningen och det måste jag erkänna, räddade mig, då jag aldrig hade kunnat börja plugga efter bara ett halvår.

Då är sömnbrist pga nattamning och annat alldeles för stort coh barnet upptar så enormt mycket av sin mamma fortfarande att det aldrig hade funkat för mig. Jag är inte en sån person som skulle sluta amma mot barnets ohc min egen vilja bara för att "jag måste börja plugga igen" så jag är otroligt glad att Daniel inte har opponerat sig även om han nog tyckt att det var lite trist att han ej fått någon pappaledighet.

(när Alice föddes var han ju arbetslös och väntade på den där utbildningen så han var ju hemma tillsammans med mig nästan hela hennes första år så han har ju ändå fått vara hemma )

Men det där är så individuellt... Jag har lixom verkligen gått upp i att vara mamma, ta dagen som den kommer, amma närhelst på dygnet osv så att gå tillbaka till skola eller jobb när barnet är pyttelitet det har inte funnits på världskartan för mig...



Sen finns det ju dom som klarar det, men i ärlighetens namn så tror jag att de kommer att ångra sig senare när de inser hur mkt de missade då barnet ju bara är sådär litet och har det där enormt krävande behovet utav just sin mamma en så otroligt kort tid (visst kan man pumpa ut och ge i flaska men det är inte samma sak, det blir inte den där närheten med mamma och mammas doft och mammas hjärtslag som de så väl känner igen från livet i magen och jag tror att sånt är viktigt).

Sen finns det ju studier där man läser mkt hemma ohc där man inte är i skolan så mkt. Då är det ju ok. Är ju så Hedebris ska göra

Men jag hade inte fixat att ha stressen av att ha saker som ska läsas, lämnas in etc när jag har ett litet barn som tar alla mina tankar och all min uppmärksamhet osv...

Oj det blev ett långt inlägg, fniss fniss...

Hej alla! Nu e jag back from London! Har haft en helt fantastisk helg med strålande solsken och massa sightseeing. Ska ta och läsa in mig lite å vad osm hänt här i helgen ...

Alltså Daniel har stöttat mig... absolut

Menade inte så...

men bara hans blotta närvaro (bara blotta närvaron utav NÅGON) när jag pluggar, stör mig... jag vill vara ifred. Vara ensam, det ska vara helt tyst och jag vill inte distraheras.

Inte lätt när man bor fem stycken i en trea och han vill se på tv.

Det gjorde mig galen ska du veta... att sitta och vänta på att han gick och la sig innan jag kunde börja plugga. Han kände sig tvingad att lägga sig tidigare än han egentligen ville för att jag skulle hinna med nånting överhuvudtaget och jag var skitirriterad bara han gjorde ett ljud ifrån sig

jag har ett enormt ensamhetsbehov och när jag pluggar så vill jag inte höra nånting mer än mitt eget hjärta slå typ... har inte koncentrationsproblem eller så, inte alls, utan jag vill bara ha det på ett visst sätt och barnen de kan man ju styra över men det är lite bökigare att tacklas med en annan vuxen som ju faktiskt FÅR vara uppe hur länge han vill och som ju faktiskt oxå måste få existera i samma hem som jag...



Det var det som var jobbigt... att jag inte kunde komma igång med pluggandet förrän jättesent på kvällarna och då var jag ju redan trött + att jag fortfarande ammade på nätterna lite grann, så jag var ju helt slut...

(har ammat mina barn ca 18 månader)

Anja: Ja jag har då tänkt att vara mammaledig, absolut, ville bara höra hur ni gjort Kul att höra andras historia menar jag. Men det har inte varit något problem för dig att ta upp studierna sen då? Du har inte känt att uppehållen har allvarligt stört din utbildning?

Vad gäller amning så är det ju en diskussion för sig, men jag kommer antagligen inte att amma. Men hemmamamma vill jag vara ändå!

Flamora: Oh, hade ni det bra? Såg ni något spännande? Shoppat?

Anja: Jag klarar inte av att plugga om det är helt tyst - hör jag mina hjärtslag är det kört

Pumpkin

haha tur man är olika

Jag har inte alls känt att uppehållen har stört mina studier. Inte det minsta faktiskt! Det har tvärtom känts, när jag kommit tillbaka till skolan, som att jag aldrig varit borta *asg*

Det är väl så det funkar... Har inte glömt nåt eller tappat tråden eller så...

Det går jättebra att göra uppehåll i studier tycker jag... kan nog t.om vara bra ibland, att komma ifrån, göra ett uppehåll, hinna tänka, få distans och sen komma tillbaka med nya fräscha tankar och andra perspektiv

Anja: Så tror jag att det blir för mig också

Nu gäller det bara att man ska peppa sig själv till att ha taskigt med pengar i tre år och enorma skulder efteråt