Porrsurfande

Det här var verkligen beklämmande läsning! Jag blir ledsen på riktigt för din skull!

Du behöver verkligen få tillbaka dig själv och kontrollen över ditt eget liv. Gud, jag blir helt förskräckt när jag hör den här berättelsen! Så här är det inte värdigt att leva. Du är skyldig dig själv bättre tjejen!

Jag är övertygad om att både din panikångest och ditt förhåkllande till både kropp,själ och sexualitet kommer att reda upp sig så småningom- men aldrig så länge du stannar i det här.

Vad gäller porr så är det väl allmänt känt och accepterat att även vi kinnor konsumerar popornografi, men jag vill inflika att det faktiskt också är helt ok att inte tycka att det är ok...

Jag blir bekämd och äcklad av porr och vad mycket av den branschen står för. Det har ingen plats i mitt hem vare sig på nätet eller Film/tidningar.
Vi har det bra med varandra och duger inte det för min man...trist, men jag kan inte låtsas att det är ok för hans skull för att verka frigjord eller så. Som tur är så tycker han att porr mer hör till tonår och att växa upp, än något som en vuxen man med famiij skulle "behöva" av någon anledning.

Nu hoppas jag att du hittar lite ljus och styrka i att ALLA i den här tråden uppmuntrar dig att räta på ryggen, se dig själv i ögonen och ta tag i det här. Du kan styra ditt eget liv-Gör det!

Har du funderat på saken TS? Vad säger du?

oxå såå nyfiken! hur känner du nu??

Herregud TS, du behöver sätta dig ner, lägga undan alla sjuka saker som händer i ditt liv och ställa dig en fråga, "Vad är meningen med mitt liv?" Jag lovar dig att du kommer komma fram till att det du lever för nu är inte varför du är satt här på jorden. Alla vi männiksor är vi satta här för en anledning och för ett mål. Alla ska vi göra någon nytta för världen och främst för oss själva. Du måste hitta meningen med ditt liv för att kunna ta tag i och knyta upp trasslet du sitter i nu. Du vet mycket väl att du inte blivit satt här på jorden för att leva det liv du gör nu!!!! Du gör ingen nytta för dig själv och det är katastrof!! Det finns ingen, inte ens du som påstår dig själv ha dålig självkänsla, som ser målet med livet att bli behandlad som skit.

Öppna fönstret hemma, andas in lite frisk luft, njut av hur vacker hösetn är, ta en stund och kolla hur vackert jorden är skapad och tänk på alla de människor som lever i förhållanden som är tusen gånger värre än dina och inte kan göra ett skit för ta sig ur det, till skillnad från dig. Du bor i ett samhälle där du kan göra praktiskt taget vad du vill. Öppna dörren och släng ut aset!!!!!!!!

Jag tror ditt första steg är att lämna den sjuka människa du lever med nu, lämna ditt sårade "jag", lämna din bakgrund som skadats av din självkänsla och bara tänka på meningen med ditt liv. Jag LOVAR dig att du kommer hitta den om du ostört sitter och funderar fram den. Man lever bara en gång, vi har bara fått en chans, ta vara på den. Nujt av livet, livet är en underbar gåva!!

Lycka till vännen.
Kram

Jag håller med alla som redan skrivit i tråden om att det här är inte en sund relation.
Det skadar dig framförallt! Du mår inte bra och i längden kommer inte din sexlust att börja blomstra. Det som händer nu är att du gör din kille nöjd och du har sex på hans villkor.
Du är en människa med känslor och ingen robot. Inget gott kommer ur detta, om du fortsätter att göra saker du helt enkelt inte har lust till.
Ärligt talat skulle jag inte heller ha så stor sexlust om det går till så som du beskriver. Det du känner är befogat! Gå inte för länge och svälj din ångest.
Var rädd om dig, gör inte en massa saker för hans skull.
När du mår så här dåligt är det viktigaste att du ska må bra och bygga upp dig själv.
Hans beteende förstör din lust! Det är så många som är fast i sånt här mönster. Att man gör olika sexuella saker för att det "förväntas" av en, som gör att mår skitdåligt sen.
Nej nej nej! Hoppas att du tar dig själv på allvar, för det här är allvar!!

Har inte läst alla inlägg.

Min första spontana reaktion på ditt inlägg är att jag skulle vilja kunna visa dig hur "lurad" (kommer inte på något bättre ord) du blivit. Snuvad på lycka. Ingen ska behöva vara i den smet du befinner dig i. Hoppas bara inte du tror att hans sätt att bete sig är normalt och att killar överlag är sådana. Killar är människor med känslor som kan älska och älska en för ens egen skull. Som vill visa känslor, vara kära och göra tjänster för dem de älskar. Ge av sig själva, inte bara ta. Man tenderar att glömma det efter att man varit ihop med en kille som din ett tag. Och det är nästan det sorgligaste.

Henriks älskling skrev 2008-10-14 18:21:32 följande:

Tack för att ni visar att det finns så många där ute som bryr sig :)
Jag har funderat och funderat, helt klart måste jag jobba med min självkänsla och få upp mitt självförtroende..
Annars kan detta aldrig sluta lyckligt.

Ni är så himla duktiga på att skriva allihopa och ni har stärkt mig enormt mycket. Jag ska börja se till mina egna behov och göra det som gör mig lycklig, istället för att hela tiden ställa upp på saker som jag egentlgen inte vill.
Man lever ju bara en gång och ingen annan än en själv kan ju leva livet åt en, så varför inte göra det mesta och bästa utav det? Dagarna som varit kommer ju aldrig tillbaka och hör till det förflutna.. Ni har fått mig att tänka om.. Jag vill leva lycklig och det är bara jag som kan se till att mitt liv ska bli så som jag önskar.

Det är svårt att hela tiden tänka så, men det är säkerligen värt det.. Vem vill lida och leva i ett evigt mörker?
Jag ska försöka en sista gång att tala om för min kille hur det är jag verkligen känner..
Jag vet att jag skrivit att jag är så himla rädd för att han ska lämna mig eller tycka mindre om mig.. men.. om han varken vill lyssnar eller bryr sig om mina känslor, eller respektera mig för den jag är, så behöver jag väl egentligen inte vara rädd för detta eftersom jag då skulle klara mig bättre utan honom?..
Jag vet inte var den rädslan kommer ifrån, varför är man rädd för att bli lämnad även om den som lämnar en egentligen inte bryr sig? Jag kan ju knappast få det sämre av att börja må bättre igen eller bli bättre behandlad?

I början av vårat förhållande visste jag vem jag var men någonstans på vägen tappade jag bort mig själv..
Jag vill vara den personen igen, jag vill börja tro på en framtid och ha tillbaka mina drömmar...
(Vi har varit tillsammans 4 1/2 år).

Jag måste ändra på mitt beteende till min fördel.
Istället för att stänga in mig så måste jag börja öppna mig.
Jag vill träna yoga och börja rida, jag har tidigare inte gjort det då min kille tyckte det var slöseri med pengar.. Men jag har börjat inse att han inte har rätt i det eftersom detta är det jag blir glad och mår bra av.
Jag måste börja hitta tillbaka till det jag tycker om att göra och det som jag tycker är värt att göra då livet inte är evigt.

"hur ska man kunna veta vars man ska om man inte vet var man är?"

Jag måste börja ta reda på var jag är och var jag står, och ni här på Bröllpstorget har gett mig en liten spark i rätt riktning :)
Tack ska ni ha!

Vad glad jag blir! Detta är första steget till att ta tillbaka ditt liv!! Lycka till! Som du levt förtjänar ingen att göra...