Hur ofta är det OK att din partner reser bort utan dig?

BMTS:
Jag förstår dig precis, beror väl på hur svartsjuk man är som person också. Men om min m2b skulle åka iväg på en sådan resa med singlar så är det ju uppenbart vad singlarna har tänkt göra, och på fyllan gör man mkt dumt... Jag tycker att han inte borde åka på en sådan resa eftersom han har ett förhållande.

BMTS

om jag var du skulle jag spara pengar och ta ledigt och göra en egen resa utan din kille så att han får smaka på egen medicin.

Jag skulle ALDRIG gå med på att min kille reste så ofta utan mig.....det handlar om hänsyn till sin kära och då du helt klart talat om för han att du inte mår bra av det så är det helt otroligt att han gör det ändå.
Om jag var du skulle jag ställa mig frågan om jag ville ha det så.

Det viktigaste i den här frågan är vad som är OK för DIG!!
+ att man alltid får kompromissa i ett förhållande,
men om man inte ens försöker respektera den andres önskningar (som din kille verkar ha svårt för) då känns det som att ngt är fel...
(speciellt med en otrohet i bakhuvudet)

Jag tror att ett förhållande har väldigt svårt att överleva ifall man inte gör vissa prioriteringar. En av dessa är att man prioriterar sin partner över umgängeskretsen i övrigt. Och det är ju rätt självklart egentligen. Man vill ju behandlas som om man vore speciell för personen ifråga, inte som om man vore vem som helst annars, eller hur? Det ska naturligtvis inte gå till överdrift, givetvis ska man ha full frihet att umgås med sina kompisar utan att mötas av iskyla och mördande blickar när man kommer hem, men det är klart som fan att problem uppstår om man börjar bete sig som om partnern vore luft och Ibizaresor med singeltjejer alltid får gå före.

Tilliten i det här förhållandet är ju dessutom rubbad i grunden som det är. Killen har varit otrogen. I nuvarande egoismens och individualismens skit-i-om-det-sårar-någon-tidevarv är det väl knappt man vågar kritisera det, men jag tycker i alla fall att det är ett hemskt svek mot den man älskar. Som andra tidigare nämnt är det HAN som ska bygga upp ditt förtroende, inte du som ska vika dig sextondubbel för att få det att funka. Och hans nuvarande beteende låter ju inte precis som mallen för hur man vinner någons förtroende precis.

Nej, inte ok. Vore jag i ett förhållande skulle jag väl hellre resa tillsammans med min partner än på egen hand? Någon ströresa då och då är väl en sak men han verkar ju sticka iväg en gång varannan månad eller så?

Nu tänker jag gå lite mot strömmen här och säga att otroheten har inget med dagens situation att göra, har du valt att leva med honom trots en tidigare otrohet så har du gått med på att glömma och förlåta. Om man lever efter devisen att han måste anstränga sig mer för att sona sitt brott kommer relationen aldrig bli jämlik och trygg.

Vad det gäller resorna så tror jag att problemet är att han inte diskuterar det med dig innan han bokar in det. Han verkar inte redo att anpassa sig efter dig så som man måste i en seriös relation.

Vill du ha ett råd så skulle jag råda dig att antingen ta upp det med honom, säga att om han inte börjar involvera dig i planerna för hans liv så har ni ingen framtid. Ett annat alternativ är att sluta involvera honom i ditt liv, göra egna planer och leva ditt liv på egen hand.

