OT. Rädd för att komma tillbaka till jobbet!

Tror dom blir glada av att se dig, men när man varit borta ett tag så känns det konstigt att komma tillbaka.
Vet det för jag har varit mamma ledig 2 gånger.

Så jag tror det är mest man e orolig i onödan..

Om den andre tjejen e så bra så ger säkert chefen henne andra uppgifter om hon är värd att behålla.

Så lycka till...

Ja, jag har tänkt på det. Det borde ju inte vara någon skillnad på detta och att komma tillbaka från ett års föräldraledighet. Med skillnaden att vikarien då vet att hon/han inte får vara kvar sedan. Min vikarie har nog fått en del falska förhoppningar. Har precis köpt hus och ska gifta sig nu. De har väl tänkt skaffa barn inom kort också.

Hon kan aldrig veta när hon gått in som vikarie, sen förstå mig rätt nu. e det ju inte dina problem. Du går tillbaka till jobb som vanligt, trivs du inte då så söker du bara andra jobb.
Tänk inte på henne..

Alla har en slags ångest att komma tillbaka, ibland känner man tom det efter semestern..

jag förstår hur du tänker, men försök tänk positivt.

Delar med mig av mina erfarenheter från när jag "kom tillbaka" mellan två föräldraledigheter:

Jag var föräldraledig i först 2 år (en och samma vikarie arbetade för mig under den tiden). Sedan var min man föräldraledig 6 månader och efter det skulle jag återigen vara föräldraledig 6 månader. Eftersom vikarien skulle få sluta när jag kom tillbaka för mitt "gästspel" i 6 månader och det troligtvis skulle komma en annan vikarie för mina sista 6 månaders föräldraledighet tyckte jag det kändes ojuste mot både arbetskamrater, barn och föräldrar (arbetade då som barnskötare) med dessa ständiga personalbyten. Jag tog därför upp saken till diskussion med min chef och han ordnade med ett vikariat på en annan förskola under de 6 månader jag skulle arbeta (det fanns ett gravvik. där under precis den tid jag skulle arbeta). På så vis fick tjejen som vikarierat för mig fortsätta ytterligare 1 år, och därefter var det lättare att hävda varför hon var tvungen att sluta när jag slutligen kom tillbaka. Arbetskamraterna såg det som självklart att jag kom tillbaka, även om jag då varit tjänstledig i 3 år, men föräldrarna reagerade naturligtvis och tyckte först det var konstigt att den tjej de lärt känna skulle behöva sluta för någon för dem helt okänd (jag ).

Förlåt långt och krångligt inlägg!

Förstår att du känner en oro.
Men om du tänker såhär. Du behöver väl lika mycket jobbet som vikarien. Du är väl lika mycket värd som hon, det som skiljer er åt är att det är ditt jobb och hon har lånat det under ett tag.
Gläds åt de som är positiva till att du kommer tillbaka.
De som är negativa kan du tyvärr inte göra så mycket åt, än att kanske bara uttrycka att du är glad över att vara tillbaka, och att du förstår ändå att de kommer att sakna din vikarie.
Nu låter det som om jag inte ser något svårt i det här alls, men det gör jag.
Vill bara muntra upp dig lite!
Om det skulle gå så illa att de börjar med mobbning så får du omvärdera ditt beslut. De har ingen rätt att vara taskiga mot dig.
Alla behöver ett jobb, och du sa ju inte upp dig.
Du tog ju faktiskt tjänstledigt och du ska inte ha skuldkänslor för det här. Det får de som lovade henne för mycket ha!
Hoppas verkligen att det går bra nu! Du får väl fundera över om du vill ha jobbet tillbaka, eller om du vill pröva på nåt annat. Men säg inte upp dig för att låta någon annan gå före dig. Du har inte gjort något fel.

Jag har skickat mail till mina närmaste kollegor = de jag jobbar tätt ihop med och är beroende av i jobbet. Ingen av dem har svarat

Jag har aldrig varit borta från jobbet så länge tidigare så det är helt nytt för mig. Det jag är lite irriterad på är att alla verkar ha varit helt övertygade om och räknat med att jag aldrig ska komma tillbaka. Varför det? Jag har varit tjänstledig och haft en tidsbegrändad projektanställning på annat företag.

Mina tidigare kollegor undrar nu: kan du inte tänka dig att bo kvar i Norrland fast du riskerar att bli arbetslös? (= ja, min kille bor här uppe, men jag känner inte så många andra här och det känns inte så kul att sitta här uppe och vara arbetslös gud vet hur länge).

