ovillig fästman - någon?

Jag håller med Anne på grönkulla i det hon skriver om tryggheten i äktenskapet för de med barn. Det är klart att det mesta går att ordna genom att skriva diverse olika papper mm, men det finns ju redan en smidig "paketlösning" -äktenskap! med lagar som reglerar allt detta så man slipper tänka på att täppa till alla eventuella hål etc.

jag har en man som inte har varit intresserad men nu efter 8 år ändrat sej och i stället tar alla initiativ ok till en viss del då vi ska gifta oss i hans hemland men bestämmer lite för mycket enligt mej jag känner mej lite maktlös istället....

För oss har det tagit åtta års mognande från mannen s sida, och nu när vi äntligen ska göra det så har han sagt att han kommer så inte hjälpa till med något, och han kommer då verkligen inte att dansa.

Men ju mer tiden går och ju mer jag pratar och ju närmre datumet vi kommer så börjar han intresera sig mer och mer. Men än så länge är det bara lite små frågor, Men jag tror att det hela grunnar sig i att jag vet hur jag vill ha det, och har drömt om det så länge så han vill helt enkelt inte förstöra min dröm.

Så trots visat ointresse så är han den bästa som finns. Han gör det för min skull, och ibland när mina tankar och drömmar vandrar iväg så tar han ner mig på jorden.

grabbarna skrev 2008-02-01 11:26:10 följande:

Om båda har vårdnaden om barnet (Även om de inte är gifta) och en av föräldrarna går bort övertar den andre föräldern förmyndarskapet ensam om inte särskilda skäl talar för att det är olämpligt.

Dock om barnet ärver via arv eller testamentsrätt egendom som uppgår till åtta basbelopp (ca 300 000 så instiftas en överförmyndare för att kunna övervaka barnets intresse då föräldrarna anses jäviga i denna frågan. Och det är endast då som man behöver fatta beslut i samråd med en överförmyndare. Beslut som moped, konfirmation, resor och liknande fattas precis som tidigare av den som är förmyndare för barnet i detta fall alltså den kvarvarande föräldern.

Självklart är det svårt när det inte riktigt känns som om han vill men det enda man kan göra är väl att diskutera hur man vill ha det tillsammans. Vilken typ av ekonomi som passsar er bäst.

Själv tycker jag det är svårt att förstå varför man ska dela allt lika, min blivande ska inte drabbas av mina studieskulder och jag ska inte behöva bekosta hans skidresa med grabbarna. Men bara man hittar något sätt som passar er båda, så det känns bra.

Sen finns det ju juridiska fördelar med att vara gift, skydd som inte samboskap kan skapa. Men det beror ju också på hur man vill ha det, prata med honom vad han anser att ert giftomål innebär för kärleken verkar det ju inte vara något fel på...

Lycka till!

Vi säger att vi har gemensam ekonomi, men vi har varsina konton för det är mer praktiskt så. Och när det gäller ex e-fakturor kan inte den andre parten, även om man är gift, få dem utan den måste personen det gäller betala själv från en egen "internetbank".
Han är den som tjänar mest pengar och betalar de flesta fakturorna och så för jag över pengar till honom varje månad så mycket som jag har möjlighet till.

här är en till vars kille inte egentligen vill gifta sig utan bara skriva på ett papper så ska det va klart,vilket gör mig lite lessen eftersom vi har ett barn ihop och planerar att skaffa fler o att köpa hus och vi älskar varandra så va ädå problemet??han har sagt ja när jag friat o då får han stå för det tycker ja men sen kan han plötsligt säga att vi inte har råd eller att han inte vill igen,men sen kan han intressera sig igen o kolla i bröllopstidn o fråga om ja ex bokat fotog hmm som sagt vi planerar ju fler barn o ja har förklarat det juridiska för honom men han har sagt att han inte vill stå i centrum så det ä nog där skon klämmer mest och att han vägrar prova kläder förren han väger 90 kg typ 1 kg kvar tills dess...han vill vara smalare o snyggare d kan ja förstå(plus att han måste ner i vikt för sin njursjukdom)men det känns lite som ja planerar för mig själv och gör allt själv så det kunde va roligt me lite mer åsikter från hans sida,vi funderar på att ha gemensamt konto så ja slipper ex glömma sätta in pengar på hans när räkn ska betalas, men nu har ja bokat kyrka lokal o fotog än så länge och ja tror/känner på mig att han mjuknar upp till slut så ja önskar dig o alla andra lycka till....

