Lappis - ja, jag upptäckte det efter att ha skrivit inlägget här. 
Redan full fart på diskussionen!
Nu önskar jag en trevlig helg, för nu är min arbetsdag slut. Ska hem och sova middag en stund, och sen väntar fika med min syster senare i eftermiddag. Imorgon ska vi rensa i förrådet (boandet är i full gång ) och flytta över en del grejer till ett extraförråd vi lyckats få tag i. Högst oglamoröst, men det ska bli skönt när det är gjort. Kram på er!
Mrs B - jag säger som BS; vad hände i Paris som gjorde att du fick åka ambulans? 
*nyfiken i en strut* Hoppas att allt löste sig ändå, trots fransktalande läkare.
Vickan - grattis i efterskott!
Mrs B - vilken tur att allt avlöpte väl med missödet i Paris! När det nu slutade bra var det kanske lika bra att dina föräldrar inte fick veta, så slapp de oroa sig. Kan tänka mig att det inte varit så kul för dem att veta att du låg på sjukhus i Paris, utan att kunna ett ord franska och utan att de på något sätt kunde hjälpa dig.
Telis - usch, vad tråkigt med din mamma! 
Skickar en kram, och hoppas att det känns lite bättre idag.
Lappis - en kram till dig också! Det måsta vara en riktig tvåveckors berg-och-dalbanetur du är inne på nu, och jag kan tänka mig att känslorna far upp och ner med tvära kast. Hoppas förstås så mycket på ett plus för dig den här gången.
Telis - ojdå; inte lätt att hantera en sådan situation. Psykiska åkommor är ju nog så allvarliga som fysiska, men det känns som att det är mycket svårare att få en vettig diagnos. Om man har värk i kroppen brukar det väl sluta med diagnosen fibromyalgi i de flesta fall; det känns på något sätt som en "slaskdiagnos" som man tar till när man inte kan hitta någon annan (fysisk) orsak. Hoppas i alla fall att hon till slut träffar en bra läkare som kan reda ut vad som är problemet, oavsett om det är fysiskt eller psykiskt. Det är ju svårt att behandla när man inte vet vad som är fel. Skickar en stor kram till dig, för det låter jättejobbigt.
Lappis - åh nej; hoppas verkligen inte att tanten är på ingående.
Frejis - vad kul att höra att ni fick träffa en bra och trevlig läkare! Och ännu roligare att höra att ni sätter igång redan den här cykeln. Kanske lika bra att köra igång direkt, så att du inte ångrar dig? 
Nenne - du är bara så go!
Frullan - jag har ju heller inga barn än, men min spontana tanke är att du ska åka. Jag tror också på det här med att göra något riktigt positivt första gången man är borta ett längre tag, och en tjejresa brukar ju vara bland det roligaste man kan göra. Dessutom din man kanske tycker att det kan vara spännande att vara själv med Borren några dagar?
BS - mad tanke på Iris vikt förstår jag mer än väl att era ryggar protesterar. Hon är ju ingen liten bebis längre, direkt. Hoppas att ni får ordning på sömnen, så att ni kan skona era stackars kroppar lite.
Piggelin - du skrev för ett tag sedan att Amanda har lite problem med torr hud och så; hur har det gått med det? Funkar det att gå på babysim?
Åh Lappis; fan, fan, fan! 
Jag blir så himla arg och ledsen för er skull! Allting såg ju så bra ut, med toppembryo och allt. Usch, vad ledsen jag blir. Skickar en rejäl tröstkram, och hoppas att den hjälper något. 
Jag beundrar verkligen din styrka i det här eländet, och är grymt imponerad av hur du hanterar hela situationen, och t o m orkar reflektera över ditt liv i allmänhet. Den här semestern är ju verkligen grymt vältajmad, och det kan säkert vara jätteskönt för både dig och maken att få komma iväg och bara rå om varandra. Kram igen!
Gosnosen - hoppas verkligen att det är många fina äggblåsor på tillväxt i dina äggstockar! Vi kan behöva lite ivf-positivism här i tråden nu, efter flera misslyckade försök på raken.
Åh Lappis - jag beklagar verkligen. Stor kram till dig! Hoppas också att ni får en riktigt skön semester, för det är ni verkligen väl värda.
Piggelin - kiwi är också lösande, men det kanske inte är något man ger till så små barn som Amanda? Har själv blivit tvungen att ta till en del huskurer inom det området (för egen räkning), så jag har också snappat upp lite.
Piggelin - jag mår alldeles utmärkt nu, tack! Att jobba halvtid har verkligen blivit en höjdare för mig, för på förmiddagen får jag den stimulans det innebär att jobba, sen äter jag lunch på jobbet, så blir det lite "socialt" också och så slipper jag tänka på mat när jag kommer hem. Sen brukar jag försöka sova typ en havltimme på eftermiddagen, och så brukar det bli en stunds läsning också. Då har jag fortfarande en eller ett par timmar över till att fixa med lite av varje. Att ha fått mer tid hemma innebär också att jag inte behöver stressa med det som ska fixas, utan jag kan ta det i min egen takt. Skulle lätt ställa upp på halvtid resten av mitt yrkesverksamma liv!
Det rent fysiska utslaget av halvtidssjukskrivningen blir det väl lite av en "dom" för i eftermiddag, för då ska jag till BM och kolla blodtrycket igen. Jag känner inte av något konstigt i kroppen, så jag hoppas verkligen att det hållit sig på mattan.
Vad skönt att det funkar bra med Amandas hud och babysimmet! Det kanske kan vara mödan värt att smörja henne ett par gånger om dan, om det innebär att ni kan gå och simma? Det verkar ju som att de flesta barn verkligen älskar det här med babysim.
Jag ser också fram emot träffen i Göteborg! Vi får väl se hur många som kan hänga på; Mrs B är ju också i stan då, men Vänner har väl flyttat då, om jag fattat saken rätt? Sen hoppas jag ju på Muggles och Pirr också, och det kanske är någon mer som vill vara med? För min del hade det passat bra om vi kunde ses sen förmiddag eller senast typ mitt på dagen, för jag har en hel drös familjemedlemmar som ska springa Varvet, och dem vill jag förstås heja på. Hela familjen kommer att vara i Göteborg under helgen, så det lär ju bli någon aktivitet tillsammans med dem också.
Usch; det lär suga i min "löpartarm" när jag ska se Varvet! Har promenerat lite i det fina vädret de senaste dagarna, och jag är sååå avundsjuk på dem som nu plockat fram joggingskorna. Jag hoppas verkligen att mina foglossningsbesvär försvinner hyfsat fort efter förlossningen, så att jag kan komma igång att springa igen. Längtar så!
