Föräldrars reaktion på bröllop?

Min mamma var faktiskt med när jag provade brudklänningar och då såg jag en tår i ögat, tror det blev mer verkligt för henne då eftersom hon förstod att vi menar allvar men jag vet inte...

Inte från nåns sida var det väl direkta glada utrop "Men gud va kul!".
Nä...det var mer lite lugna konstanteranden, typ "Jaha......." (med en svag ton av "är det verkligen nödvändig?")
Min moster (som jag har bra kontakt med) sa direkt "Lova att INTE bjuda mig..."
Och dessa lite svala rektioner kommer från folk som själva är gifta...

Vi har ju inte berättat det för någon mer än våra familjer och värdpar så jag tror att våra kompisar och släktingar kommer tycka det är kul iaf och det VET jag att våra förädlrar gör, de är bara lite dåliga på att visa det

Jag blir som lite ledsen när jag läser om så många som känner sig besvikna efter att ha berättat om sina bröllopsplaner för sina familjer.
Jag tycker att det är väldigt egoistiskt att inte visa lite glädje när en familjemedlem berättar något som betyder så mycket för han/henne. Det kostar inget att ge någon en kram och ett "lycka till".

Härmed önskar jag er alla LYCKA TILL, ni kommer att få jättefina och underbara bröllop.

Kram / LillEm

LillEm: Tack så mycket och jag vet att mina föräldrar är jätte glada men de jag är första barnet som gifter sig så de vet nog inte hur de ska reagera.

Samma med min mamma!! Men hon har till skillnad från resten av familjen visat att hon verkligen är glad för våran skull å att hon vill bjuda på en mindre välkomstfest på fredagen innan!!

Nalle Puh 40 skrev 2008-11-06 12:16:51 följande:

Min mamma blev jätte glad när jag berättade, det var efterlängtat. Vi har varit tillsammans i 10 år o har 2 barn. Hon var med när jag provade min klänning och vi grät båda två för det var så vackert! Pappa är den tysta typen och säger inte så mkt.
Min syster började gråta för hon blev så glad för min skull.
Min ena storebrors första kommentar var: -Hon gifter sig bara för att få servisen!! (tyvärr e vi sedan i somras inte så nära varandra längre)

På min blivande mans sida blev alla jätte glada, svärmor grät. Mina svärföräldrar betalar även middagen.

Kanske slår jag in vidöppna dörrar nu... men det som vände vår svärmors lite avvaktande var att hon och min m2b pratade om det bara de två. lite som att hon ville få bekräftat från honom att han menade allvar (minsta barnet som gifter sig före ett äldre)
För mina föräldrar så blev pappa glad när vi började prata om mat och praktiskt planering för det gillar han att fixa med. Mamma tyckte jag var tidigt ute när jag skulle kolla klänning i slutet av september - vi gifter oss i maj... förklarade att det faktiskt bara var ca 7 månader kvar, då kopplade hon. Tror att tiden fram till bröllopet verkar längre för föräldrarna och att det kan vara en anledning till att de verkar lite avvaktande, att det liksom inte är något att hetsa upp sig för än. Ingen ursäkt för att inte säga grattis dock! Men försök att involvera dem, om ni inte behöver hjälp så berätta åtminstone vad ni tänkt etc, det hjälper, de vill ju veta!

lycka till!

Nalle Puh 40 skrev 2008-11-06 07:58:26 följande:

Puff

Jag måste nog erkänna att vi heller inte fick några glädjetårar till svar. Min mamma blev glad, pappa sa ingenting, min bror undra om han fick komma piercad eller utan kostym (håtdrockare). Men min sambos släkt som bara består av ogifta fruntimmer, inte en enda hetsade upp sig och var glad. Mina kompisar är inte direkt intresserade heller och jag vill inte ta upp ämnet för en del av dem verkar avundsjuka och missunsamma. Tror nog att de flesta av oss tittar för mycket på film eller tar åt oss av andras "historier". Är vi medvetna om att släkten är trög och negativ i vanliga fall kanske man inte kan förvänta sig glädjskutt? Hoppas att det bara är en känsla man har, kanske de är glada och kommer att visa det närmare bröllopet?