Bröllop utan frieri...
Jag och min fästman planerar bröllop ihop, men han har inte friat.
är detta normalt egentligen?!
Jag och min fästman planerar bröllop ihop, men han har inte friat.
är detta normalt egentligen?!
Vi bestämde tillsammans att vi skulle gifta oss - då hade vi varit förlovade i fyra år (förlovning betydde inte bröllop för oss). Ingen "friade" alltså i traditionell mening. Aldrig i mitt liv att jag skulle ha gått ner på knä - och skulle jag ha gjort det hade fästmön skrattat ihjäl sig...
Inget friera här heller, men bröllopet närmar sig. För mig hade det känts konstigt om någon av oss friade efter att vi börjat planera.
Inget frieri här heller, vi kom mer överrens. Men bra bev det ändå:D Och gifta är vi.
Här är ännu en frieri-lös-blivande-brud.... Visst vi planerar bröllopet tillsammans, men jag hade uppskattat ett frieri...tror dock jag får klara mig utan om jag känner min m2b rätt ;)
Inget frieri här heller..
Han sa: -Ska vi gifta oss eller?
och jag svarade: -Ja visst kan vi göra det.. kul.
Typ :P
.. men det kanske dyker upp ett "riktigt" frieri innan bröllopet i oktober.. jag hoppas fortfarande ;)
haha, vad kul o spontant!
Hahah det var precis som här då=) Vi hade pratat om det och så en dag gick vi på stan så sa han: Jaha ska vi in o titta på ringar då?
Svar från Vargtassas jobbarkompis!:
Giftermål utan frieri funkar alldeles utmärkt. ( Är fortfarande gift )
:)
Vad skulle ett frieri tillföra om ni redan bestämt er för att gifta er och börjat planera? Det skulle ju innebära att han frågar om du vill gifta dig med honom, fast ni redan har bestämt er oich är tydliga med det... Jag upplever nog att när man väl har bestämt sig för bröllop, då är det kört att få till ett riktigt romantiskt frieri, det blir bara fånigt då tror jag.
Här är en till... han kommer aldrig att fria, det vet jag.
Nu har vi börjat planera en borgelig vigsel.
Så ett frieri är bara att glömma.
Seså allihopa som saknar ett frieri men aldrig fick något! Jag och min älskling kom överrens om ett bröllop via telefon (öh, jätteromantisk, jag vet...) och sen gick tiden (typ 2 månader) och det visade sig att min sambo var lite putt över att det inte "gick rätt till" så förra veckan kom han hem från jobbet med en bukett 50 röda rosor, gick ner på knä och frågade om jag fortfarande ville genomgå ett giftemål med honom.
Jag började störtlipa och fick till slut fram ett "ja" och höll sedan på att kväva honom med mina kramar.
Så även om det redan var i full gång med planeringen så var han skitnervös och jag var helt salig och överlycklig över att han friat. Än finns det hopp brudar!