Icke planerad graviditet!

Du har inte uttalat Dig fördömmande.

En till präst skrev 2008-09-23 00:05:23 följande:

Dessutom skulle jag vilja poängtera att fördömma och dömma inte är samma ord iaf inte enligt Bonnier Lexikons ordbok(2000)

döma[dömma]: fälla dom, vara domare i(sport), bedöma, ge ett omdömme.

fördöma: skarpt ogilla o kritisera ngn handlingssätt.

Jag kan inte påminna mig om att jag anv ordet fördöma?

XLNT: Jag ville bara visa dig hur det är på den andra sidan. Jag hoppas att allt löser sig till det bästa. Om du mot förmodan har något du vill fråga mig om så får du gärna göra det via pm eller gästbok. Ett stort lycka till

Wow, använde jag verkligen ett ord på ett sätt som inte föreskrivs av Bonnier Lexikon! Vad blir det härnäst, sätter jag en punkt där det borde vara ett komma? Intrigen tätnar...

I övrigt så erkänner jag mig skyldig på samtliga åtalspunkter. Jag gjorde ett omdöme. Äger man minsta tillstymmelse till intellektuell integritet och självbevarelsedrift brukar man göra det i mänsklig interaktion, och det ska inte vara några som helst problem såvida man gör det inom ramarna för vad som anses artigt och respektfullt. Försökte jag sätta dit någon? Nej, det gjorde jag inte. Vad som utlöste detta hårklyveri övergår faktiskt mitt förstånd.

Förstår för övrigt inte varför du fortsätter med det här i den här tråden nu när vi ändå börjat diskutera via gästboken? Och nej, kommentera inte det i denna tråd, gå på mig via nämnda gästbok istället.

TS, hoppas att det löser sig till det bästa, allmänt forumkäbbel till trots. Det är antagligen förmätet av mig, men försök på något sätt lugna ner dig och få ordning på förvirringen så att du inte fattar ett förhastat beslut, vad än beslutet i slutändan blir!

En till präst : Du sa "Barn är inget man skaffar det är något man FÅR."
Så fint sagt, jag är rörd! Det är sååå sant... :)

Jag tror att de allra flesta som väljer abort om inte ångrar sig så i alla fall tänker på det barn man valde bort om man får barn senare i livet.
Man fokuserar för mycket på omständigheter och allt runt omkring helt enkelt för att man inte förstår vad man går miste om. (Talar av egen erfarenhet.)

Och jag glömde säga grattis i mitt förra inlägg. Lycka till oavsett vad du väljer!

Jeg er 23, og jeg har så utrolig lyst på barn. jeg vet med meg selv at m2b og jeg er villig til å gjøre allt for å ta vare på ett barn. Men akuratt nå passer det ikke helt inn i verdagen. Etter bryllupet i maj blir det nok litt mer baby snakk. Men om vi skulle bli gravide før "planen" kommer jeg absolutt til å beholde barnet.

jeg kan forstå at du kanskje sysn du er ung, men kvinner har fått barn så mye tidlgre i livet enn hva vi er nå, og de fleste har klarte veldig bra. Hør på magefølelsen din,og ikke minst hjerte ditt. det er kjedelig om dere av en eller annen grund senere ikke klarer å få barn senere.

Lykke til hva dere enn gjør, man får til det man vil:)

hon var inte planerad men inte helt oplanerad heller.... min man var INTE redo! han höll på att dö, men nu är han en underbar far o snart min man! eftersom du "bara" är 22 så komer du hinna plugga, passar perfekt om ett par år när barnet går på dagis! su kan hämta tidigare om du vill o slippa press med arbetet! (känner den nu själv) funderar på att plugga eller byta yrke ett tag! känns super! läs inte in för mycket i dina tankar, som nästan alla har skrivit gå på magkänslan, jag bor på kungsholmen där medel för förstagångs föderskor är 36,8 där vet jag att flera mammor har "ångest" över samma sak som du fast de tänker att de är så vana vid sitt liv o har en viss standard... socialt liv mm. håller med om att barn får man, fast jag gjort 2 aborter själv. en med preventivmedel o en ung o dum...

