Bröllop utan frieri...

När vi förlovade oss hade vi pratat väldigt öppet om kring giftemål.. även innan vi hade förlovat oss hade jag t.o.m sagt att jag inte ville ha nåt av det. Men då blev vi båda lite kluvna för det lät inte rätt och då tog vi upp det igen och bestämde oss att byta ringar i alla fall!
Vi hade inte heller någott datum för bröllop eller ens tankar på det eftersom vi ville njuta av varandra som förlovade.

Vi åkte till Chile och hade förlovningsfest med min familj där och det var jättefint.
Med det har vi sedan sagt att "vi gifter oss nån gång" när folk har frågat. Men speciellt nu när vi når vår ett årsdag som förlovade undrar folk när vi gifter oss.

Nu har vi pratat om datum, bestämt datum, tittat på festlokal-bokat festlokal, pratat med prästen, bokat kyrka och allt det har vi gjort tillsammans för att det bara har blivit så. Men jag önskar mig ett litet enkelt, frieri från honom för att usch , man vill kanske vara traditionell innerst inne, jag vet inte!

Men alla får det olika, jag tycker att det är det som fattas för att gå vidare med planeringen. Han har inte ens berättat för sin far...igår var han inne på det men han lyckades inte säga det..
Ibland fegar han som in i

Nä nu får det hända nåt!!!
kan jag inte få ett enkelt litet frieri? Få det undanstökat så kan jag planera vidare i vårt bröllop som är om 4 månader!!

Vi bestämde oss för att vi skulle gifta oss tillsammans, men jag sa att jag vill ha ett frieri iaf . Och det fick jag ca 3 månader senare(jobbig väntan, fick inte berätta för nån innan...). Berätta för din kille hur du känner, han förstår säkert. Annars så får väl du fria till honom!

Om du inte sagt till din kille att du vill ha ett frieri så är det verkligen inte lätt för honom att veta det - särskilt om ni redan är förlovade. Vill du ha ett får du nog berätta det, eller fixa ett själv.

Håller med förgående talare. Berätta att du vill ha ett, sådan öppen relation måste ni ju ha ;0)

Jag vet inte vem som fridade till vem så jag fick fråga min sambo.
Om han hade friat till mig, men det hade han inte. Utan det är mer jag som har friat lite vart stans runt om där vi bor och där vi har varit.

Tyvärr har jag nog dåligt minne för jag tror jag friade igen föra veckan. Jag tror jag gick ner på knä när han spelade ps3 och frågade då om han ville gifta sig med mig.

Men jag vet att det är mer han som vill gifta sig och jag är väll mer den som bara jaja det blir nog bra.
Min sambo vill gärna göra det inom ett år men det blir inte riktigt det utan 1 år och 3 månader.

När folk frågade oss vem som friade svarade jag:
-Ingen, det var ett resultat av långa och hårda förhandlingar.

Visserligen med glimen i ögat, men ändå sant. Vi hade varit ihop i 6 år och var båda på det klara med att vi skulle gifta oss. Jag hade oxå klart och tydligt deklarerat att jag ville ha ett frier, eftersom min (numera) man inte är så vidare klassiskt romantisk av sig (blommor, överraskningar, od) att jag åtminstonde ville ha ett frieri.

Men inget frier kom och jag kände att det började gå lite väl lång tid. Och en kväll när vi återigen pratade om bröllop, hur jag inte ville vänta längre, inte ville riskera att vara gravid eller ammande på vårat bröllop osv och tillslut var så förbannad på honom att jag grät för att han inte kunde förklara varför han inte friade till mig så kröp anlendingen fram: Han ville gifta sig med mig, men inte på samma sätt som jag ville ( i kyrkan, med all släkt och vänner och fest efteråt) och därför hade han inte kunnat friat, han hoppades på att han skulle känna annorlunda en dag. Och då började förhandlingarna och hur vårat bröllop då kunde se ut för att båda skulle vara bekväma.

Så, ingen friade, vi förhandlade. Och det funkade fint det med. Gifte oss i fjol och kunde tom skoja om det hela på bröllopet och är idag mycket lyckligt gifta. Så häng inte upp dig på ett frieri, det går lika bra utan.

Vi har en fin och öppen relation- inga problem på den fronten.
Jag har redan sagt att jag ville ha ett litet frieri redan när vi bestämde att vi skulle förlova oss, så det vet han.
Och han vet också om att det inte behöver vara nåt så stort utan det är mer en fin gest, att fria.

Haha här är det jag som är oromantisk. Redan för 10 år sedan ville blivande maken att vi skulle gifta oss men jag sa "nej, varför då?"!

Men skam den som ger sig, efter 20 år och 2 barn blir det bröllop i mars 2009. Nu tycker till och med jag att det börjar bli dags...

Vi har det ungefär som PennyJenny, har varit ihop i sex år och alltid vetat att vi skulle gifta oss.
Därför kändes det konstigt med en förlovning och frieri, vi har förhandlat oss fram till bröllopet stegvis och nu idag kom vi överens om att ta det till våren och att vi kanske kunde tala om det för släkt och vänner (vilket också var mycket oromantiskt, jag ringde mina föräldrar då jag satt på spårvagnen och talade om det för dem), så nu är det officiellt.

Men Paulita, om ni är förlovade så har väl ett frieri skett, ett frieri är väl när man kommer överens om att gifta sig och blir förlovade? Men vill du ha det mer storslaget är det, som sagt, bara att be om det igen, eller hinta...