Hm...
Ja det där om vad du ska bosätta dig är ju ditt beslut att ta och inte dina arbetskamraters direkt.

Vill bara tillägga också att jag skulle bli lite ledsen om jag inte fick knappt någon reaktion vid mailkontakt, mer än att kan du inte stanna kvar där du är.

Skickade ett nytt mail i måndags till en av de jag har/ska jobba tätt tillsammans med. Inget svar. Jag tycker faktiskt att det är ohyfsat. Jag skickade mail till denna person i våras, då fick jag svar, men det är klart, då trodde de fortfarande att jag inte skulle komma tillbaka.

Jag har förresten ännu en gång hört att "det är så synd att vikarien ska sluta. Hon är ju en sån go tjej, och så har hon ju precis köpt hus". Jag kan säga att om jag var vikarie hade jag väntat med att köpa hus tills jag visste om jag fick vara kvar. Det är ju inte direkt jag som satt henne i den sitsen. Jag har faktiskt ALDRIG sagt att jag inte ska komma tillbaka.

Det är en arbetsplats med ett oerhört högt tempo och väldigt stressigt hela tiden. På sådana arbetsplatser finns risk för mobbing - jag är så rädd att de ska hata mig för att denna vikarie inte får vara kvar. Det känns som jag måste vara lika perfekt eller dubbelt så perfekt som hon för att passa in nu. Jag hade ändå jobbat på företaget i massor med år innan jag fick tjänstledigt. Jag har inte varit sjukskriven under någon längre period, jag har inte varit föräldraledig.

Attans!

Hur är din chef? Om du tycker att du kan kommunicera bra med chefen, så kanske du ska prata med denna. Diskutera frågan med förändringen i arbetsrollen (upplärningstid?), fråga om det finns möjlighet för dig att komma tillbaka till någon annan tjänst (som kanske är roligare), uttrycka din oro för att övriga arbetskamrater är negativa till att du kommer tillbaka och "petar bort" vikarien. Vilket egentligen inte är något konstigt, det är en vikarie för dig under din tjänstledighet.

Det är inte roligt att mötas av ogillande, och du ska inte behöva utsättas för det. Och här ska en bra chef kunna stötta dig.

Men extremt dålig stil av dina jobbarkompisar, de borde känna till anställningslagen. Och jag skulle nog också hellre levt som särbo än gått arbetslös...

Det är chefen som ändrat tjänsten och det är den enda tjänst hon kan erbjuda. Hon började som chef efter att jag fick tjänstledigt så jag har aldrig jobbat med henne.

Sebastiana, jag förstår din oro. Verkligen. Men nu måste du välja hur du ska hantera den. Du kan sitta och tänka ut alla hemska saker som kan hända, bestämma att alla sitter och klappar din vikarie i ryggen och önskar att du aldrig kommer tillbaka, hitta på skäl till varför du är taskig som snor ditt eget jobb osv...ELLER så kan du ta ett djupt andetag och sätta dig och föreställa dig hur roligt det ska bli att komma tillbaka, visualisera hur du kommer att klara de svåra arbetsuppgifterna galant och växa med uppgiften, våga tro att det finns kollegor som längtar efter dig, våga tänka tanken att det kanske inte beror på dig att ingen svarar på mailen utan på att de inte kommer fram, på att de är ruskigt upptagna osv, våga strunta i de som faktiskt gillar vikarien mer (det är inget brott och säger egentligen inget om dig!) och bara ta för dig av det som är ditt! Det är ditt val! Vägen du går nu garanterar ångest och oro....vågar du prova en annan?

Du måste ju se till dina behov och din situation, det är faktiskt inte ditt ansvar att se till att hon ska få behålla jobbet. Ett vikariat är trots allt ett vikariat, och det bör man vara införstådd med. Väljer hon att belåna sig utan att ha fast anställning så är det hennes val och hennes ansvar. Om de skuldbelägger dig på något sätt så är det verkligen orättvist, men dessutom oproffsigt. Inte konstigt att du oroar dig, men försök att utgå ifrån att det inte kommer bli så och om det mot all förmodan skulle bli problem får du bestämma då hur du ska göra. Men att avgöra hur du just nu, utgå ifrån din situation och vad som är bäst för dig.

(Om det sedan skulle bli problem så måste de väl ha förståelse för att det är svårt även för dig just nu med läget på marknaden som råder, och ev. kan du be om hjälp från chefen osv. Men som sagt, vänta tills det är aktuellt. Förhoppningsvis kommer det inte ske.)