Ni måste förståss bestämma er tillsammans men undertonen i det du skriver är (som jag tolkar det) att du trots allt vill behålla barnet.

Jag tror inte heller att man någonsin blir helt redo att skaffa barn eller att det bästa måste vara att planera livet minutiöst. Låt barnet komma och lev livet utifrån de förutsättningarna!

Livet blir annorlunda men knappast sämre, man får andra värderingar i livet och mycket av det som var viktigt tidigare blir oviktigt när man har barn. Barn är inte slutet på livet utan början!

Vi pluggade när barnen var små, skönt att ha det "avklarat", det är inget jag skulle rekommendera precis men det beror också på vilka utbildningar man väljer.

Nu är vi runt 40, barnen är stora och vi har många fler möjligheter nu än vi skulle haft som 25 och barnlösa. Ekonomin är bättre och vi reser och gör allt vi vill göra.

"Rebellen75: Vad roligt för er! :) Du har aldrig ångrat ditt beslut? (känslig fråga) Var din pojkvän med på de? Hade du kompisar som fått barn tidigt?"

Har aldrig ångrat mitt beslut och jag hade tyvärr inga kompisar som hade barn. Så visst tappar man kontakten med vissa som var mer fria. När jag nu har skaffat nr2 och 3 så är det väll med trean som mina kompisar har kommit igång och man börjar umgås på nytt.

Min sambo var den som ville ha barn mest av oss, så han var guld värd när jag ville gå ut på krogen någon gång.

Även om man inte känner sig beredd att bli mamma men när man har det där lilla livet på bröstet, efter förlossningen, känner man på en gång att man är MAMMA (Pappa)

Oj vilket svårt beslut du/ni har att ta.
Jag kan inte råda dej då det enbart är ni som kan fatta detta beslut. Men mitt råd är ändå att fundera noga över situationen och låt beslutet växa fram, ni måste inte bestämma er idag!

Lycka till!

Svårt beslut men om ni BÅDA är med på det fast det är oplanerat så varför inte behålla? Om ni dessutom har jobb båda två hoppas något är fast bara. Så är det ju bra, en annan sak är väldigt viktig ni måste känna varann VÄLDIGT bra för att få barn är det mest underbara så klart men också påfrestande ibland det sätter ens förhållande på prov kan jag lova! Så hur många år man varit ihop spelar inte så stor roll det beror helt på hur fårhållandet är och hur bra kontakt och hur väl ni känner varann som spelar in. Lycka till

Lang historia...

Min syrra har 2 dottrar. Nar hon blev med barn for ett antal ar sen hade hon 2 alternativ:
- Pappan ville inte ha barnet och sa att han inte langre ville leva familjeliv. Alltsa leva ensam med 3 barn.
- Eller leva ensam med 2... For hon lamnade honom saklart, dom hade anda haft det jobbigt ett bra tag.

Hon fick lgh, sjalvklart arbetslos, men borjade plugga. Dag och natt. Eftersom hon pluggade heltid fick barnen vara pa dagis heltid. Nu ar hon den enda pa var ort med den utbildningen, och gick ut med bast betyg i klassen. Hon ar ingen plugg-tjej MEN sa att hon maste gora det for barnens skull.

Sen blev hon gravid igen... Hon hade 1 ar kvar pa sin utbildning. Det var en olycka (hatar egentligen att kalla det sa...), hennes lover hade faktiskt flyttat pa hennes spiral... Helt sjukt. Hon var i fjarde manaden nar hon insag. Sag ryggraden etc pa ultraljudet. Fick intyg fran lakaren sa hon fick gora abort. Hon fick ta en tablett mer an normalt, dom hade blod forberett for henne om hon skulle forlora for mycket.

Jag tog det valdigt hart... :'-( Jag sa att jag skulle stalla in min London-flytt och hjalpa henne, men jag ar inte samma som en partner direkt.
Hon sa att hon valde abort for dom barnen hon redan hade. Hon ville kunna finnas for dom.

