Ännu en tur med barnkarusellen

Lapinette
ja, man har ju haft tid på sig att prova alla möjliga konstellationer. Både i antal/dag och utförande. Denna gången blev det bara bakifrån (helt enligt min mors förmaningar). Men vi famlar i blindo. Det enda jag noterat är att runt ÄL är det enklare att hålla de små rackarna kvar inne i grottan utan att de ska söla ner lakanet förrän morgonen därpå (när det inte är ÄL-tider är vi skitromantiska och knallar iväg till muggen med papperstussar runt och på könsorganen men det har en tendens att hinna spillas i själva utdragningsögonblicket) Undrar om det har att göra med att tappen är öppen då så att de har fullt upp med att hitta rätt väg (jja, eller som i mitt fall blir det ju iaf FEL) istället för att vända tillbaka i samlad tropp och bilda Siljan i mitten av sängen. OK, sorry - kanske too much information där.

Nej men man måste ju vara dum i huvet nå jävulskt som inte borde veta vid det här laget hur kroppen känns varje månad. Men det är ju det som är det jäkliga, jag tycker att det alltid är något annorlunda mot förra gången. Var det ömmar i tuttarna, hur hård nederdelen av magen känns, yrsel, dåligt humör, flytningar, hunger, illamående, mörkare vårtgårdar (hur man nu kan jämföra eftersom man inte kollat så noga förut) tidig mensvärk, ingen mensvärk, man grinar till E-types slagdängor, spottings, sen mens, tidig, på minuten exakt, efter att man testat, efter tanken att man skulle kanske testa, efter tanken hur man ska berätta för maken eller efter när man räknat ut BF och även när man inte tänkt någonting alls utan hoppats att det inte blev något eftersom det då skulle krocka med något.

man kan inte påverka resultatet men ändå bannar man sig själv att man tänkt för mycket. Eller kännt efter för mycket. Men det är OMÖJLIGT att inte göra det.

Nej men man måste ju vara dum i huvet nå jävulskt som inte borde veta vid det här laget hur kroppen känns varje månad. Men det är ju det som är det jäkliga, jag tycker att det alltid är något annorlunda mot förra gången. Var det ömmar i tuttarna, hur hård nederdelen av magen känns, yrsel, dåligt humör, flytningar, hunger, illamående, mörkare vårtgårdar (hur man nu kan jämföra eftersom man inte kollat så noga förut) tidig mensvärk, ingen mensvärk, man grinar till E-types slagdängor, spottings, sen mens, tidig, på minuten exakt, efter att man testat, efter tanken att man skulle kanske testa, efter tanken hur man ska berätta för maken eller efter när man räknat ut BF och även när man inte tänkt någonting alls utan hoppats att det inte blev något eftersom det då skulle krocka med något.

man kan inte påverka resultatet men ändå bannar man sig själv att man tänkt för mycket. Eller kännt efter för mycket. Men det är OMÖJLIGT att inte göra det.

BS
jo, det är insemination som är det maken ska ringa och beställa tid för. Läkarn tyckte att vi skulle testa det innan ivf för att se om makens simmare tålde behandlingen att slungas runt i tvättmaskinen. Gör de inte det så är det direkt på ivf som gäller.

hoppsan, jag fick verkligen sagt vad jag ville där genom att skicka inlägget två gånger.

MAAAAAAAAAAAAAAT!!!!!!

lappis
nej, det var ju det jag menade, de är bättre på att stanna inne när det är ÄL, skrev nog lite krångligt. Men jag tror nog du har rätt i att mitt sekret är lite åt mördarhållet eftersom det är sån babianaladån som plurrar ut dagen innan böj, inte ens en Globalkniv kan komma igenom utan att bli böjd.

*rys* ja de kanske känner att det är som att landstiga Normandie varje kväll, klart att grabbarna får stora darren och begår harakiri innan de ens kommit nära.

Jag är hur som helst sjuuukt nyfiken på vad som kommer att hända, om det blir en insemination nästa månad (eller om vi får vänta ännu mer) för det är så intressant med sånt där. Nästan så jag skulle vilja jobba inom sjukvården själv. Det eller som konditor. Fast det är ju rätt kul det jag redan kan, men omväxling förnöjer!

ja precis, v ar f ö r h ä n d e r d e t i n g e t ?!?!?!

Lapinette
vi började ju skjuta skarpt i slutet på september 2006, vi gifte oss 7 oktober och tjuvstartade lite. Så det blir snart 2 år för oss med men jag tror att jag hade lite knas med ägglossningen ett tag. Försöker hitta på anledningar till att det inte tog sig då, men vi hade ju sex ofta och rimligtvis borde ju något hittat rätt trots att man inte prickade ÄL varje månad. Först sa ju gynekologen att makens spermaprov inte var helt perfekt, och det är det ju inte men inte heller en orsak till varför de inte blir något, sa hon andra gången jag träffade henne. De är bara lite för många som är orörliga men han har väldigt många från början så det borde ta ut varandra. Min ÄL är väl lite svag men nu äter maken en massa vitaminer, har inte mobilen i fickan och badar inte så hett och jag knaprar Pergotime men ändå händer det inget mirakel.

Och angående den där artikeln BS länkade till.. va fasen, vi knullar ju så gott vi kan redan! Vilket toppenråd! *muttrar*

jag läser en massa trådar på FL om stackare som upptäcker att deras män letar på knullkontakt.nu eller vad fan det heter, de som blir lämnade 4 v före BF, de som är ensamma eller såna som får göra en fjärde abort (trots p-piller)för att mannen inte vill använda kondom och vägrar bli pappa. Det är på något sätt skönt att läsa att det finns de som har det värre.

Jag har ju sån sagolik tur som har en sån fantastisk man att förhopnigsvis få barn med en dag, som inte behandlar mig som hundlort under flipflopen. För DET är en sak som är säker: Jag vill ha barn med HONOM, just honom. Pratade med en kompis igår som hade en avlägsen kompis som hade gjort slut med sin fru för de kunde inte få barn (flera missfall, hur sjukt otroligt äckligt idiotiskt som helst, hur funkar man då?). Så viktig är inte själva barnet - kan jag inte få ett med honom så vill jag inte ha ett med någon annan.

Det är också därför den här situationen gör mig så ledsen. jag längtar så efter att få se hans reaktion över att jag är gravid med HANS barn, vid UL, födseln och få se den perfekta mixen av oss båda. Helst mest av honom. För jag vet att han skulle gråta av glädje, dansa krigsdans och vråla höga C och bara tanken gör mig pirrig i magen. Men tänk om det aldrig blir så pga att vi aldrig blir gravida.... Usch, bort, bort, bort hemska tanke! Men tanken ligger där och gnager någonstans och ploppar högst upp hela tiden när jag tänker vad lyckliga alla andra är som får berätta för sina män att just de har lyckan att få bli föräldrar tillsammans.