Ja, herregud - man hinner ställa om sig ganska fort - hur det är med barn vet jag inte såklart, men med andra flrändringar i livet har jag kunnat ställa in mog ganska fort när de väl tycks bli verklighet. Så hur du ska känna nu törs jag inte tänka på. Men vickan, som jag sa igår, oavsett vad du känner så har du rätt till den känslan, om det så bara är förvirring!
Jo, men jösses, detta måste ju vara i särklass - att man är gravt förvirrad på vägen är väl en sak - att man så småningom lär sig leva med det är en annan!
Själv begravde jag pappa och gifte mig samma vecka - det var också lite lätt rörigt känslomässigt, kan jag lova. Som tur är hade jag med mig alla som räknas i det beslutet. Men i klass med detta tror jag inte det var - nånstans är det ju en chock och ett trauma i kroppen alldeles oavsett vad man känner i huvudet. Och självklart är man programmerad på att skydda ett liv i sig oavsett hur det kommit dit eller hur förvirrad man är av det.
Bättre att erkänna förvirringen och försöka förhålla sig till livet som det blev än att förneka den, tror jag.
Nej, jag försöker inte bräcka nån, bara illustrera att livet gör som det gör o sen får man hantera det. På nåt sätt. Vissa klarar det galant, andra inte alls - o bara för att man pallat en gång så betyder inte det att man gör det nästa gång nåt händer heller.
Järntillskott är nog bra tänkt - du lär ju ha förlorat blod... *kramar om* Men du - det är nog helt normalt att känna sig låg just nu ett tag också! Man får göra det!
Jag hänger inte heller i den andra tråden. Men om denna inte behövs, om ingen skriver i den -ja, jag vet inte...
Så sant som det är sagt. DÅ måste man ju typ hålla sig till ämnet o så...
Men vickan kanske försöker säga att hon känner sig ansvarig för tråden såläge hon startar den? Ska Muffins få äran nästa gång då kanske?
Spetsad Loka - jojo!
Ja, muffins, jag tänkte du kunde få göra det! 
Nu dröjer det väl lite innan det är dags att öppna nästa tråd?
Men jag tror att det finns ett behov/syfte för tråden - det låter väl så? Och hur OT man än får vara i gravtråden så känner inte jag riktigt att jag hör dit iallafall - blir det så blir det, men det är inget vi jobbar på aktivt. 
Sen är det såklart trist att det inte är lika mycket action här längre.
Själv administrerar jag de mer frustrerande aspekterna av mitt liv *suckar* - hur har du det vickan?
Ajdå, inte förkylning på G? Min man har däckat i nåt liknande här o en kompis tycks oxå ha det... Jag har gjort dagens nytta o lagat middag, tycker jag...