Jag har drömt om min "bröllopsdag" sen jag var fem år ungefär. Min m2b har aldrig tänkt på det riktigt.
Hade han träffat en tjej som inte ville gifta sig så
hade han inte oroat sig för mycket. Men eftersom det
betyder så mycket för mig så har han kastat sig in i
det med liv och lust. Och han är högst delaktig i allt
vi planerar!
Jag tror att det är viktigt att man pratar om varför
det är viktigt för en själv och varför den andre inte
tycker det är så viktigt. Får man den andre att förstå
att det betyder så otroligt mycket så vill de säkert
gifta sig för kärlekens skull. Många gånger handlar det
mer om att de inte tänkt tanken klart än att de är aktivt
negativa. Bara tänk på att de är mogna för det. Att man inte
drar in någon i det som inte är "där" än.

Min sambo är inte så mycket för bröllop. Han tycker bara att det är bra rent juridiskt. Så romantiska är han! =) Men han friade och nu ska vi gifta oss i okt 2008. Och det här med att ha gemensam ekonomi det tycker jag är upp till var och en. Vi kommer att ha kvar våra egna konton och göra som vi alltid har gjort. Vi har ändå gemensam ekonomi till en viss del! Fattar inte varför allt ska bli annorlunda bara för att man gifter sig.

Det där med att inte vilja stå i centrum känner jag igen.....o har varit lite sorgsen över att den STORA bröllopsfesten inte blir av pga sambons motstånd att stå i centrum för 100 pers......men sen har jag funderat lite på varför jag ville ha en STOR fest.....vi skulle knappt hinna med att tilltala alla.....då började tankarna på ett litet fm-bröllop att växa fram o när jag föreslog det för min sambo tyckte han att det var en JÄTTE-BRA idée. Tanken blir bara de allra närmaste o att vi lägger mer krut på en fancy bröllopsmiddag på tu man hand (lunch med gästerna) o en lyxig bröllopsnatt.
Bröllopet bör bli en kompromiss mellan brudparets åsikter.

Ge honom några punkter som han själv tycker är viktiga (viktigast) så kanske han känner mer för att ta del i allt?!

Det där med gemensam ekonomi......svårt ämne att diskutera eg men så här gör vi....
Vars ett lönekonto
två gemensama konton (sparkonton)
Allt vi köper till hemmet, mat möbler bensin bil mm delar vi på.
Men sambon betalar mer av maten för han äter dubbelt (nästan 3 ggr) så mycket som jag....dessutom är han en RIKTIG godisgris.
Dessutom så är HAN en shoppoholic....så jag skulle faktiskt inte vilja slå ihopa lönerna av den anledningen!! :)
Ett tag hade jag en USEL lön (hälften av nuvarande) o då var det inte roligt alls..... Då betalade sambon mer av boendekostnaden vi relaterade till hur mycket lön man hade att betala räkningar o så.....Då hade jag GÄRNA delat konto med honom!! :)
Det bästa är väl att berätta/förklara för varandra hur man ser på det hela och känner!

Alla sätt är bra utom de dåliga..... :)

Lycka till!!!

TS, ge det några år.

Jag ville inte heller gifta mig för 3 år sen... Sen ändrade jag mig. M2b väntade snällt... Och nu känns det underbart. Han kanske kan bearbetas?

Det är inte så kul om erat bröllop blir ensidigt kul bara för dig och att han mer "ställer upp". Så ska det inte vara... Tycker jag.

Fröken Figo: Ledsen men det var tyvärr fel svar. Vi planerar bröllop och har bokat kyrka, lokal, fotograf, catering och förvarnat minst 70 gäster sååå... Nej, att vänta är inte läge. Men jag förstår vad du säger. jag är bara inte den tålmodiga sorten. Jag är dessutom inte alls säker på att det skulle ändra något att vänta. Det är inte festen han är emot och det är inte så att han är osäker på om vi ska leva ihop (för i så fall hade han inte skaffat två barn med mig) utan det är en inställning till äktenskap som sådant.

Äsch, jag släpper det. Han engagerar sig mer och mer och det känns som att det kommer bli bra. Tack ändå för alla kommentarer!

att vara gift har både praktiska o känslomässiga bitar. Dels det som fröken chokcrosa skriver, men sen så lovar man ju varann i nöd o lust o det e ju oxå viktigt att fundera kring