Hej BMTS
oj va jag känner igen mig i dig och de känslor du bbeskriver du vill inte begr'nsa din partner för rädslan att förlora han samtidigt så mår du dåligt av hans i mina ögon egoistiska beslut. just det att ni har en otrohets affär bakom er tror jag ligger kvar hos dig och bidrar till att du har svårt att bygga upp din självkänsla, självklart blir det svårt då du ser din partner dansa prata gott om andra tjejer troligtvis är du då rädd att bli lämnad/bortvald.
kanske har jag helt fel men det du beskriver påminner så om mina egna erfarenheter och de känslor du bär på är så jäkla jobbiga, just det att du har behov att prata med din partner om detta tror jag är ett tecken på att du inte kunnat glömma och att såret fortfarande gör ont, detta förstår inte han då han redan gått vidare och tror att allt är glömt och förlåtet. as jobbigt!!!!!!!!!
jag kan inte råda i det med hans resor men jag kan nog hålla medom det att om ni lever tillsamans så borde hans resor planeras med dig oavsett om du ska följa med eller ej, personligen hade jag inte klarart att min man åkte så ofta utan mig jag hade nog ställt mig själv frågan vill han leva singel liv eller familje liv? sedan ska man ju inte begräns avarandras frihet och möjligheter men det måste nog finnas en balans då man väljer att dela livet med någon annnan väljer man ju också att avstå från andra bitar. svårt var gränsen går, känn efter i magen vad som känns rätt för dig och utgå från det klarar du leva så här alltid med honom hur blir det när barn osv kommer in i bilden hur tänker han, hur känner du?
lycka till och glöm ej känna efter vad som är viktigt för dig!!!!!!!!

kram

Många kloka svar här: tror som ni att det handlar om tilliten mellan er och inte din pojkväns resande i sig. Förstår att det är jobbigt för dig.

För vår del är det jag som vill resa mer och det är inget problem. Självklart inte för gemensamma pengar eller på gemensamma semesterveckor, men om jag skulle låta bli skulle ingen bli lyckligare och jag troligen lätt frustrerad.

Jag funderar - hans resor borde ju kosta en hel del pengar.

Om han sparade in på ett par resor om året kunde de pengarna bekosta en semestervecka åt dig (utan lön) där ni kunde åka tillsammans.

För mig skulle hans beteende vara oacceptabelt, att någon gång resa med syskon/vänner är ok men inte flera ggr/år!

Min pojkvän har betydligt bättre lön än mig och mer semester, så att han reser i väg på egna resor då och då känns helt naturligt. Men då handlar det om 1-2 resor om året (lika många som vi gör vi två ihop) och inte 4-5 som TS skriver att hennes kille gör. JAg skulle också ha reagerat i din situation, TS, och tyckt att hans prioriteringar är märliga. Det är ju ändå dig han valt som den viktigste persnoen i hans liv - eller?

Men, rent generellt tycker jag att det är viktigt att man ger varandra en viss frihet. Hoppas du inte tar illa upp Hondafreak, men jag måste citera dig från ditt tidigare inlägg:

"Jag skulle inte komma på tanken att lämna min sambo hemma och åka nånstans med kompisar på semester. Inte en chans. Han är för viktigt för mig, och tiden vi inte är tillsammans räknas liksom inte för oss. Det är bara tidsfördriv men betyder ingenting. Så vi vill vara tillsammans. "

Det tycker jag inte låter riktigt sunt - att räkna tiden man spenderar med någon annan än sin partner som tidsfördriv och som att den liksom inte räknas. Jag njuter för fullt av att umgås med kompisar och familj även om jag älskar att vara med min pojkvän också och så tror jag väl ändå att de flesta känner?

Min pojkvän har betydligt bättre lön än mig och mer semester, så att han reser i väg på egna resor då och då känns helt naturligt. Men då handlar det om 1-2 resor om året (lika många som vi gör vi två ihop) och inte 4-5 som TS skriver att hennes kille gör. JAg skulle också ha reagerat i din situation, TS, och tyckt att hans prioriteringar är märliga. Det är ju ändå dig han valt som den viktigste persnoen i hans liv - eller?

Men, rent generellt tycker jag att det är viktigt att man ger varandra en viss frihet. Hoppas du inte tar illa upp Hondafreak, men jag måste citera dig från ditt tidigare inlägg:

"Jag skulle inte komma på tanken att lämna min sambo hemma och åka nånstans med kompisar på semester. Inte en chans. Han är för viktigt för mig, och tiden vi inte är tillsammans räknas liksom inte för oss. Det är bara tidsfördriv men betyder ingenting. Så vi vill vara tillsammans. "

Det tycker jag inte låter riktigt sunt - att räkna tiden man spenderar med någon annan än sin partner som tidsfördriv och som att den liksom inte räknas. Jag njuter för fullt av att umgås med kompisar och familj även om jag älskar att vara med min pojkvän också och så tror jag väl ändå att de flesta känner?