Barnkarusellen

Liten - med de bilderna på Mindre får du säkert till en jättefin dopinbjudan! Tuff tjej!

Telis - åh, då får jag ju bärga mig ända tills måndag kväll innan jag får veta hur det gick med din äggplock, för vid lunchtid imorgon åker jag till Madrid. Men jag kommer att vara med dig i tanken hela tiden, och ser fram emot att höra hur det var i efterhand. Stor kram och lycka till!

Åh, Telis - så himla ledsen jag blev av att läsa om att inget av dina ägg blev befruktade! Jag tyckte ändå att det lät ganska bra i början, trots att du bara fick ut tre ägg, när du skrev om hur lätt allting gick, men sen... Usch, tårarna steg i ögonen och jag känner verkligen med både dig och din man. Sen lät det ju ändå betydligt mer hoppfullt efter utlåtandet från läkaren, och jag hoppas innerligt att allt går väl nästa gång. Det är ju jättebra att de är ärliga och seriösa med hur chanserna är, så att man inte luras att tro att allting är bättre än det egentligen är. Gillade doktorns inställning om att en gång är ingen gång! Skönt också att ni bestämde er för att köra ett trepack, så att det inte hänger upp sig på sådana detaljer framöver. Skickar en lång varm kram!

Frejis - tycker att du är jättestark som klarar av att inte låta det här med barn ta över hela din värld nu när du känner att du inte orkar med det riktigt. Hoppas att allting löser sig till det bästa, oavsett vad ni bestämmer er för. Kram!

Det är många "sovprojekt" som pågår här i tråden nu, och det är intressant att läsa era avrapporteringar om hur det går. Kan tänka mig att det många gånger är två steg framåt och ett steg tillbaka, men jag antar att man får vara nöjd om det går framåt totalt sett (jag vet, Muggles - det är skitjobbigt när man är otåligt lagd ).

Låter också som att ni hade en jättetrevlig träff i Stockholm och jag önskar också verkligen att jag hade varit med. Får väl se om jag lyckas ta mig till Stockholm innan det blir dags för födsel här - är rädd att jag kommer att vara väldigt otymplig på slutet, och då känns det inte så lyckat att åka någonstans. Har bestämt mig för att inte göra upp så många långsiktiga planer framöver, utan ta saker och ting som de kommer och i första hand se till att må bra.

Själv har jag tillbringat helgen i Madrid, och det var trevligt. På lördagen hade vi 17°C och sol, och det var bara så skönt! Längre rapport kommer som vanligt i resetråden.

Mrs B - tack! Jag tror att det finns betydligt mer att se och göra i Barcelona än i Madrid, så de två hela dagar vi hade räckte väl till för det vi ville se.

När det gäller tråddejt i Skåne kan jag på lördagen den 15:e eller söndagen den 16:e mars i närtid. Hur har du det då? Jag inboxar dig, så kan vi ta diskussionen den vägen istället. Kanske Junilejon också vill hänga på? Om någon annan i tråden skulle råka vara i Skåne den nämnda helgen kanske ni också vill vara med?

Sweet - känns som att de flesta oroar sig lite inför det stora ULet, men det går säkert bra! Kram!

Åh, Sweet - jösses, vilken dag du hade! Jag förstår att hjärtat rusade på i maxfart och att paniken kom framvällande; det är väl klart att den gör det när allt inte bara flyter på som man tänkt sig. Utan att vara någon expert tror jag ändå mest på ett positivt besked i ert fall, med tanke på att allting såg normalt ut när det gäller de inre organen, men jag förstår ju att man inte kan utesluta att risken finns att det är något som är tokigt.

Det är ju lätt för mig att säga, men försök tänka på det som vi diskuterade häromveckan - att du försöker att inte ta ut problem i förskott. På det viset är det kanske bra att du har fullt upp på jobbet nu, så att det kan hjälpa dig att skingra tankarna, åtminstone emellanåt.

Jag skickar en lång varm kram till dig, och jag kan lova att jag kommer att hålla tummarna stenhårt för dig och din lilla bebis under tiden fram tills att du får ett besked om hur det verkligen står till. Jag hoppas allt vad jag kan för att ni ska få ett positivt besked. Kram!

Ett inlägg i UL-diskussionen: i Lund och Malmö gör man rutinmässigt två UL; ett i v. 18-20 för att kolla att alla organ finns osv. och ett i v. 32 för att kolla att fostret växer som det ska. Sen gör ju ganska många även ett KUB-UL i v. 12-14 nuförtiden.

Muggles - usch, vad jobbigt med både magsjuka och matvägrande bebis på samma gång. Tålamodet brukar ju inte vara på topp när man inte mår riktigt bra, och då känns ofta motgångarna ännu värre. Tycker att det låter vettigt att ge Moa välling/ersättning nu, och hoppas på att hon glömmer att hon inte gillar fruktpuré och annan mat.

Gosnosen - usch, vad tråkigt att det inte verkar ha gått vägen för er. Hoppet är väl det sista som överger en, men jag förstår att det inte känns så lovande. Hoppas att det löser sig med var ni ska fortsätta era ivf-försök. Kram!

Zozo - KUB står för Kombinerat Ultraljud och Blodprov. Det innebär dels att man tar ett blodprov från mamman, och detta analyseras efter vissa ämnen. Har man förhöjda halter av dem kan det tyda på kromosomförändring hos barnet. Man gör också ett UL där man mäter bredden på en spalt i nacken på fostret. Detta mått plus värdena från blodprovet plus mammans ålder matas in i ett datorprogram, som beräknar sannolikheten att barnet har Downs Syndrom eller två andra (mycket ovanligare) kromosomförändringar. Jag vet att för min ålder (30 år) är den statistiska sannolikheten för att få ett Downs-barn 1/816 och sen får man fram en sannolikhetssiffra att jämföra med denna, t ex 1/5 000. Hos Barnmorskegruppen i Göteborg, där jag gjorde mitt KUB, rekommenderar de att man gör fostervattenprov om den beräknade risken för Downs är större än 1/250.