Vet inte om det finns någon tråd om detta. Men jag skriver en egen i allafall.
Vad är eran största fasa som kan hända på bröllopsdagen?
Jag har många. Men det som jag oroar mig mest för är om jag får värsta skrattattacken framme vid altaret och jag inte kan sluta eller om jag säger fel namn när vi säger våra löften..Huu vad hemskt.
Att vigelförrättaren försover sig kanske eller att trafikkaos hindrar flera av gästerna från att komma.
Att maken skall ångra sig är inget jag oroar mig för, överhuvudtaget ligger min oro mer på saker runt festen än runt själva vigseln.
Är det ingen annan som oroar sig för att någonting går fel?
Min största oro skulle vara att någon råkade ut för en olycka, det kan man inte göra något åt, men om en solist inter kommer... gäster kommer sent... att en reva går i klänningen etc... visst, det är inte kul just då. Men det kan man lösa på något sätt... men om någon inte kan vara där eller att alla är ledsna/skärrade för att något sådant händer... det är lite värre att lösa. 
Det är min skräck.
Att fästmannen skulle ångra sig är det enda jag skulle tycka var katastrof, oroar mig inte för ngt praktiskt eftersom allt går att lösa eller skratta bort. Får se om jag är lika lugn när det kommer närmare tidsmässigt.
Precis som Didis oroar jag mig mest för att saker ska gå fel på festen, att folk blir matförgiftade, inställda tåg/flyg etc. Att maten inte ska räcka. att inte drickat ska räcka, att folk kommer ha tråkigt. Sedan finns de vissa motsättningar i både min och m2b's familj skulle ju helst se att mina syrror inte öppet visade världen hur mkt de inte tål varandra :-O . Härom natten drömde jag att jag glömt skriva tid på inbjudan och ingen kom alls, det slulle inte heller vara så kul.
Orora mig mindre för att m2b skulle säga nej eller ceremonin, för där finns det iaf en ram att falla tillbaka på, kommer inte solisten så kan man ha en psalm ist( om man har kyrklig vigsel).
Jag är en tjej(okej, tant då...)som gillar att planera och ha koll, så den dagen jag väl börjar inse att vi faktiskt ska upp för altargången (varför säger så många nerför?) så kommer jag antagligen om sanningen ska fram hålla på med mina checklistor, kolla upp och påminna åt alla håll. Däremot lär jag var så organiserad att det inte finns så många luckor.
Jag vet hur det brukar vara härhemma, så min främsta punkt på listan kommer att vara attt både brud och gum verkligen kommer i TID själva, det hade inte förvånat mig det minsta om han hde ringt medan jag är på väg från frissan med ett "jo duuuu... det har hänt en grej här..." och jag lär vara tillräckligt uppihejsan för att antagligen inte alls skratta just då.
Jag vill komma i tid till mitt bröllop. Helst vara frisk också.
Äsch, det finns väl bara en sak att oroa sig för och det är att du eller din m2b är sjuk. Resten fixar sig även om det inte blir 100 % som man har tänkt sig - men spelar det verkligen så jättestor roll så att man ska oroa sig i månader före?
För att få lite perspektiv på saker och ting kan jag berätta om en vän vars pappa dog en vecka före bröllopet. De hade sitt bröllop i alla fall och med en fin stund för pappan före själva ceremonin.
Snöa inte in så på detaljer så att ni missar helheten. Det är så himla lätt gjort.
Min största fasa är att tiden inte ska räcka till.
Att jag typ försover mig när jag ska till frissan o sen blir hela dagen katastrof...
Helt klart att jag eller m2b ligger i magsjuka!!!
Hade nyss en mardrom dar mamma hade sytt upp min klanning sa den va 15 cm for kort, samt pappa gick omkring i utslitna jeans eftersom min m2b's foraldrar hade alla klader och deras plan var forsenat! Allt detta 20 min innan vigseln!
Jag va mkt glad nar jag vaknade och insag att det bara va en drom!!
