Blod är INTE tjockare....

Jag förstår att du är besviken.

Ring och fråga varför de inte kommer, de kanske är så enkelt att de inte hittar barnvakt?

Enkelt hade det varit om jag kunde säga "klart ni får ta med henne" - men var går gränser?! Jag har ytterligare ett gudbarn vars föräldrar lämnat bort sina barn för kvällen - samtidigt som ALLA våra vänner - 14 par har barn som lämnas bort.

JAg vet att detta ämne med barns medverkan och inte är kluvet - men vi har önskat ett barnfritt bröllop och en barnfri kväll - och då jag till så stor mån jag kan respekterar vad andra önskar på SIN stora dag - ska jag då inte få önska på min dag?

Visst - brodern min är stor nog att bestämma själv - men jag kan tycka att det är ett otroligt konstigt agerande att inte delta på sin systers fest - särskillt som vi bara är två syskon...

Brukar de ha barnvakt annars? För mig tog det LÅNG tid innan jag lämnade ifrån mig mitt barn till någon annan. Jag hade iofs en depression och orkade inte med en massa andra saker heller som mitt "normala" jag inte skulle ha svårt med.
Min poäng är att om (mamman?) inte brukar lämna barnet annars, kanske det är en jättgrej och de försöker kompromissa? Kanske de har bråkat om detta hemma?
Bara en tanke...

Håll på dina principer, det gör jag ang min syrra. Har brutit totalt med henne och vi kommer inte bli vänner i första taget, hon kommer inte ens få en inbjudan så det där med blod är tjockare än vatten är en myt.

Lycka till gumman , jag håller på dig :)

Stå på dig! Vi kommer att skriva i inbjudan att vi vill ha det barnfritt. Och i infobladet ska vi skriva att vi kommer att servera alkohol på festen och att vi inte tycker att barn och alkohol hör ihop. Och är det någon som säger något om det så kommer vi att vara stenhårda.

Fast han kommer ju på vigseln iaf? och en inbjudan måste man ju också kunna tacka nej till, annars är det ju en order man fått i brevlådan: "inställ dig den och den dagen, klädd så här-annars säger jag upp dig"

Däremot förstår jag verkligen att du blir besviken. Det hade jag också blivit om mina allra närmaste skulle tacka nej.Dock räknar jag inte kallt med att de självklart kommer-men hoppas ju förstås. Att osa för sent är ju också lite osnyggt.

Det är skillnad menar jag om han skulle bara dyka upp med barn utan att säga något, tackar han nej har han ju accepterat det barnfria dvs erfestbeskrivning.
Kan ni verkligen inte ta ett snack om det här?
Jag tycker det verkar som en otroligt onödig orsak till brytning.

Om jag får hoppa in igen:

I vår familj kan det lätt bli en höna av en fjäder. Något av mina syskon kläcker ur sig en synpunkt på vad jag har sagt eller gjort till pappa som sedan för det vidare till resten av syskonen och då låter det helt annorlunda. Det är inte illa ment från hans sida, det är bara det att det lätt blir missförstånd när man pratar om "rykten". Vi har lärt oss att ta det vi hör fårn andra med en nypa salt tills vi kollat med ursprungskällan.

Dvs prata med din bror! Var lite tillmötesgående. Inte lägg dig platt men erbjud möjligheten att de kan lämna det öppet till någon vecka innan. Kanske det känns bättre att lämna bort till barnvakt när barnet är lite större? Det hinner hända _mycket_ utvecklingsmässigt på 3 månader.
Ni kanske kan kolla om mormor kan passa barnet i något angränsande rum i lokalen? Då kan personalen lite diskret hämta någon av föräldrarna om det blir kris och ni som brudpar märker inte av barnet under middagen. Sedan på kvällen lär väl barnet sova.

Det är ju nära till hands att du säger blanknej till alla kompromissförsök när din bror verkar göra det till en principgrej men det är ditt val om du vill göra en kraftmätning eller försöka lösa problemet.

En annan tanke slog mig: Kan det vara så att de tycker att ni borde ha gjort ett undantag eftersom det är din guddotter? Att de känner typ att "jaså, att vara gudförälder betyder inget för henne, hon vill inte ens ha henne med på sitt bröllop" De kanske är sårade?

Jag tycker absolut inte att ni har gjort fel som kör barnfritt och vill vara konsekventa i ert val, men det är bra att ta reda på varför folk beter sig märkligt.

Ursäkta ett långt inlägg förresten.

PS: Vi kör också barnfritt.

Jag har full förståelse för dig. Tycker det är självklart att man som brudpar har rätt att bestämma hur festen ska vara utformad och vilka regler som ska gälla. Vissa verkar tycka att man bara ska ta hänsyn till alla andra, men vilka ska ta hänsyn till brudparet? Om man som brudpar ändå inte ska få sina röster och enbart sina röster hörda under en enda dag i hela sitt liv, vad är då meningen. Då verkar ju det enklaste alternativet att överlåta hela planeringen och bestämmadet till släkt och vänner. Vilken lyckad kväll...not!

Mycket bra sagt. Tycker här finns alldeles för många här på BT som tycker att man är bridezilla så fort man har ett önskemål om sitt bröllop. Den som bjuder till en fest har helt och hållet rätt att sätta upp villkoren för nämda fest. Är det ett bröllop så är det brudparet som bestämmer.

terrans:

du har bjudit in till den typ av fest du vill ha. Din bror ville inte gå på en sådan fest och tackade nej, vilket är hans rättighet. Du visste väl om att om du bjuder in med vissa krav kommer inte alla att acceptera dem?

