Snart fruar! Sommarbröllop 2008 spurtar mot målet.

Nienna: Hmm... Där har vi något att fundera över

Nienna

det skojade mina jobbarkompisar oxå om. Själv bryr jag mig inte ett skit... satt o sms:ade mig igenom matchen. Obegripligt för mig att man kan följa nåt så tråkigt *asg*

Hade INGEN aning om att mina jobbarkompisar skulle se på fotboll, vete sjutton om jag hade följt med ifall jag vetat det. (var på middag hos en kollega alltså). Vågade inte fråga var busshållplatsen låg för det hade varit så jä..la otrevlgit men det var nog de 90 TRÅKIGASTE minuterna i mitt liv.

(förutom att jag trots allt lyckades få dem att prata m mig samtidigt, haha) Det var ju kul förstås...

shit jag vet faktiskt inte vad jag hade gjort om daniel varit en sportintresserad kille... hade nog blivit galen!

en av tjejerna på min möhippa envisadas lixom m att springa in o kolla matchen i lördags medan vi satt och åt, jag tänkte bara "hallå, skärp dig" men men...

Annim

klart du får SPY här inne... Jag hade blivit GALEN och arg om jag var du. Men ärligt talat så hade jag blivit arg på min man oxå. Om han tycker det är så jä..la jobbigt att han t.om gråter pga dig o svärmor så tycker jag att han ska SKÄLLA UT henne efter noter och hålla enad front m dig. Nu vinner svärmor och får bekräftat att hon har MAKT, att hon med sitt surande än en gång VINNER coh att folk, hennes man, hennes son etc viker sig för henne när hon surar tillräcklgit länge.

På detta sättet tar det aldrig slut och att det är du som ska behöva ta detta, att tala om för svärmor hur hon beter sig som en jä..la barnunge, det är INTE DITT jobb. det är din mans jobb.

Förlåt men jag var tvungen...

Skickar dig tusen tröstkramar...

Anja: Jag förstår inte hur du har lyckats hitta en kille som inte alls är intresserad av sport - det har jag aldrig "lyckats" med

Är själv RASANDE...

Mötte D:s pappa på stan. Först en kram och sen direkt säger han o tittar på min mage -är du gravid, -eh nej, säger jag, bara tjock,-jaha säger han, jag frågar (och spelar dum) -kommer ni på bröllopet, -nej säger han, vi kommer inte. -nähä säger jag (spelar ännu dummare), ska ni resa bort då? -nej, vi stannar hemma säger han. -jaha, säger jag, så synd att ni inte KAN komma, med betoning på KAN.

Han säger: -ja det bestämdes direkt.

Jaha tänker jag, du har f..n inte vett att ens linda in det!

Nu är jaginte bara besviken, jag är rasande.

Mest av allt är jag rasande på mig själv för att jag inte kom på något riktigt giftigt att säga.

Sa bara nähä typ och inget mer och sen hejdå lixom...

Önskar jag hade vräkt ur mig precis vad jag tycker o tänker o känner men det hade ju troligtvis inte gjort någon skillnad.

Pumpkin

haha, nä där hade jag en jä..la tur för det hade bara inte funkat tillsammans m mig, hehe...

Önskar att han hade gillat romantiska komedier dock, men där gick jag bet

Anja: Förstår att du är rasande, det hade jag också varit!

Hehe, man kan inte få allt vet du Lasse gillar inte heller romantiska komedier så värst mycket, men han tittar med mig ändå och låter mig hållas

Åh, sånt är så j*vla störigt, varför kommer man inte på i stunden vad man ska säga!!!

Ja, han verkar då inte ha dåligt samvete över sitt beslut
Så då tycker jag ni kan släppa ert raseri över honom, tar bara onödig energi från en tid som ska vara lycklig. Ni kan helt enkelt inte göra mer nu, det är BARA upp till honom om han i framtiden vill ha kontakt med er familj. Suck!

Ja jag vet. Nej han tycker inte att han har gjort något fel, han tycker inte att något är upp till honom. Han har klippt banden helt och kommer aldrig att kontakta oss, har avvisat det allra sista försöket/inbjudan. Det kommer aldrig bli någon mer kontakt. Sorgligt men så är det tyvärr...