Jag grat och grat och vill varken forlata eller klandra henne. Vet inte om det var ratt eller fel.

En till präst: Hur menar du med "barn är inte något man skaffar det är något man får" ?!
Visst har vi fått gåvan att KUNNA skaffa barn men nog är det alltid konsekvensen av en handling.

Absolut men han menar nog att inte alla kan få barn heller och barn inte är någonting man kan ta för givet.

JAG hade behållt det. Jag var 23 när jag fick mitt första barn och jag har inte ångrat det en sekund. Jag hade precis träffat pappan och det var väl egentligen inte det bästa (vi är skilda idag) men din situation ser ju helt annorlunda ut.

XLNT - Hur har det gått? Hoppas att allt är bra!

Ordet "skaffa" är otroligt provocerande för den som kämpar med längtan och försök månad ut och månad in. Klart man "måste göra det som måste göras", (även om det numera finns alternativa sätt...)
Men det kan aldrig någonsin vara annat än en förhoppning att den handlingen också leder till att en ny mäniska verkligen blir till. För mig är det ett livets eget under, och jag kan verkligen grubbla ibland över det orättvisa i att ngn som vill av hela sitt hjärta inte "lyckas", medan en del som inte vill blir gravida stup i kvarten.

Så, jag håller med. Barn är något man får. Sedan har vi också valet om vi ska ta emot det. Ett inte alltid så lätt val, men ett val.

Tror inte ni ska stirra er blinda på åldern! Det är inte siffran, utan känslan som avgör när man är redo. Vi fick vår dotter (planerad) när jag var 23 och hon är det bästa som hänt mig! Ska inte sticka under stol med att det har varit skitjobbigt ibland, och det har stundvis tärt något otroligt på förhållandet, men det är absolut inget jag ångrar!

Så sätt er ner och prata! Känn hur det känns och välj därefter. Det jag upplever när man försöker läsa mellan raderna är att du egentligen vill behålla det, men har fastnat på era åldrar... Men det är bara Du (ni) som kan bestämma det här.

Lycka till med vad ni än väljer! Barn är en underbar gåva om ni väljer att behålla det!

Chokladflingan: Jo, jag vet hur barn blir till, men passionsblomman sammanfattar ganska väl vad jag menar.

Du och jag kan SKAFFA ICA-kort, ny mikrougn och en hel del annat. Barn kan vi däremot bara FÅ. Det är inte alltid det "tar sig" bara för att man slutar med p-piller och det är inte alltid ett barn kommer exakt när det stämmer med planering, studielån och husköp.

Att AVSTÅ från barn kan vi välja med p-piller och annat.
Men när det väl blir ett barn och man får ett barn, då handlar det inte bara om att "skaffa" barn eller "starta bebisfabriken" som en del uttrycker sig, utan barn är en dyrbar gåva, som somliga längtar oerhört efter men inte får.

(Gäller inte mig personligen, jag är frivilligt barnlös, men jag vet hur provocerande uttrycket "skaffa barn" är för den som gjort sitt andra provrörsförsök)

Hej,
tycker du skall känna efter själv. Det är inte åldern som säger när man är redo för barn det är hur man känner. Är man beredd att ge av sig själv till någon annan?

Jag blev planerat gravid när jag var 24. Nu så här i efterhand hade jag inte vart mindre redo för barn när jag var 23, men det är jag. Man får ju vara införstådd med att livet blir inte exakt likadant när barnet kommit. Men jag kan säga så här; att jag tror aldrig jag hört någon som ångrat sitt barn. Min son är det bästa som någonsin hänt mig!! Ibland kan jag fundera på hur livet hade sett ut om jag inte fått honom. Helt annorlunda antagligen, och en tomhet som jag förmodligen inte vart medveten om.

Det finns fördelar och nackdelar med allt. Om du inte vill ha barn nu tycker jag även du skall fundera ordentligt så du inte gör något du sedan ångrar! Att skaffa barn är ett jobb, men en abort är inte alltid en enkel lösning.

Lycka till!