Du bjöd in med förbehåll att inte barnen fick komma och barnen kommer inte heller. Men din bror gjorde valet att inte komma han heller. Det enda fel han gjorde var att säga till för sent.

För din bror var blod tjockare än vatten - blodet han delar med sitt barn han inte vill lämna hemma. Alla 2-åringar kan inte lämnas till barnvakt och kanske har han tagit större hänsyn till sin dotter än till sin syster, förståeligt i så fall.

Glöm detta nu och gör ingen större grej av det än det redan är. Du får ta konsekvenserna av de krav du ställde, så sorgligt är det i detta fall.
Ring till honom och kolla om ni kan lösa detta tillsammans. Inte är det värt att offra syskonvänskapen för något så trivalt som en fest, bröllop eller ej.

Prata med din bror, det kan faktiskt vara så att ingen i mammans familj vill ställa uppoch passa barnet på nyår.
För hela hans familj är på bröllop.

jag ska bara ha barn till efter maten sen får alla barnen försvinna, antingen med sina föräldrar eller barnvakt hämtar ink mina egna.

Det är inte alltid lätt med familjerelationer, särskilt inte när det kommer in nya partners i familjen som förstås också har åsikter och dessutom kommer det kanske till saker som att man flyttar och bor långt ifrån varandra, får barn, har fullt upp med jobb, etc.

Jag har kommit fram till att man inte har skyldighet att förklara sig för sina val och beslut. T.ex. om jag och min sambo kommit fram till att göra på ett visst sätt när det gäller en släkttillställning så har jag väldigt svårt för när släkt eller vänner ifrågasätter beslutet. För vi har förstås diskuterat olika aspekter och kommit fram till vad vi gemensamt tycker och utåt sett är det vårt beslut, oavsett om vi tyckt olika innan vi kommit fram till det.

Utan att veta något om era familjeförhållanden så kan det ju vara flera anledningar till att din bror och hans fru inte kan komma på festen. De kanske inte kan få barnvakt, han kanske inte vill/orkar, hon kanske inte vill/orkar, etc. Visst har jag full förståelse för att du blir besviken, det skulle jag också bli, men precis som du och din blivande man har rätt att sätta upp vissa krav på ert bröllop, vilket måste respekteras av andra, så måste också ni respektera andras val/beslut. Har din bror och hans fru kommit fram till detta så tycker jag att de inte ska behöva förklara sig. Det kanske är känsligt dessutom. Din bror kanske vill gå på både vigsel och fest jättegärna, medans hans fru kanske av olika anledningar tycker att de inte kan, men så har de kompromissat och kommer iaf på vigsel... Fast utåt så vill kanske inte din bror "lämna ut" sin frus åsikter, utan nöjer sig med att säga att de gemensamt kommit fram till den lösningen. Då kommer det snarare leda till en konflikt mellan dig och din bror om du pressar honom på en förklaring. Samtidigt som jag tycker att du har full rätt att säga att du blir ledsen över att inte ha din bror på festen (men glad att han kommer på vigseln).

En annan sak är att jag tycker att han borde respekterar OSA-datum.

Några tankar bara...

Tack för alla tankar och åsikter!!!
Såhär med lite distans till det hele så känner jag nog mest en sorg över att min bror - och hans fru för den delen - inte vill eller kan delta på vår stora dag.

Oaktat vad det beror på så kommer det nog kännas tomt - om än glädjande för alla andra som velat komma och fira vår dag med oss!

Jag har tagit beslutet att sluta vara storasyster för en gångs skull - och behandla honom som alla andra - dvs som en vuxen individ - och däremd respektera hans ståndpunkt och ställningstagande. Men det innebär också att han får ta konsekvenser såsom en vuxen å sin sida.

Jag förstår dig ts helt och hållet men förstår också din bror. Jag har också en tvååring och vet inte om jag skulle vilja lämna bort honom på nyårsafton. Det är ju en lite speciell kväll, även om barnet inte vet om det. Men gläd dig åt att han kommer på vigseln iaf!

Har inte läst alla inlägg så jag kanske upprepar något redan sagt...
Jag anser att du och din sambo har all rätt att bestämma eller önska som du uttryckte dig att ni vill ha barnfri fest. Somliga vill ha med barn andra inte, det är endast ni som kan avgöra rätt eller fel för er.

Men för att agera "djävulens advokat" en stund åt din bror så kan jag tänka att han kanske har kompromissat så mycket han kan med sin familj. Kan det vara som så att mamman (och kanske också han själv) inte vill lämna bort sitt barn till en barnvakt? Detta är ju deras ohämmade rättighet att bestämma vem och om någon annan ska få ta hand om deras barn. Samt det faktum att det är nyår, de kanske vill att deras barn ska få traditionen att man umgås med familjen på sådana tillfällen (det valet har vi gjort för att vid tonåren undkomma ungdomsfylla m.m. genom starka familjetraditioner - en annan historia :))

Om ingen av er kan eller vill backa från era ståndpunkter kanske hans sms (kunde ju har ringt visserligen) blir den bästa lösningen. Han får vara med och dela er vigsel och er glädje samtidigt som de får göra vad de vill med sitt barn (inte lämna bort).

Dessutom oavsett om det är dumma principskäl, släktdilemman eller vad dessa åsikter beror på så är det envars rättighet att tycka och bestämma över sitt område. I ert fall bröllopet och i hans fall barnet.

Hoppas ni kan lösa det på bästa sätt så ni får dela dagen med dem ni har nära och kära. Själv hade jag nog låtit honom ta med barnet (enda syskonet skulle jag specialbehandla), som kommer somna innan kl. 8, men det är min egna åsikt (kan vara färgad av en egen 2 åring ;))

Lycka till!